Aktuellt i Grekland

Förmiddagsbilder

2012-02-02T12:47:00.010+02:00

Nu har jag varit ute och pulsat i snön. Det kändes riktigt svenskt och hemtamt på nåt vis. Det var inte många människor ute, bara någon enstaka som också var ute för att ta bilder. Här är stans "strandpromenad" där uteserveringarna ligger tätt.

Lite senare kom barnen ut för att kasta snöboll - eller åka kälke och pulka. Tror det var första gången som jag sett en riktig kälke här i Grekland! (Bilderna går att klicka större. Förresten så kan man undra om det är färgbilder jag tagit, de ser mer ut som svartvita bilder!).

Parken är fin året om, även när den är klädd i vit snö.

Karln på den här statyn har också klätt sej i vitt.

Nä, det blir nog inget kaffe på uteserveringen idag.

Ok, nu har jag pulsat i snön, beundrat och fotograferat de vita vyerna. Nu räcker det med snö för min del, nu får den gärna smälta bort...

Morgonbilder

2012-02-02T08:19:00.006+02:00

Så har då snön kommit även till oss. Det har yrt snö i luften flera dagar, men nu har den lagt sej. Så här såg det ut från mitt köksfönster i morse. Vitt, stilla och fyra minusgrader. Och gladast är alla skolelever, för jo då, skolorna är stängda idag förstås. Inte kan man gå i skolan när det snöar... (Fast ok, jag måste väl "försvara" beslutet att stänga skolorna med att det just nu är omöjligt att köra bil om man inte har dubbdäck eller kedjor, dessutom kan man ju inte ha en massa snöplogar redo bara för att det råkar snöa ett par dar om året. Detta gör att de barn som bor i byarna runt omkring har svårt att ta sej till skolan).

Igår morse däremot, vid halv åtta-tiden, såg det ut så här i Thessaloniki. Ingen snö men kallt. Jag hade sovit över hos sonen som bor vid Kamara och vaknade i vanlig ordning alldeles för tidigt. För att inte störa sonen i hans skönhetssömn så gick jag ut och strosade och såg staden vakna. Det är nåt visst med tidiga morgnar i stora städer. Satte mej på ett kafé och drack kaffe och åt en ostpaj och tittade på folk som hade bråttom till jobbet.

Ett av mina ärenden i Thessaloniki var att ha konstituerande sammanträde med styrelsen för svenskgrekiska föreningen. Och jag lovade i ett svagt ögonblick att ställa upp som ordförande ett år till, trots frågetecknen angående min hälsa. Men det är ett bra gäng som valts in på övriga poster så det kommer säkert att gå bra.

Förresten, på tal om förra inlägget och alla de greker som vill åka till Sverige för att hitta jobb. På den här sidan, som översatt heter "Aktiva greker i Sverige", finns en massa viktig information samlad om vad som behövs för att kunna bo och jobba i Sverige. Ni som känner greker som vill åka iväg, tipsa dem gärna om att först läsa den här sajten!

Eftertraktat språk

2012-01-30T08:47:00.004+02:00

Gomorron och trevlig vecka på er alla där ute i världen, från ett djupfryst Grekland! Den här veckan förväntas landet bli ett mini-Sibirien, med låga temperaturer och snöoväder. Just nu skiner en svag sol här i Naousa, samtidigt som en och annan vilsekommen snöflinga yr i luften. Det är nollgradigt, men uppe på skidanläggningen är det minus 9. So what, säger jag när nyhetsprogrammen gör kylan till världens nyhet, det är ju vinter...

Jag får ganska ofta förfrågningar om att ge lektioner i svenska språket. Jag har haft några elever under årens lopp, men för det mesta tackar jag nej, tycker inte att jag är så bra på att undervisa. Men i dessa ekonomiska kristider har svenska språket blivit hett eftertraktat och de som undervisar i Aten och Thessaloniki har fullt upp. Anledningen är förstås att Grekland har drabbats av en ny utvandringsvåg. Och den här gången är det de välutbildade som flyr landet och söker arbete i andra länder och då ligger Sverige högt på önskelistan.

Så idag ska jag påbörja lektioner med ett gift par från Naousa. Han är elektriker och hon är sjuksköterska. De är i 30-årsåldern, ingen av dem har arbete och de tycker framtiden ser ytterst mörk ut. Hur ska de klara sej? När ska de kunna bilda familj? Eftersom mannen har släktingar i Sverige har de bestämt sej för att åka dit och försöka hitta jobb. Vad som helst, bara de får jobba och tjäna lite pengar.

Jag blev berörd av deras starka önskan, så idag sätter vi igång: "Hej jag heter Ingabritt, vad heter du?"...

Lördagspladder

2012-01-28T12:58:00.007+02:00

Lördag förmiddag. Slö start på dagen. Torghandel. Tunga kassar med frukt och grönsaker.

Lördag förmiddag. Promenad med maken på idrottsplan, varv efter varv. Trots nollgradig kyla och snö på berget har småkillarna fotbollsträning. Här gör inte fotbollen uppehåll under vintern, istället håller man upp under sommarens värmeperiod.

Lördag kväll - föreläsning om den så kallade Higgspartikeln, eller "Guds partikel" som den kallas ibland och som man försöker hitta i CERN:s partikelaccelerator. Helt obegripliga saker för mej som humanist, men kanske kan jag lära mej nåt nytt ikväll? Försöka duger.

Däremellan lördag middag - och vila tillsammans med boken "Bli frisk av dig själv. Upptäck och förbättra kroppens naturliga försvar", av Andrew Weil. Den boken hamnade i mina händer just nu när jag som bäst behöver den, tack vare en omtänksam vän. Och där ser jag att min lunch idag som består av lax, spenat, rucolasallad med linfrön och gojibär samt vitkålssallad är helt rätt. Ska genast duka fram...

Solar och månar och bio

2012-01-27T09:18:00.005+02:00

Gårdagens soluppgång var otroligt stark och färgrik på grund av klar och kylig luft. Så då var jag ju tvungen tassa upp på takterrassen igen för sjuttiofemte gången och försöka fånga den. Takets solfångare låg redo för att ta hand solens strålar.

Och när solen gått ner igen på kvällen steg det upp andra himlakroppar. Och just igår var det en synod mellan Venus och månen. De låg ovanligt nära varann och tävlade ikapp om att lysa upp den mörka natthimlen. Venus är den lilla pricken ner till vänster om månskäran. På bilden ser det inte mycket ut, men i verkligheten lyste de starkt båda två.

Maken och jag hade sen ett ärende i Veria och just när vi var färdiga såg vi att biografen skulle börja visa "The girl with the dragon tattou". Dvs den amerikanska varianten av Män som hatar kvinnor. Kom, vi går, sa jag och drog med mej maken in i biosalongen tillsammans med lite popcorn.

Framemot halv ett på natten var filmen slut och staden Veria låg öde. Visst, filmen var spännande, men jag förstår inte riktigt vitsen med att göra en amerikansk KOPIA av en svensk film? Den var ju bara SÅ lik den svenska, fanns knappt något eget tänkande, enda skillnaden var språket. Visserligen är inte Daniel Craig alls otrevlig att titta på om man säger så, men det är ju inte Micael Nyqvist heller...

Hastigt slut för Theo Angelopoulos

2012-01-25T08:37:00.007+02:00

Den store grekiske filmskaparen Theo Angelopoulos avled hastigt igår, 77 år gammal. Och tala om att dö på sin post. Han höll på att spela in sin senaste film, "Η άλλη θάλασσα", vid kanten av en väg och blev påkörd av en motorcykel.

Angelopoulos var inte bara stor, han var nog den störste bland grekiska regissörer. Förutom Guldpalmen i Cannes har har fått en massa andra priser världen över (bilden är en affisch från just filmen "Eternity and a day"). Kanske var hans storslagna - och långsamma - filmer inte så lättillgängliga för var och en, men de flesta var överens om att han stod i en särskild klass. Den film han höll på med just nu skulle vara hans eget konstnärliga inlägg i debatten om den kris som pågår i Grekland.

Själv måste jag skamligen erkänna att det är så många år sen jag såg någon av hans filmer att jag har svårt för att komma med någon klok kommentar om dem. Kanske kommer jag att se om dem nu på dvd, även om Angelopoulos filmer helt klart är gjorda för STOR duk.

En egen minnesbild av honom har jag från filmfestivalen i Thessaloniki där han var ordförande ett tag. Jag var med på presskonferenser och en del annat. Det tog ett tag innan jag fattade att den där lille mannen med den kala hjässan som gick omkring där mitt ibland oss och pratade med ungdomarna var den kände regissören. Enkel, lågmäld och utan åthävor.

Annars var jag på årsmöte med svenskgrekiska föreningen igår i Thessaloniki. Och jo, jag ställer upp i styrelsen ett år till. Men vi fick även in ett par nya namn och det var extra kul. Nästa vecka ska vi konstituera oss.

Utanför fönstret är det rena Angelopoulos-stämningen. Dimmigt och duggregnigt...

Uppdatering: i DN står den här TT-notisen om Angelopoulos.

Skådespel för alla och envar

2012-01-22T12:41:00.006+02:00

Himlavalvet bjöd på ett säreget skådespel idag. Vi gick vår promenadrunda på sex kilometer och fick nästan nackspärr av att hela tiden kolla upp på himlen.

