Sidor

torsdag 9 oktober 2014

"En försvarsbok för grekerna"

Igår presenterades Kajsa Ekis Ekmans bok "Skulden, Eurokrisen sedd från Aten" (Leopard) på bokhandeln Public i Aten. Jag var inte där, men jag har istället läst lite vad som stått i grekisk press om boken som på grekiska fått titeln "Stulen vår" (Κλεμμενη άνοιξη". Εκδόσεις Κεδρος).
Foto: Marie Mauzy
Överlag har grekisk press varit positivt inställd, vilket kanske inte är så konstigt. Ekman ställer sej i boken på grekernas sida i krisen och menar att krisen är global och inte något som grekerna själva är skyldiga till. Nyhetsbyrån APE skriver att boken är "en försvarsbok för grekerna" och tidningen Eleftherotypia betonar att Ekman inte "anser grekerna för latmaskar utan som offer för en global ekonomisk politik". Stora tidningen Ta Nea kallar i sin rubrik Ekman för "Greklands svenska väninna".
Foto: Craig Mauzy
Förordet i den grekiska upplagan är skrivet av journalisten Aris Chatzistefanou. Han var en av dem som presenterade bokan och han skriver att Ekman "lyckas med att ge en bätte bild av den grekiska verkligheten än de flesta grekiska journalister. Dessutom har hon fått tillträde till grekiska politiker som öppnat sej för henne, ibland anonymt och ibland med namn". Boken är, skriver han, "bästa tänkbara verktyg för att analysera dagens situation".

Men vissa tidningar kan förstås inte hålla sej, utan måste kommentera Ekmans utseende. To Proto Thema, ett riktigt lågvattenmärke i grekisk press, konstaterar att "nu kommer Stulen vår på grekiska av vackra svenska journalisten Kaza Ekman", (inte ens namnet är rättstavat). En tidning som kallar sej för iEfimerida har rubriken "När Papandreou mötte den heta svenska journalisten Ekman (bilder)"... To Pontiki skriver om Ekman som "den vackra svenska journalisten som försvarar grekerna".

När jag själv skrev om boken förra året försökte jag göra en jämförelse mellan Ekmans och Pascalidous böcker och peka på likheter och skillnader. Jag skrev att Ekmans bok vilar på en grund av noggrann research med historiska återblickar och internationella utblickar och att den har en seriös journalistisk ton (till skillnad från Pascalidous bok som bygger på sensation). En drivkraft för Ekman (med sitt tydliga vänsterperspektiv) har varit att försöka förstå orsaken till att landet hamnat i kris, för annars framstår krisen som en naturkatastrof som man bara drabbas av, "Det som sker är mycket större än bara Greklands kris, det handlar om Europas framtid" skriver hon i sina slutord.


7 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så typiskt grekiskt att alltid kommentera utseende. Jag slutar aldrig att förvånas över hur efterbliven grekisk media är(och greker över lag) med sina kommentarer om utseende.
Annars är det inte konstigt att greker tycker att Kajsas bok är bra, det är ju aldrig deras fel, de är världsbäst på att skylla ifrån sig.

Monika M Ringborg sa...

När jag var i Kavala läste jag boken och menar att varje svensk borde läsa den.

Här är mitt blogginlägg

http://auo1.wordpress.com/?s=Allvarligt+talat

lenaiwales sa...

Intressant! När ska jag få tid att läsa? Förhoppningsvis nästa år!!!

Marcus sa...

Min känsla är att Ekmans bok endast kretsar kring en mycket yngre generation och att hon endast tassar på tårna kring den heta gröten.

Boken är inte analytisk och hon vågar/kan inte ta tag i dem svåra men ack så viktiga frågorna/lösningarna.

Monika M Ringborg sa...

Frågan är väl vilka greker som skyller ifrån sig - arbetarna, de som har det sämst eller de som blir av med sina förmåner och privilegier.

Kajsa Ekman ger en annan förklaring mer komplex än den som går ut på att skylla på de som har minst makt. Det sista är ju så enkelt. Självklart är det dom som är lata, för om de inte skulle vara det, skulle de ha det bra. Men, så enkelt är det ju inte.

En bok som kan öppna ögonen, inte minst på de svenskar som tror att det handlar om några hundralappar mindre i månaden eller höjd bensinskatt - Det är väl bara att dra åt svångremmen menar vissa. Tyvärr är det dock inte dom som läser boken eller om de gör det tar det till sig.

Förlåt för min långa kommentar, men jag är engagerad i vad som händer i Grekland.

Anonym sa...

Jag drar mig för att läsa den här typen av böcker just för att jag är orolig över kvalitén (och då menar jag både den språkliga nivån och innehållet). Pascalidous "bok" skulle jag inte ta i med tång, men kanske kan Ekis-Ekman vara något trots allt. Däremot skulle jag inte våga hoppas på att hon har gjort någon djupare research, tyvärr. @Anonym: jag har slutat förvånas över den generella efterblivenheten som bland annat tar sig till uttryck i den typen av kommentar som du lämnat. Jag väljer att tro att du lät bli att tänka efter (alt. har svårt att uttrycka dig skriftligt).

Grekland nu sa...

Anonym - Håller med dej angående medias utseendefixering, det är något jag ogillar starkt! Men att grekerna är världsbäst på att skylla ifrån sej vet jag inte, jag tror faktiskt att krisen har orsaker som den vanlige medborgaren inte kunnat påverka särskilt mycket.
Monica - bra blogginlägg!Och du har så rätt i att det är svårt att fatta för svenskar hur stora nedskärningar och ökade utgifter det faktiskt handlar om på mycket kort tid. Bara ett personligt exempel: maken som är lärare fick sin lön nedskuren med ca 500 euro, samtidigt som alla skatter ökade. Som sagt, bara ett exempel. Undrar hur en sån lönesänkning skulle tas emot i Sverige? Roligt att du är engagerad i Grekland...
Marcus - Du har till viss del rätt i att Ekman rör sej i yngre radikala kretsar, men jag håller inte med dej om att boken inte är analytisk - tvärtom! Hennes bok är verkligen ett försök att analysera och förstå bakomliggande orsaker. Sen kan man ju alltid ha olika åsikter om resultatet av analysen!
lenaiwales -Jag vet hur det är - det finns ju SÅ många böcker som ligger och väntar!
Anonym - Man kan ha olika åsikter om Ekmans utgångspunkt, men boken är ändå gjord med ganska rejäl journalistisk research och är därmed för mej den svenska bok som hittills beskrivit krisen på bästa sätt (trots att det naturligtvis finns invändnngar mot vissa saker i boken). Pascalidous bok verkar jag vara en av få som inte gillade alls, den är både ytlig och sensationslysten i mina ögon, med många felaktigheter (trots ett briljant språkbruk).