Astronommaken har förstås blicken riktad uppåt nästan jämt, både dag och natt (och det är ett under att han inte snubblar oftare än han gör...), men idag kunde inte jag heller låta bli att förundras över molntussarnas formationer.

Solen gömde sej en stund bakom molnen. Och om man tittar noga vid molnens kanter kan man se färgerna från ljusets brytning.

Och blicken sökte sej inte bara uppåt utan även långt bort till horisonten, till de snötäckta bergstopparna. Såna vyer kan jag inte se mej mätt på.

Nu ska vi äta kött-och sellerigryta och sen har jag sånglektion.

En salig livsblandning

2012-01-20T18:48:00.004+02:00

Går fortfarande och väntar på ett viktigt besked, men tills det kommer pågår livet som vanligt. Detta kära liv som innehåller både det ena och det andra. Idag var jag på en begravning (en gullig liten granntant som brukade vinka till mej från balkongen har avslutat sitt liv, 92 år gammal) och i förrgår på en förlovningsfest. Dessutom föddes ett barn i huset mitt emot. Denna saliga livsblandning bara i mitt allra närmaste grannskap.

Jag har gjort klart ett reportage, varit på konsert i Veria, druckit namnsdagskaffe med svärfar och skrivit verksamhetsberättelse inför svenska föreningens årsmöte. Jag har sett den norska filmen "Engelen" (på dvd), börjat läsa "Drömmen förde dej vilse" av Anna Jansson och jag har varit på körövning. Och jag har hittat årets första tussilago som trotsat is och kyla...

Thessalonikis spännande historia

2012-01-18T12:50:00.011+02:00

Nu har jag läst ut min julklappsbok, "Το νήμα" (The thread) av Victoria Hislop. 607 sidor tjock.

Det är ju den brittiska författarinnan Hislop som även skrivit boken "Längtans ö" som handlade om spetälskeön Spinalonga på Kreta och som gjorde stor succé förra året som tv-serie i grekisk tv. Strax före jul kom hon ut med den här boken som handlar om Thessaloniki. Och den ville jag förstås läsa.

Thessaloniki har en enormt spännande historia som går ända tillbaka till antik tid. Men man behöver inte gå så långt tillbaka, för även det senaste århundradet har det hänt massor, och det är det som boken handlar om. Man kan nästan säga att boken är en historiebok, lätt maskerad till roman. En ganska banal berättelse egentligen, lite väl tillrättalagd.

Men trots det läste jag den med stort intresse. För behållningen är att jag nu har en bild på näthinnan av det som hänt i Thessaloniki de senaste hundra åren. Hade visserligen en hyfsad uppfattning om stans historia redan förut, men tack vare bokens romanfigurer fick historien nu liv, den fick kött och blod.

Den börjar med den stora branden 1917, sen fortsätter den med folkutbytet mellan Grekland och Turkiet i början på 20-talet. Vi får följa en grekisk familj som tvingas lämna Smyrna och hamnar i kvarteren i den övre delen av stan, strax nedanför ringmuren.

En annan familj i berättelsen hör till de välbärgade och bor på Leoforou Nikis, dvs strandpromenaden.

En viktig del i bokens historia är det som händer den judiska familjen Moreno. I början av 1900-talet bestod nämligen nästan hälften av Thessalonikis befolkning, 80.000 personer, av judar som kommit från Spanien några hundra år tidigare. (Bild från det lilla judiska museet i Thessaloniki),

När andra världskriget var slut hade bara ett par tusen av stans judar överlevt. Ett monument som påminner om detta står nu vid Plateia Eleftherias.

Boken tar även upp hur det var under inbördeskriget och under militärdiktaturen. Alla olika stadier i stans historia passerar revy, ända fram till våra dagar. Den som har det minsta intresse av Thessaloniki rekommenderar jag att läsa boken, för även om den som roman är i banalaste laget så är själva det historiska stoffet så spännande att man gärna har överseende med det. Hittills finns den på engelska och grekiska, men skulle väl tro att den kommer att översättas även till svenska.

Utmärkelse som värmer i kylan

2012-01-17T09:27:00.006+02:00

Denna kyliga vinterdag, med sex minusgrader utanför husknuten, har min blogg fått en utmärkelse som värmer. Den är från Tina som i sin blogg berättar om sina tankar om Grekland och Sverige. Utmärkelsen heter Liebster blog och jag får den med en önskan om god hälsa. Det tackar jag särskilt för, Tina!

Med utmärkelsen följer att jag ska ge den vidare till fem andra bloggar, med färre än 200 följare (obs inte läsare, utan följare)och lämna en kommentar hos dem. Svårt att välja, finns så många bra och alla har sin charm, dessutom har jag gett den här utmärkelsen tidigare till några av bloggarna i min spalt. Men syftet med såna här utmärkelser är ju att tipsa er läsare om bloggar som ni kanske inte skulle hittat annars. Så här kommer i alla fall min lista:

Marina och The Olive farmer, för en informativ och kärleksfull beskrivning av livet i skuggan av Kretas olivträd.
Hilda och Forever is today, för egna foton med en alldeles speciell karaktär.
Birgitta och Inget nytt under solen, för ett rikt utbud av visdomsord som ger hopp för dagen.
Peter och Amerikareportage, för vederhäftig och välskriven information om det som händer i USA:s politik och samhälle.
Bokbloggen, för flitigt uppdaterade och lättlästa bokrecensioner.

Nu ska jag ge mej ut i vimlet. Hm, vilket vimmel förresten, folk har nog frusit inne. Fast det är storstrejk idag, så några tappra demonstranter kanske jag hittar på torget i alla fall.

För den som vill hjälpa till

2012-01-15T18:59:00.009+02:00

Det verkar som om Alexandra Pascalidous tv-program "Vad är det för fel på grekerna?", som jag skrev om förra veckan, satte fingret på en öm punkt. Den väckte känslor och många i Sverige blev berörda och kände att man vill göra en insats för dem som har det som svårast just nu i Grekland.

Pascalidou skriver om dessa reaktioner på sin blogg. Men även Skandinaviska kyrkan i Aten har fått ett stort antal mejl efter programmet från människor som frågar hur de kan hjälpa till. Och reaktionen från kyrkoherde Gunnar Lidén och hans personal kom snabbt: man har etablerat kontakt med en vårdcentral som drivs i Atens centrum av organisationen "Läkare i Världen". Där erbjuds läkarvård, mediciner och mat till personer som inte har råd att betala. I första hand riktar sig verksamheten till den halva miljon papperslösa invandrare som finns i landet, men under senare tid har allt fler greker kommit och sökt hjälp där.

Den som vill kan alltså sätta in öronmärkta pengar på kyrkans konto och dessa vidarebefordras sen oavkortat till vårdcentralen. Här skriver kyrkoherden om besöket på vårdcentralen och på kyrkans hemsida finns mer information för den som är intresserad. (Bild från den grekiska "Läkare i världens" hemsida)

Det här är ett bra och konkret sätt att göra en insats på, tycker jag. För tyvärr, det ÄR väldigt många människor i Grekland som just nu behöver praktisk och akut hjälp för att klara livhanken. Men förhoppningsvis handlar det om AKUTA och övergående insatser, förhoppningsvis kommer den grekiska regeringen att ta sitt ansvar och sitt förnuft till fånga och inte slå sej till ro med att kyrkor och andra organisationer tar hand om dem som slås ut i krisens spår.

Ända tills nu har Grekland varit Europas syndabock och det har varit tillåtet och helt ok att håna och kläcka ur sej vilka rasistiska åsikter som helst om grekerna. Pascalidous dokumentär fick till viss del opinionen att svänga, i alla fall i Sverige (även om filmen nu väcker debatt även i andra länder tack vare youtube).

Men det är förödande om vi nu hamnar i andra diket och Grekland blir Europas u-land som andra länder tycker synd om eller behandlar styvmoderligt och där människors problem löses via välgörenhet. Det är viktigt att komma ihåg att Grekland fortfarande är en likvärdig medlem i den europeiska familjen, men precis som i alla familjer så finns det medlemmar som periodvis behöver extra hjälp och stöd.

Annars skiner solen på både onda och goda och temperaturen låg på minus tre i morse. Trevlig vecka på er!

Litochoro, vid Olympens fot

2012-01-14T20:03:00.021+02:00

Hemma igen efter födelsedagsutflykten, nöjd och belåten. Det är alltid välgörande med nya vyer och intryck - gillar stort!

Målet för resan var alltså den lilla stan Litochoro som ligger precis vid Olympens fot. Man åker stora riksvägen från Thessaloniki mot Aten och ca 20 km efter Katerini svänger man av till höger och åker uppåt höjderna i några kilometer. Vi hade inte bokat något utan åkte dit på vinst och förlust.

När vi hittade hotellet Villa Pantheon, med stans bästa utsikt ner mot havet och över ravinen Enipea, var saken klar. Här ville vi bo. Hotellet är den vita byggnaden i förgrunden. (Som vanligt går bilderna att klicka större).

Rummet var stort och fint och hade en enorm balkong, för 50 euro. Till att börja med var vi nog de enda gästerna, men framåt kvällen kom det några till. Det är ju ingen högsäsong nu precis.

Det första vi gjorde var att ta en promenad längs ravinen Enipeas. Solen sken men det bet i kinderna. De riktigt höga snöklädda topparna, på ca 3000 meters höjd (Greklands högsta), skymtar i bakgrunden.

Här går man bekvämt ett par kilometer på en stenbelagd gångväg. Den som vill klättra som en stenget får välja andra stigar.

Resten av dagen strosade vi omkring i stan, åt god mat och tog det allmänt lugnt.

Idag lördag vaknade vi till - lätt snöstorm! Det blåste nordanvind och yrde snöflingor i luften. Kanske var det gudarna på Olympen som ville sätta sej i respekt...

Med sommardäck på bilen så vågade vi inte åka så långa sträckor uppåt berget, men vi åkte i alla fall till ett bergskapell som hette Agios Ioannis (Johannes).

Där fanns fortfarande färska blommor runt ikonen av Johannes döparen, eftersom hans namnsdag firades för bara några dar sen den 7 januari.

Dagens nysnö blandade sej med snön som fallit tidigare.

Enorma träd omgav kapellet. Men man undrar ju hur länge de ska stå kvar, så som de lutar?

Vi lämnade Litochoro och åkte vidare till Dion. Där finns en stor arkeologisk utgrävning, museum och antika teatrar eftersom Dion var en viktig plats under antiken. Andra gånger jag varit där har man nästan fått solsting. Idag var det mössa och vantar som gällde och snön hade övergått till duggregn. Så det var ingen trängsel precis, utan vi fick ha alla stenar för oss själva...

Och den antika huvudgatan var helt öde.

Små statyer står kvar här och där. Annars finns de flesta fynd på själva museet.

Min favorit är den här lilla figuren. Visst ser han både gullig och småbusig ut?

Sen åkte vi vidare till Makrygialos för att äta lunch. Tavernan låg precis vid stranden. När vi satt där och åt såg vi en kvinna ta sej ett dopp som om ingenting hänt, brrr.

Och vi åt fisk, förstås. Fantastiskt god grillad strömming! Tror det var första gången i Grekland som jag fått strömmingen serverad så här, rensad och platt, ungefär som i Sverige. Till det rödbetssallad, en enorm grönsallad med rucola och valnötter och grillad fårost.

Därefter åkte vi raka vägen till Naousa. Vi kom hem i lagom tid för middagsluren...

Kunde inte ha börjat bättre

2012-01-13T08:43:00.003+02:00

Det kan hända att det är fredag den trettonde idag, men det har aldrig varit nån olycksdag för mej. Och just denna fredag den trettonde kunde inte ha börjat bättre. Redan kl 7 sjöng dotter och måg Ja må du leva i telefon från Kreta, strax därefter kom maken med tebricka och levande ljus och "väckte" mej. Och sjöng han också, nåja...

Ja, som ni förstår har jag födelsedag på Tjugondedagknut. När jag var liten brukade mamma ordna födelsedagskalas och julgransplundring på en gång.

Idag gick solen upp över slätten medan månen fortfarande hängde kvar över berget Vermion. Jag smet upp på takterassen i morgonrock för att hinna fånga den på bild. Noll grader kallt, precis som vanligt.

Min önskan inför denna födelsedag var att vi skulle åka iväg på en liten utflykt med övernattning. Alltså sticker vi snart iväg, maken och jag, till foten av gudarnas boning Olympus. Kommer hem i morgon igen, förhoppningsvis med många bilder att visa...

Den lilla och den stora världen

2012-01-10T20:17:00.004+02:00

Den grekiska mardrömmen fortsätter, står det i svenska tidningar idag. Jaha, så kanske det är. Men jag orkar inte riktigt bli upprörd längre, läget är redan så illa att några förändringar hit eller dit inte gör nån märkbar skillnad.

Dessutom är min egen tillvaro i lätt gungning, både vad det gäller hälsa och jobb för tillfället, och då hamnar det som Papademos och co sysslar med i andra hand. Så är det ju, den lilla världen är ibland större och viktigare än den stora världen.

Efter dessa något kryptiska rader kan jag berätta att vinkooperativet Vaeni från Naousa, som nyss fått en gigantisk beställning på vin från Kina (och som jag skrivit om tidigare) även fått i uppdrag av den kinesiske inköparen att göra ett antal flaskor med etiketter av guld! Varje flaska kommer att kosta mellan 500 och 600 euro. Ja, jag säger då det, vissa svälter medan andra inte vet vad de ska göra med sina pengar. Men gladast är nog de som jobbar på Vaeni i alla fall, för de kommer att ha jobb flera år framöver.

Julgransplundring

2012-01-08T19:34:00.003+02:00

"Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen bäres ut, ut, ut".

Det är visserligen inte Tjugondedag Knut än, men här i Grekland har man julgransplundring direkt efter Trettonhelgen. Så nu har alla ljusramper och glittrande och blinkande granar släckts och det är plötsligt väldigt mörkt ute på gatorna igen.

Och hemma hos oss hade vi vår egen lilla julgransplundring i morse, maken och jag. Nä, vi dansade inte runt granen, SÅ kul hade vi inte, men alla kulor, tomtar, änglar och glitter packades ner i sina lådor igen. Och varje år jag gör det kommer samma tankar: undrar hur vi har det nästa gång det blir jul och sakerna ska packas upp igen? Vad kommer att hända under året som ligger framför??

Samtidigt betyder julens slut att vi går mot ljusare tider. När jag bytte julduken på köksbordet mot en solgul duk tyckte jag nästan att jag fick en föraning av att våren lurar bakom nästa krök (trots nollgradig kyla utomhus). För visst har dagarna blivit liiite längre...?

Vemod och välsignat vatten

2012-01-06T20:49:00.008+02:00

Det har varit en blöt dag idag. Först har alla vattendrag i Grekland - sjöar, floder, hav och dammar - välsignats av kyrkan. Och sen dränktes landet i kraftiga regnoväder.

Trettonhelgen firas i den ortodoxa kyrkan till minne av Jesu dop i Jordanfloden. Och det är därför firandet äger rum vid närmsta vattendrag. Här i Naousa samlas man på torget vid den lilla fontänen. Präster och prelater, korgossar och kommunpolitiker.

Prästen slänger i ett kors i vattnet. Korset är fastbundet i ett band.

Sen väntar alla med spänning på vilka modiga personer som ska kasta sej i vattnet för att få tag på korset. Ibland blir det rena slagsmål i vattnet om vem som ska få tag på det först. Men idag uteblev spänningen. En enda liten kille hoppade i och fick lite strödda applåder. Kallt och ruggigt var det, men han såg inte ut att frysa.

När ceremonin är över och vattnet är välsignat doppar man händerna i vattnet eller tar med sej lite vatten hem.

I övrigt har vi firat dotterns namnsdag mest hela dan tillsammans med svärsonens familj. Mycket god mat blev det. Men nu har det stora vemodet infunnit sej eftersom dotter och måg påbörjat sin resa tillbaka till Kreta. Nästa gång de kommer hit är det påsk...

God spännvid och äkta känsla

2012-01-05T09:34:00.004+02:00

Jag klagade visst i onödan i förra inlägget över SvT Play, för jag kunde faktiskt se dokumentären "Vad är det för fel på grekerna?" som Alexandra Pascalidou gjort. De flesta program jag försöker se går inte att se av "upphovsrättsliga skäl", men den här gången gick det i alla fall. Någon sa att man bara kan se svensk-och norskproducerade program, kanske är det så?

I vilket fall som helst så tyckte jag det var ett bra program, med god spännvidd när det gällde intervjuoffer. Att sen Pascalidou spelar över lite ibland och att hennes egna kommentarer inte alltid är så väl genomtänkta gjorde inte så mycket. Det fanns en äkta känsla och ett starkt engagemang i upplägget och det tyckte jag om. Fast titeln på programmet är jag tveksam till. Vad är den ute efter? "Vad är det för fel på grekerna (italienarna, fransmännen, människorna)"? Eh??

Några kloka kommentarer i programmet: "Grekland har blivit ett land med indiska löner och svenska skatter". "Man kan inte straffa ett land genom att ta ifrån det dess framtid". "Krisen i Grekland är mångfasetterad, den är både ekonomisk, politisk och social, och just nu betalar Grekland ett högre pris än det klarar av".

Så sant. Men nu ska jag ut i solen och fixa lite ärenden. I morgon är det ju helgdag igen och affärerna är stängda.

Vad är det för fel på grekerna?

2012-01-03T15:00:00.004+02:00

Ni kanske undrar hur det går med den grekiska krisen?? Det var länge sen jag nämnde nåt om den. Joorå, krisen lever och frodas! Det var nästan så man kunde glömma eländet under själva juldagarna, men nu handlar alla nyhetsprogram om de nya skatter, avgifter och sänkta löner som förväntas under 2012. Som vanligt en ekvation som inte går ihop. Suck.

Fick ett mejl nyss om ett TV-program som sänds i svensk tv ikväll (och på måndag) som Alexandra Pascalidou gjort, "Vad är det för fel på grekerna?". Där intervjuar hon en massa folk om hur de drabbas av krisen. Skulle mer än gärna se programmet, men numera kan man ju inte se SVTPlay längre utomlands, så det går väl inte, grr...Men ni som bor i Sverige, kolla gärna ikväll tisdag kl 22 i SVT1!

Vintervädret fortsätter att vara perfekt. Nollgradigt, sol från en blå himmel och snö uppe på berget. Såna vintrar gillar jag. (Bild från en av Naousas gator, med den snötäckta toppen i bakgrunden). Annars kan jag meddela att Grekland inte längre försvaras av min äldste son, han är FRI från lumpen sen igår! Nu ska han försöka hitta ett jobb. Ungefär lika lätt som att hitta en nål i en höstack...

Årets första dag

2012-01-01T20:04:00.008+02:00

Årets första dag är snart till ända. Och det var en kall dag med strålande sol. Har inte prövat att skriva 2012 än men det ska väl gå bra det också.

Nyår är pajernas tid i Grekland. Igårkväll åt vi först en paj hemma hos oss, sen gick vi till svärföräldrarna och skar deras paj. Den som får myntet får lycka under nästa år.

Idag åkte vi uppåt berget en sväng, närmare bestämt till byn Rodochori.

Där pågår varje nyårsdag ett traditionellt firande av "Momogeroi", en pontisk tradition. Dansare i färgglada dräkter går från hus till hus och blir bjudna på mat och dryck.
En liten djävul följer också i spåren och hittar på en massa bus.

När vi kom hem skar vi upp den här nyårskakan, även den med ett mynt i, till tonerna av "An der schönen blauen Donau" i direktsändning från Wien. Myntet hamnade precis mellan yngste sonens och min bit, så nu hoppas jag att 2012, trots orosmolnen, blir ett bra år för oss båda!

God fortsättning till er alla!

Om konsten att slappa

2011-12-30T09:44:00.004+02:00

Det är en konst att kunna slappa. Att kunna slappna av och släppa alla måsten och alla tankar. En konst som jag inte är särskilt bra på. För ofta har jag myror i baken och tycker att jag hela tiden måste göra nåt, även dagar som är lediga. Kanske sitter jag en stund och löser korsord, men tankarna fladdrar iväg till sånt som jag egentligen borde göra istället.

Men igår var en riktig slappardag. Under en stor del av dagen slappade jag i soffan tillsammans med dottern och yngste sonen. Vi spelade frågespel, både resespelet på bilden och Trivial Pursuit, och det var spännande värre. Jag vann inte.

Sen kollade vi på en massa avsnitt av Sunes Jul på youtube. Och skrattade hjärtligt åt stackars pappa som klantade sej.

Så småningom anslöt även maken och vi körde en omgång till av Trivial Pursuit. Och då tog vi även fram sista glöggflaskan, lite nötter och mandariner.

Och i morse läste jag ett klokt ord hos en facebookvän som jag nu satt upp på väggen framför mej för att ha som motto under nästa år:

Tag ut glädje i förskott!
Det enda som kan hända är
att du varit glad i onödan!

Brasor, krubba och julklappsbok

2011-12-27T22:20:00.006+02:00

Dagarna rinner iväg i trevligt sällskap. Är omgiven av barn, släktingar, goda vänner och datorhörnan får bara sporadiska besök.

Men här kommer ett par bilder i alla fall. Under jul tänds brasor i stans olika kvarter - för att värma Jesusbarnet - och där samlas folk till umgänge, dans, mat och dryck. Men det var nog lite färre brasor i år - tror folk hellre sparar veden till att elda med inomhus.

Och i parken står som vanligt krubban under de gamla platanernas grenar. Jag förundras varje år över att den får stå kvar utan att bli vandaliserad eller klottrad på...

Annars läser jag Nana Mouskouris memoarer. Och tomten kom med Victoria Hislops senaste bok (hon som skrev Längtans ö om spetälskeön Spinalonga). Den handlar om när Thessaloniki brann år 1917 och den ligger på nattduksbordet och pockar och väntar.

Juldagsmorgon

2011-12-25T08:33:00.009+02:00

När juldagsmorgon glimmar, då ringer kyrkklockorna och kallar till mässa. Men trots goda föresatser varje jul så brukar tröttheten efter alla förberedelser och allt firande ta överhanden. Så nån julotta har jag inte varit på sen jag var liten.

Men nuförtiden vaknar jag tidigt (ålderstecken??). Så när jag hörde kyrkklockorna ringa klockan sex i morse fick jag fart. Halv sju traskade jag iväg i mörker och kyla (0 grader) till närmaste kyrka. Jag mötte några ungdomar som var på väg hem efter nattens festande, men mest såg jag finklädda människor på väg till stans olika kyrkor.

Strax före åtta var mässan över. Då steg solen upp över slätten.

Och den lyste på det snöpudrade berget.

Julaftonskvällen var synnerligen trevlig. Vi var tio personer som alla tyckte att skinka och Janssons frestelse var supergott. Och döm om vår förvåning när plötsligt en tomte (som såg lite läskig ut i ansiktet...) knackade på dörren med en säck. Visserligen var det färre klappar än vanligt (krisen ni vet), men glädjen var minst lika stor.

Tidigare på julaftonen var yngste sonen uppe på skidanläggningen 3-5 Pigadia som just öppnat för säsongen. Och det var en perfekt vinterdag för skidåkning! Här följer några bilder som han tog.

/a>

Snart ska vi gå till svärföräldrarna och äta kåldolmar och grilla fläskkotletter i den öppna spisen. Trevlig fortsättning!

God Jul på er!

2011-12-23T08:17:00.007+02:00

Nä, nu måste jag börja blogga igen. Har saknat den dagliga kontakten med er alla!

Först var det internet som strulade, sen kom ett besked angående min hälsa som gjorde att allt annat blev oviktigt. Det kändes som om någon slog undan benen för mej och jag föll tungt. Nu har jag rest mej igen och är tillbaka på banan. Mer om detta kanske kommer vid ett senare tillfälle.

Betydligt trevligare är att huset börjar fyllas av våra barn som kommer hem för att fira jul. Skinkan står i ugnen och doften av svensk jul sprids i hela huset och ända ut i trappuppgången. Dessutom har vintern kommit till Grekland med snökaos lite här och var. Det snöade några flingor här i Naousa också häromkvällen, men uppe på skidanläggningen ligger snön tjock och allt är klart för hugade skidåkare.

Och idag kom tomten ridande och stannade till på torget i Naousa med sin säck. Här försöker han få upp knuten på säcken. Barnen väntade tålmodigt.

I säcken fanns choklad och annat gott som delades ut till de små.

De lite större fick smaka på "loukoumades".

Och det var skönt att värma sej vid elden som brann, för vädret är råkallt.

På kvällen lyser änglarna upp torget. De lyser och vakar över oss alla och även över de demonstrationer mot regeringens politik som hölls där mitt i julveckan (om ni kollar noga syns demonstranter och banderoller i bakgrunden).

Med dessa rader önskar jag er alla en GOD OCH FRIDFULL JULHELG!

Åsidosatt

2011-12-18T20:12:00.003+02:00

Jodå, vi har internet (och till och med telefon sen igår, vilken lyx!), men trots det är bloggen lite åsidosatt för tillfället som ni kanske märker. Jag går inte in på orsakerna här men hoppas kunna återkomma snart och att ni hänger kvar tills dess! (Bilden är från en julpyntad lekpark i centrala Thessaloniki, i närheten av Plateia Navarino).

Långsmal skinka

2011-12-14T22:34:00.005+02:00

Nu har vi internet i alla fall, med ny operatör! Men telefonen vill inte fungera, suck...tur det finns mobiler. Fy bubblan vad jag är trött på såna här tekniska problem.

Igår la jag julskinkan i saltlake. I sista stund, för den behöver ligga i minst tio dar. Nu hoppas jag temperaturen håller sej nere så att baljan kan stå på balkongen. Blir det över tio grader måste den in i kylskåpet - och sen får ingenting annat plats där, så är det bara.

Det blev en långsmal skinka. Kötthandlaren kan inte förstå varför jag vill ha den rund. Men smaken blir väl densamma, antar jag.

Nu har jag mycket att ta igen på nätet efter dessa struliga veckor (bland annat att läsa era bloggar!) och en hel del översättningsjobb. Bäst jag ger mej i kast med det bums...

Glad Lucia!

2011-12-13T09:32:00.008+02:00

Glad Lucia på er alla! Jag önskar att ljuset som Lucia sprider når in i alla hjärtan och till alla hörn på vår jord.

Vad var det jag skrev i förra inlägget? Att jag skulle berätta om luciafesten "om jag har internet...". Jo, just det, suck, man har väl lärt sej genom livet att inte ropa hej för tidigt. Knappt hade jag skrivit de raderna förrän både internet och telefon försvann igen. Nu är jag TRÖTT på det här! Nu bara MÅSTE den nya teleoperatören börja fungera felfritt i morgon som det är planerat.Tur man har goda vanner som staller upp med sina datorer alla mojliga tider pa dygnet...

Men föreningens luciafest i lordags avlöpte väl i alla fall! Barnen i svenska skolan lussade så fint så inte ett öga var torrt. De sjöng alla kända lussesånger och läste dikter pa svenska.

Och sen kom tomten med sin säck och alla barn trängdes runt honom för att få en julklapp.

Glöggen var hemkokt och smakade mer.

Vi sålde lotter och så här såg vinstbordet ut. Det gick att vinna en halv resa till Sverige, en massagebehandling, en sjukgymnastbehandling, en hårborttagning, en varukorg, leksaker, produkter från Oriflame och så alla juldekorationer som vi gjort själva.

Dagen efter hade vi en liten glöggträff hemma hos oss tillsammans med goda vänner, levande ljus, lussekatter, pepparkakor och glögg-grytan i högsätet. Alltid lika mysigt.

Nu ska jag ska gå med lite lussekatter och pepparkakor till svärföräldrarna, något mer lussande blir det nog inte idag för min del.

Världen ligger öppen igen

2011-12-10T08:12:00.010+02:00

Jag fattar noll.I tio dagar har vi varit utan internet här hemma. Vissa dagar har telefonen fungerat, andra inte. Och gissa om jag haft abstinensbesvär...

Nu plötsligt fungerar internet igen - men inte av den nya operatören för det ska inte ske förrän den 14 december. Är det den gamla som plötsligt kommit på bättre tankar? Jag har ringt, bråkat, härjat, vädjat och hotat alla tänkbara telefonoperatörer de här dagarna, både gamla och nya och alla andra. Mest för att jag förlorat en massa jobb på att inte ha uppkoppling. Men ingen respons nånstans. Men plötsligt igår kväll ser jag att den lilla gröna internetlampan på modemet lyser! Jag öppnar Google - och det fungerar!! Som sagt, tala om att fatta noll. Men världen har öppnats igen och jag surfar galant genom rymden, precis som vanligt...

Men även utan internet så rullar ju själva livet på, som tur är. Och här kommer ett litet svep av sånt som hänt de här dagarna.

Jag har bakat lussekatter! De flesta är till svenskgrekiska föreningens luciafest som äger rum idag i Thessaloniki. Det har varit en massa förberedelser att ordna (inte så lätt utan telefon och internet -grr - men både grannar och vänner har ställt upp med sina datorer som tur är) så nu är det bara själva festen kvar.

I onsdags träffades vi hemma hos en styrelsemedlem för att pyssla och göra vinster till lotteriet. Här är det koncentration som gäller...

Vi gjorde kransar, dörrdekorationer och tomtar.

Några sköna promenader har det också blivit.

I morron får ni se bilder från Luciafesten! Om vi har internet då också, vill säga...

Bloggvila

2011-12-03T12:46:00.002+02:00

Bloggen befinner sej i en liten patvingad vila i nagra dar. Anledningen ar att vi inte har nagon uppkoppling med internet. Vi skulle byta operator och det klantiga foretag som vi lamnade stangde av abonnemanget tio dar innan det nya ska kopplas in...Grrr...

Det varsta ar att jag inte kan jobba! Har redan forlorat flera dagars jobb. Men jag saknar forstas bloggen ocksa. Jag fixar min mejlkorrespondens hjalpligt fran kompisars datorer, men annars far allt annat vanta tills vi far uppkopplingen tillbaka. Jag aterkommer!!

Hårtorkar och saffran

2011-11-29T17:51:00.010+02:00

Idag kom jag mej hux flux iväg till hårfrissan. Insåg att helgerna börjar närma sej och då måste man ju få nån ordning på håret - och framför allt på FÄRGEN...

Jag ringde vid halvtio-tiden till min frissa (makens kusin) och en timme senare var jag på plats. Skönt när man slipper planera i flera veckor i förväg. Och sen är det bara sätta sej i stolen och låta nån annan göra jobbet: tvätta, färga, klippa och föna. Jo, hon använder fön, inte den gamla sortens torkhuv...men den står faktiskt kvar i ett hörn. Minns ni hur det var att sitta i en sån?? Om jag inte minns fel hade min mamma en sån hemma när jag var liten där hon satt med sina papiljotter.

Och inte är min frissa särskilt dyr heller. 28 euro för tvättning, färgning, lätt klippning och föning. Undrar vad det kostar i Sverige nuförtiden?

Vi hann med en kopp kaffe och lite lek med hennes barnbarn också medan vi väntade på att färgen skulle ta. För en frisörsalong här i Grekland är kvarterets samlingsplats, dit går man inte bara för att klippa sej utan också för att dricka kaffe och skvallra lite.

Annars har jag blivit lite förkyld och hostar som en hel karl. Så min sång på körövningen igårkväll har nog sett bättre dagar.

Sen är saffranet nu inhandlat, för snart ska det bakas lussekatter. Till föreningens luciafest i första hand. Saffran från byn Krokos i Kozani förstås. Och saffranspaketen var ovanligt billiga på Carrefour, bara 2.59 för ett gram

I den byn har jag varit och gjort reportage och sett hur krokusen plockas och hur pistillerna bereds till saffran. (Bilden tagen av Marie Mauzy).

En lördag i Bitola

2011-11-28T08:03:00.013+02:00

Måndag morgon. En ny vecka ligger framför, alltid lika härligt tycker jag (obs, ingen ironi, jag GILLAR faktiskt vardagar!). Solen strålar och det är 4 plusgrader.

Nu ska ni få se lite bilder från min lilla utlandstripp i lördags. Jag var alltså i staden Bitola i den "före detta jugoslaviska republiken Makedonien" (FYROM) som ju landet formellt heter sedan det blev självständigt 1991. Jag tänker INTE gå in på bråket mellan FYROM och Grekland angående namnet, för det är en känslig politisk fråga. Men jag kan bara säga att grekerna kallar landet för "Skopje" eller möjligen FYROM, ingenting annat.

I vilket fall som helst är FYROM en av våra närmaste grannar här uppe. Trots det har jag inte satt min fot i varken Albanien eller FYROM (och bara varit en gång i Bulgarien). Inte klokt. Men NU ska det bli ändring på det! Så i lördags åkte jag iväg på en endagstur med buss, tillsammans med två väninnor. Vägen går via Edessa och Florina och på mindre än två timmar var vi vid gränsen.

Bitola är FYROM:s näst största stad med ca 90.000 invånare men kändes som en stor by. I centrum finns en stor och bred gågata där alla affärer och kafeterier ligger på rad. När vi kom dit var det inte mycket folk alls, men på eftermiddan var det packat av folk på kafeterierna. Och alla satt utomhus trots kylan (stan ligger på dryg 600 meters höjd över havet).

Anledningen till att det ordnas dagsturer till Bitola är förstås att det är billigt att handla. Folk åker dit från Grekland med tomma resväskor och sen handlar de loss... Men jag är lite kluven inför detta. Särskilt nu i krisens dagar tycker jag att det är extra viktigt att vi som bor i Grekland är solidariska med våra egna affärer och småföretagare och handlar där vi bor. Det är ju SÅ många som tvingas slå igen just nu så jag försöker handla så långt det går i mitt eget kvarter. Alltså var inte shoppingen mitt huvudsyfte, utan bara ren nyfikenhet och reslusta. Och själva bussresan var billig, bara 22 euro.

Mina två väninnor och jag och strosade runt i centrum och kom fram till torget. Där finns två gamla moskéer och ett klocktorn.

Men där finns också en stor och imponerande staty av kung Filip II, han som var kung i det stora område som hette Makedonien under antiken och var pappa till Alexander den store. Och att kung Filip, som la grunden till hellenismen, står staty i ett slaviskt land och att de gjort honom till "sin" är förstås provocerande för grekerna. Runt omkring statyn finns också sköldar med den "stjärna" som är det gamla Makedoniens symbol.

Vi kikade också in i den gamla kyrkan Agios Dimitrios, där scener ur flera filmer spelats in. Just när vi var där pågick någon form av mässa.

Annars är det gott om moskéer och minareter i stan.

Eftersom det var lördag fanns det en STOR basar med grönsaker och mycket annat.

Torkade paprikor!

Och ägg i långa rader.

Mitt i stan finns också en stor park med en enormt lång allé att strosa eller cykla i. Den kallas för "brudbasaren" eller hur man nu ska översätta det. Här går tjejer och killar fram och tillbaka för att hitta en partner...Men det var ingen större trafik just när vi var där, alla satt på kafeterierna istället. Det är nog där man hittar sin partner nuförtiden...

Och gissa om jag blev sådär lite fånigt glad när jag såg att det fanns gott om björkar i Bitola! Det är nåt särskilt svenskt med björkar som väcker nostalgiska känslor.

När vi kollat färdigt på marknaden satte vi oss för att äta, och det var superbilligt. För fem euro åt jag en stor portion lax, sallad, svamp, bröd och öl. Och sen styrde vi kosan mot Grekland igen. Vi stannade till i Florina och drack kaffe och vid halv åtta-tiden på kvällen var vi i Naousa igen. Nästa gång åker vi till Albanien!

God och glad advent på er!

2011-11-26T20:26:00.006+02:00

I morgon är det första advent och det är en av mina absoluta favorithelger. Tänk att få se hur det tänds ljusramper och stjärnor i det ena fönstret efter det andra, känna hur det luktar hyacint och saffran. Och tänk att få sitta och trängas i en varm kyrka och klämma i med Hosianna...

Jo, ni förstår helt rätt, jag längtar verkligen efter att få fira första advent i Sverige! Jag har inte gjort det på 18 år och det är nog den enda helg som jag riktigt saknar. (Advent är temat för den här veckan och det är Pettas som är värdinna).

För här i Grekland är adventsstämningen lika med noll. Advent finns inte ens som begrepp. Inga adventsstjärnor finns att beundra i fönstren, för alla drar ner sina jalusier eller stänger till med fönsterluckor. Jag brukar visserligen hänga upp en stjärna i sovrummet och låta jalusierna vara uppdragna - och en granne säger varje år att hon ser fram emot att den där stjärnan ska tändas - men det känns ändå lite halvdant.

Och visst, jag gör i ordning en ljusstake. Men inte blir den riktigt som jag vill. Jag vet inte hur många affärer jag letade i tills jag hittade de här fyra ljusen. De får väl duga, även om jag egentligen inte vill att de ska vara sådär "skruvade" (dessutom är det svårt att få dom att stå RAKT). Och färsk mossa har jag aldrig hittat så det får bli sånt här grönt fusk istället. Men jag tänder ett ljus i taget varje söndag, när vi äter middag. Medan barnen bodde hemma slogs de nästan om vem som skulle få tända. Nu är det bara maken och jag och vi bråkar inte om det, jag får tända alla fyra gångerna....

Det här blev visst ett halvdeppigt inlägg, känner jag. Nä, nu får jag skärpa till mej. Undrar var jag har den där adventsstjärnan...här är den visst. Sådär ja, nu har jag hängt upp den. (Nu blir grannen glad). Och ljusstaken står på matbordet och väntar på att tändas i morgon. Kanske ska jag värma lite glögg också? Det blir nog bra det här, ska ni se...

Önskar er alla en god och glad advent, var ni än befinner er i världen!

(Jag har just kommit hem från min resa till Bitola i FYROM, men det får ni höra om i morgon.)

Nytt nummer av SVEN

2011-11-25T19:38:00.003+02:00

Idag har SVEN - tidningen för svenskar i utlandet - kommit ut med ett nytt nummer. Läs det HÄR. Och sprid gärna länken vidare hur mycket ni vill. Den här gången handlar det mest om hus och hem. Mina bidrag är en krönika på sidan 9 och ett hemmahos-reportage hos min goda vän Lena (sid 16-17) som tog huset med sej när hon flyttade till Grekland...

Har varit i Thessaloniki hela dan och uträttat ärenden och om en stund ska vi gå ut och lyssna på en kille som sjunger på rockbaren Life. Och i morgon bitti kl 7 - då åker jag till staden Bitola i FYROM (eller Makedonien ni som inte bor i Grekland kanske skulle säga)! Det är bara en dagstur så jag kommer hem igen i morron kväll. Rikligt bildreportage på bloggen utlovas förstås.

Så fredagstemat om "advent" får vänta tills jag hinner fixa i ordning min lilla adventsstake, förhoppningsvis senast på söndag...Men jag önskar en trevlig advent till er alla så länge!

Frisk och smart

2011-11-24T13:53:00.007+02:00

Ja, men det var väl det jag visste när jag började sjunga i kör i höstas. Att körsången gör mej frisk och smart!Läs DN idag.

Fast inte behövde jag några vetenskapliga belägg för att veta att sång och musik gör att man mår bra. Igår hade vi övning igen och det kändes bra i både kropp och själ, trots att flera i altstämman fortsätter att sjunga hellre än bra...Men man får väl ha överseende eftersom nu sången gör dem både friska och smarta.

Annars har solen gått och vilat sej bakom tunga regnmoln, efter en lång radda av dar när den sken oförtrutet. Så idag är det BLÖTT i största allmänhet. Bilden som får representera dagens väder är tagen på gården till hotell Palea Poli som jag går förbi varje dag.

I grekiska tidningar idag står det förresten att inte mindre än 500.000 - en halv miljon- hushåll i Grekland lever utan att ha någon inkomst alls. Detta på tal om förra inlägget om praktisk solidaritet. Arbetslösheten är snart uppe i 17 procent och siffran fortsätter att stiga.

I morgon blir det Thessaloniki och på lördag - kanske en liten utlandstur. Säger inget mer förrän jag vet säkert...

Praktisk solidaritet

2011-11-22T09:27:00.005+02:00

Medan politikerna försöker komma överens när det gäller världsekonomin sliter vanligt folk sitt hår för att få familjens budget att gå ihop. För sänkta löner och borttagna bidrag i kombination med höjda priser och akuta skatter och avgifter är faktiskt en ekvation som inte går ihop, det har jag skrivit om tidigare.

Så antalet människor i Grekland som hamnat under fattigdomsgränsen ökar drastiskt för varje dag. Allt fler familjer har ingen inkomst alls längre och har knappt mat för dagen.

För att hjälpa NÅGRA av dessa familjer har Naousas kommun placerat ut lådor i de stora livsmedelsaffärerna där den som handlar kan skänka en eller flera varor. "Solidaritetskorg" står det på lådan och som ni ser är den nästan full. Kommunen tar sen hand om varorna och delar ut dem i samarbete med kyrkor och andra hjälporganisationer till dem som är i akut behov av basvaror.

För även om vi alla är drabbade av krisen har de flesta av oss ändå råd att köpa en extra förpackning socker, mjöl, olja eller mjölk när vi handlar. Det här är ett konkret sätt att hjälpa i en akut kris, och många bäckar små är bättre än inget. Igår gav jag mitt första bidrag, men självklart blir det fler.

Och hos den lokala Röda korsavdelningen har man fullt upp att göra. Mer än nånsin förr. Dit kan vem som helst lämna in kläder, skor och matvaror och den som har behov kan sen gå dit och plocka sånt man behöver. På bilden några av volontärerna som tar hand om klädinsamlingen.

Men allting är förstås ännu värre i storstäderna. Läste i tidningen att drygt 2.500 personer får mat varje dag i något av Thessalonikis 32 soppkök. Tänk att det ska behövas 32 soppkök bara i Thessaloniki, år 2011! Antalet portioner som delats ut hittills i år uppvisar en ökning på ca 30 procent. Och vintern har knappt börjat...

Längs med Aliakmonas och upp i Pieria

2011-11-20T21:08:00.010+02:00

Ännu en sån där solig och fin novembersöndag. Jag gillar helt klart den här årstiden när solen skiner! Så idag blev det en liten bergstur igen. Men idag lämnade vi vårt eget kära berg Vermion och åkte upp i bergskedjan Pieria istället. Högsta toppen ligger visst på 2.192 meter.

För att komma till Pieria-berget åker man till Veria och sen över floden Aliakmonas, som är en av Greklands största floder. Den rinner och slingrar sej i en ravin mellan de två stora bergskedjorna.

Vägen gick längs med floden och sen långsamt uppför höjderna och vi stannade flera gånger för att njuta av utsikten eller för att titta på vattnet på nära håll.

När vi kom till byn Sfikia satte vi oss på en bänk och drack medhavt kaffe. Det var alldeles tyst och stilla.

Efter ett tag kom vi till byn Rizomata, ca 35 km från Veria. Den ligger på 600 meters höjd och är ganska stor. Och trots att det var söndag så var det full rulle på huvudgatan, för det var folkmarknad. Nä, jag köpte inga mattor eller handdukar, men däremot gojibär och torkade tranbär. Halva priset mot i Naousa.

Vi åkte vidare till Elatochori. Den byn har blivit populär de senaste åren på grund av en ganska ny skidanläggning i närheten. Och då bor man och äter i den här byn. Så då gjorde vi det också. Åt alltså, på tavernan "Ανώι". Helt ok!

Elatochori betyder "granbyn". Men inte såg vi några granar, mest bara valnötsträd. Torra valnötsträd där löven har ramlat av, men valnötter finns det fortfarande. Vi plockade fickorna fulla av de nötter som ramlat på backen.

Resten av dagen har jag tillbringar framför datorn, man måste ju jobba ibland också. Inte bara åka runt och kika och njuta och strosa...

Thessaloniki - europeisk ungdomshuvudstad!

2011-11-19T14:28:00.006+02:00

Yes! Thessaloniki har nu utnämnts till European Youth Capital för 2014! Igår skedde den sista omröstningen och då vann Thessaloniki över de två återstående kandidaterna Heraklion på Kreta och Ivanovo i Ryssland.

Som läget är just nu så tycker jag det är en utnämning som ger hopp för stans stora unga befolkning. För som jag sagt förut, Thessaloniki är en UNG stad. Inte konstigt eftersom Aristotelesuniversitetet som är Greklands största universitet med ca 95.000 studenter ligger precis mitt i stan. Alltså kryllar det av ungdomar överallt. Utnämningen kommer att föra med sej en massa evenemang och andra trevligheter under 2014. (Bilden lånad från tidningen Aggelioforos).

Annars är lördagen kall och solig. Huset är städat och ikväll håller maken föreläsning för allmänheten om det nya solsystemet.

Min konstnärliga ådra

2011-11-18T18:15:00.010+02:00

Fredag igen och det betyder tema i Show and tell. Idag vill Pettas-Karin att vi skriver om "Min konstnärliga ådra...". För säkerhets skull lägger hon till att "alla har en".

Jaha, där rök min ursäkt att lite snyggt smita förbi temat idag. För min första reaktion var just att jag inte har någon konstnärlig ådra. Kanske jag kan skriva om min mammas konstnärliga ådra istället?? Nähä, inte det...

Då får jag väl försöka leta fram min egen ådra då, för nånstans kanske den finns även om den är väl gömd. Men jag kan direkt säga att jag inte kan rita eller måla. Och jag tror inte att jag har någon dold målartalang som plötsligt kommer att ploppa upp när jag blir pensionär.

Annat skapande då? Med tyg eller garn? Eller lappar? Jo, nog har jag stickat och broderat en del - egentligen ganska mycket - men nästan alltid strikt efter mönster. Och då räknas det väl inte som konst, eller? Som den här korsstygnstavlan. Den var pillig och inte helt lätt, det var ett evigt räknande, men jag är lite stolt över att den blev färdig till slut. Nu skulle jag aldrig göra om den.

Men jag har faktiskt gått ett år på keramikkurs här i Naousa! Den kommunala kursverksamheten är väldigt aktiv och det finns många olika kurser att välja på: målning, keramik, smycken, ikonmålning, mosaik. Bland annat görs såna här fina saker! (Bild från utställningen). Verksamheten håller till i en gammal fabriksbyggnad från 1800-talet strax utanför stan.

Mest anmälde jag mej för att jag hörde talas om vilken trevlig och skapande atmosfär det var. Keramik var det enda jag kunde tänka mej att försöka med, det kändes handfast och bra. Mitt första verk var den här krukan. Ser kanske imponerande ut, men den är helt och hållet gjord under handledning, inget eget skapande alls. Den lilla ljuslyktan intill gjorde jag också på kursen.

Precis som den här vasen. Den kan jag nästan tycka är snygg och den står framme med några kvistar i.

När året var slut och vi haft utställning (jodå, även jag fick ha med min vas) var jag nöjd. Nöjd med att jag prövat på nåt nytt, och nöjd i bemärkelsen att det räckte. Jag var ännu mer övertygad än tidigare att jag nog inte har någon vidare konstnärlig ådra.

Nä, jag håller mej nog till mitt skrivande. Det räknas väl inte som konst, men i ljusa stunder kan det ändå kännas som ett skapande. Men som sagt, vem vet vad som kan dyka upp i framtiden. Det är aldrig för sent att pröva på något nytt, det är min fasta övertygelse, så man ska aldrig säga aldrig...

Den peirazei

2011-11-17T12:39:00.007+02:00

Igår på körövningen fick vi ytterligare en sång att arbeta med. Ytterligare en sång av kompositören Stavros Xarchakos (bild fr nätet). Vi har just fått veta att via ska sjunga i Veria i januari på ett evenemang som är tillägnat denne flitige grekiske kompositör och därför sjunger vi just nu bara sånger av honom. (Och jodå, vi fryser fortfarande på körövningarna, vi är klädda som om vi är på nordpolen).

De är så otroligt vackra de här sångerna! Lite vemodiga och sorgsna kanske, men melodiska och innerliga. Men ingen av dem finns översatta till svenska vad jag kan förstå. Hm, kanske det vore nåt för mej att bita i, jag som sitter och översätter torra EU-texter hela dagarna. Det skulle vara roligt med lite lyrik som omväxling, tål att tänka på...

Gårdagens nya sång var "Άσπρι μέρα και για μας", vilket ordagrant betyder "En vit dag även för oss". Texten är av Nikos Gatsos. Den tolkade vi genast som en passande sång i dessa krisdagar, för i sista versen sägs ungefär att "Säg, att det spelar ingen roll, det kommer en vit (ljus) dag även för oss" ("Να λες δεν πειράζει, θα ερθει η άσπρη μέρα και για μας"). En av δε artister som sjungit sången är Nana Mouskouri, bilden visar min biljett från hennes avskedskonsert i Thessaloniki för tre år sen. Här kan man lyssna på hennes tolkning.

Uttrycket "den peirazei" i den här strofen är mycket typiskt grekiskt och används i alla sammanhang (ibland allt för ofta...), och det betyder alltså ungefär "det spelar ingen roll, det gör inget". Man rycker på axlarna och hoppas på bättre tider. Precis så som vi gör just nu i Grekland. Här kommer texten på grekiska:

Θα ποτίσω μ' ένα δάκρυ μου αλμυρό
τον καιρό, πικρά καλοκαίρια,
έμαθα κοντά σου να περνώ,
Νεκρά περιστέρια
γέμισε η αυγή τον ουρανό.

Θα γυρίσω λυπημένη Παναγιά.
Έχε γεια, μην κλαις το μαράζι,
μάθε φυλακτό να μην κρεμάς.
Να λες "Δεν πειράζει,
θα'ρθει η άσπρη μέρα και για μας".

Om att hålla värmen

2011-11-15T13:55:00.010+02:00

Det är lite lugnare i Grekland just nu och det känns som om luften gått ur efter förra veckans turbulens. Nye premiärministern pratar i TV men jag orkar inte riktigt engagera mej. Jag bara hoppas att nya regeringen gör sitt jobb och håller skutan flytande.

Inte så att krisen på nåt sätt är över. Men just nu handlar det mer om att klara vardagen. Med ett oljepris på nästan 1 euro per liter och temperaturer nära noll - och tomma plånböcker - så försöker folk komma på hur man ska hålla värmen i vinter. Själv har jag plockat fram alla de där tjocka stickade tröjorna som jag inte använt på många år, nu kommer de väl till pass. För vi, liksom de flesta andra, väntar in i det längsta med att sätta på elementen. Det blir kanske bara ett par timmar om dan eller så. Och alla diskuterar alternativa uppvärmningssätt: pellets, ved, naturgas.

Idag var jag på televerket och där var det rejält varmt och skönt. En kund utbrast: "Åh, hit ska jag komma varje dag för att värma mej...". Alla skrattade i samförstånd och förstod precis vad han menade.

Ett annat sätt att värma upp sej på är att gå på tsiourobränning! Det gjorde vi i helgen - igen. Tro nu inte att det enda VI sysslar med är hembränning, för så är det förstås inte. INTE ALLS. (Jag smakar inte ens på spriten.) Men under november månad bränner alla druvodlare sin tsipouro och då bjuder man vänner och bekanta till fest. Och det är svårt att tacka nej...

Den här gången var vi på vingården Diamantakos.

Elden brann och sprakade förstås.

Och det är spännande att se hur själva proceduren går till.

Det blev mycket sång, musik - och dans. Av hjärtans lust.Och vi blev varma till både kropp och själ.

Smyckat med iskristaller

2011-11-13T15:06:00.009+02:00

Efter en lördag med "mögligt" väder, som man säger här, alltså regn, fukt och dimma, sken solen från en klarblå himmel i morse. Och det var kallt, tre plusgrader på balkongen.

Men vad gör det, söndag = utflykt upp i bergen, nästan oavsett väder. Och det blev en tur som jag sent ska glömma. För jag vet inte om jag någonsin förr sett hela berget smyckat med iskristaller! Varenda gren, vartenda löv var vitt av rimfrost.

Men innan vi kom så pass långt upp var höstfärgerna bedövande.

Utrustade i vinterjackor, halsdukar och vantar (man är väl svensk) tog vi en rask promenad. Häruppe var det minus 4 grader och det bet ordentligt i kinderna.

Vi gick vägen som går förbi Koutsoufliani.

Sen gick vi in till pensionatet Sfendamos och drack en kopp varm te framför den öppna spisen och pratade bort en stund med ägarna som är goda vänner.

Här på Sfendamos kan man hyra rum och småstugor. Mycket populärt när snön lagt sej på skidanläggningen i 3-5 Pigadia några km härifrån.

Tankar om trender

2011-11-11T08:56:00.008+02:00

Det är redan fredag igen. Nån måste ha skruvat upp hastigheten på veckorna, jag hinner knappt med. I vilket fall som helst, den här fredagens tema i Show and tell är "Tankar om trender" och det är Pettas som är värdinna för november.

Jag känner mej inte alls trendig och reagerar ganska långsamt på nya trender. När jag äntligen anammar en ny trend är den redan ute och en ny är på ingång. Och så håller det på. Jag liksom plaskar på där i kölvattnet och försöker att inte bli för långt efter.

Så att skriva om trender inom mode eller heminredning är inte min grej. Istället har jag kollat lite på hur resetrenderna ser ut. DET tycker jag är intressant. Och då hittade jag en artikel från textbyrån Respress som handlar om 2011 års resetrender.

Där sägs bland annat att Afrika är på uppgång och räknas bli nästa stora resmål. Storstäder ligger också bra till (New York), men även badsemestrar med all-inclusive. Rent allmänt säger trenden att turisten har blivit allt mer bekväm och vill få allt serverat. Glöm det där med att resa runt planlöst med en ryggsäck. Hotellet har blivit viktigare än resmålet.

Jag har själv aldrig åkt med all-inclusive. Och jag kommer aldrig att göra det. Att åka med en charterresa är en sak, men att dimpa ner på en stor hotellanläggning där allting finns och i bästa fall bara gå ut nån kvällspromenad på ortens huvudgata, nej fy så tråkigt. Vad lär man sej om den ort och det land man åker till då? Vart tar nyfikenheten att utforska vägen? Att lära känna befolkningen? (Bilden från Sigri på Lesvos.)

Jag har hört från flera personer här i Grekland som jobbar med turism att dessa all-inclusiveresor på sikt kommer att ta död på den lokala turistnäringen. Tavernor, småbutiker och kaféer tvingas slå igen eftersom turisterna håller sej på sin anläggning. Själv tycker jag det hör till höjdpunkterna på en resa att strosa runt och hitta små ställen och att gå bortom turiststråken så mycket det går. (Bilden från sjön i Ioannina).

När det gäller turismen i Grekland ökade den med 12 procent under 2011 efter en svacka förra året. Störst ökning uppvisade Rhodos, Kos, Heraklion, Thessaloniki, Chania och Santorini (bilden tagen på Santorini av yngste sonen), medan antalet resenärer minskade till Aten och Kefallonia. Men tyvärr visar trenden för 2012 redan nu en minskning. De stora resebolagen bokar sina hotell tidigt och den senaste tidens händelser har oroat marknaden. Den som kan grekiska kan läsa här .

Ute smyger dimman runt knuten och regnet droppar på takpannorna. En typisk dag i november.

Tiden får utvisa

2011-11-10T19:49:00.007+02:00

Jaha, så har då Grekland fått en ny premiärminister, efter mycket manglande. Nu heter han inte Papandreou eller Karamanlis längre, som ju premiärministrarna brukar heta i det här landet.Nä, han heter Lucas Papademos. Och han är inte politiker utan bankman. Och inte ortodox, utan protestant.

I morgon ska han presentera sin regering, alltså den övergångsregering som ska se till att Grekland får sina lånade pengar och att det sen blir nyval. Bra eller dåligt? Ingen aning, tiden får utvisa. Men att det finns stora grupper av befolkningen som inte gillar att ha en fd chef från Europeiska centralbanken som ledare för landet är helt klart...

Men kanske kan han fixa så att kommunen i Naousa får lite pengar?? För just nu finns inte tillräckligt med pengar för att värma upp alla kommunala lokaler. Det betyder att vi har körövning i en iskall lokal och sitter med tjocka jackor och halsdukar och hackar tänder. För att vi skulle få lite värme igår var det någon som släpade med sej ett bärbart värmeelement. Men inte räckte det till 50 personer. Den ende som var varm var körledaren för han viftade åtminstone med armarna.

Fram för olikheterna

2011-11-09T18:42:00.008+02:00

Varför älskar folk att hata Grekland? Ja, säg det. Under den senaste tiden har kommentarerna om landet och grekerna flödat och många har varit elaka, rasistiska och slag under bältet.

Jag har ingen förklaring att ge, mer än att det handlar om nån sorts illasinnad avundsjuka. En artikel i Aftonbladet ställer samma fråga och skribenten undrar också: vill vi verkligen att Grekland blir ett prydligt och välkammat Österrike med pressveck i själen? Vem vill åka till ett Grekland som liknar Tyskland?

Nä, fy vad trist det vore om alla länder slätades ut och blev likadana, om man åker utomlands och allt är precis som hemma. Nä, fram för olikheterna! Låt varje land behålla sin mentalitet och folksjäl! Jag hoppas innerligt att Grekland får ordning på sina finanser (och en del annat också), men utan att grekerna förlorar sin livsglädje, spontanitet och värme. Att de fortsätter vara högljudda och tokroliga. Jag vill känna att jag bor i just Grekland och ingen annanstans.

Kanske blir det en ny regering ikväll, kanske inte. Jag tror jag lämnar den åt sitt öde och går på sångövning istället.

Medan bränningen pågår

2011-11-08T14:40:00.005+02:00

Nån ny premiärminister är ännu inte i sikte. Papandreou och Samaras håller fortfarande på och harvar och i TV avlöser den ena kommentatorn den andra. "Nyss åkte Samaras iväg i sin bil,undrar vad det betyder", lät det nyss. Suck, suck, suck.

Jag försöker stänga till öronen och TVn men nyfikenheten (yrkesskada) tar hela tiden överhanden och sen sitter jag där igen och försöker fatta varför det ska vara så himla svårt att komma fram till något.

Men igår middag blev det en paus i eländet. Vi var bjudna på mat i en vingård hos bekanta som brände tsipouro (typ raki, tsikoudia, grappa). Det är sånt man gör i november när vinskörden är över. Vi höll till på Kelesidis vingård i byn Giannakochori. Där görs gott biologiskt odlat vin.

Ute var dimmigt och ruggigt men inne var varmt och gästfritt. Här hälsas vi välkomna av vår bekant som stod för bränningen. Det är full fart på elden under den stora kittlen. Sen åt vi grillat kött och massor med sallader och diskuterade - politik... Ingenstans kommer man undan. Fast här haglade skämten om än den ene politikern, än den andre. Så vi fick oss några välgörande skratt i alla fall.

Varför Grekland har så få bra orkestrar

2011-11-07T12:53:00.006+02:00

Den satt långt inne, men nu verkar den vara inom räckhåll. Koalitionsregeringen i Grekland. Att det ska vara så svårt och ta så många turer innan man kommer till skott. Säger jag.

Samarbete - "synergasia" är väl ett grekiskt ord, men vad gör det när själva fenomenet ändå är så sällsynt.Grekerna är individualister och saknar kollektivt tänkande. Maken brukar säga att det finns en orsak till att Grekland fått fram flera kända dirigenter men väldigt få bra orkestrar. För i en orkester måste man samarbeta.Dessutom räcker det att tänka på hur många småföretag landet har (eller har haft, för nu börjar de slå igen pga krisen). Varje grek är lika med ett företag. (Varför jag illustrerar med den här bilden? Tja, det får var och en tolka själv...).

Men inte ropar vi hej än, inte. Marina skriver så fyndigt idag att "Kaoset är över, nu har vi bara krisen kvar". Så kavla nu upp ärmarna och börja jobba, är min hälsning till den nya regeringen.

Läs mer i DN och SvD.

En lördag med sång och samtal

2011-11-06T10:48:00.010+02:00

Medan storgubbarna därnere i Aten försöker komma överens om vad de ska göra - eller rättare sagt, ÖVERENS kommer de nog aldrig, istället handlar det nog om vem som har vassast armbågar och är mest makthungrig - så har jag haft en mycket trevlig lördag tillsammans med svenskgrekiska föreningen i Thessaloniki.

Vi hade besök av Gunnar och Kicki Lidén, kyrkoherde och kantor, från skandinaviska kyrkan i Aten. Och när de kommer blir det mycket sång och musik. På förmiddagen hade vi bjudit in barnen från svenska skolan. Kicki sjöng med de små (och med mammor och oss i styrelsen) och vi fick både sträcka på händer, vicka på rumpor och stampa med fötter, härligt...

I ett annat rum tog Gunnar hand om tonåringarna. De hade fått sätta ihop frågor om religion, kyrka och annat som de ville ha svar på. Och det blev ett långt och givande samtal för alla parter.

De hembakade bullarna hade givetvis en strykande åtgång.

Efter en middagspaus fortsatte vi på kvällen med en en enkel gudstjänst för oss vuxna. Det hela avslutades med kaffe och umgänge. Samtalen rörde förstås det akuta läget. Hur har det blivit så här? Hur ska pengarna räcka nu inför jul? Hur blir det med jobbet? Alla har vi bott minst 20-30 år i Grekland, är en flytt tillbaka till Sverige ett alternativ att ens tänka på efter så många år här? Men det blev också mycket skratt och småprat om ditten och datten, precis som på alla kafferep. Hur som helst känns det extra bra just nu att vi får träffas och ha varann.

I morse gick maken och jag en promenad och djupandades frisk luft. Och njöt av hösten. Men nu måste jag börja på en artikel som jag har beställning på.

Tänd ett ljus

2011-11-04T08:29:00.006+02:00

Det är nog ingen idé jag försöker uppdatera vad som händer just nu i grekisk politik för allting förändras så snabbt att inläggen blir gamla innan de ens hinner publiceras.

Igår ställde jag frågan i ett inlägg om jag som svensk får rösta i folkomröstningen . Jag gick förbi stadshuset en stund senare för att fråga, men eftersom det var så mycket folk gick jag därifrån. Väl hemma satte jag på TV:n - och då var det inte tal om nån folkomröstning längre...Jaha, så var det med det.

Sen pågick direktsända nyhetssändningar i TV hela dan för att försöka spegla det som hände timme för timme. Alla trodde Papandreou skulle avgå under dagen, men icke, han höll ett tal på kvällen som om ingenting hänt. Oppositionsledaren sa först att han kunde tänka sej att medverka i en tillfällig samarbetsregering, men tog sen tillbaka allt och krävde Papandreous avgång. Idag blir det förtroendeomröstning i parlamentet framåt natten. Och ALLT kan fortfarande hända...

Nä, nu lämnar vi politiken en stund och ägnar oss åt fredagstemat i Show and tell. Det är Pettas som är värdinna för november och hon vill att vi spånar kring "Alla helgons dag. Jag minns".

När jag försöker tänka efter så kan jag knappt komma på några minnen från denna dag. Jag tror inte man firade den så mycket när jag var ung, har i alla fall inga minnen från att jag gick till kyrkogården med mina föräldrar. Däremot vet jag att vi tog med oss barnen när de var små till kyrkogården i Nacka en gång. Det var dimmigt, lite småruggigt men väldigt stämningsfullt.

Men mina tankar en sån här dag går förstås till mina föräldrars grav på kyrkogården i Alingsås. Jag vet att det kommer att brinna ett ljus där och att den kommer att vara fint smyckad, men jag skulle förstås gärna velat vara där själv. Så här såg det ut på kyrkogården i mars förra året.

Här i Grekland firas inte Alla helgons dag nu i novermber, utan två andra lördagar under året, lördagen före fastans inledning och på pingstafton. Då går alla till kyrkogården tidigt på morgonen och där finns präster som läser minnesord vid den anhörigas grav. Sen bjuder man på en speciell kaka, "kolyva", som prästen välsignat.

Men ljusen och oljelamporna brinner på gravarna dag ut och dag in. Den som inte kan gå dit själv varje dag kan betala för att lågan ska hållas brinnande.

Att tända ljus är en mycket viktig handling i ortodox tro och knappt någon grek går in i en kyrka utan att tända ett ljus. Det är en handling som jag själv tagit efter, den kräver inga ord, bara en innerlig tanke eller önskan. Som Elise Ottesen Jensen uttryckte det: Förbanna inte mörkret. Tänd ett ljus!

Får jag rösta?

2011-11-03T08:19:00.005+02:00

Jaha, var det inte det jag sa häromdan, att så fort man vänder ryggen till så händer det saker...Medan jag sitter och trallar och sjunger och är glad och sen sover sött (se föregående inlägg) så hinner det bestämmas att folkomröstningen ska ske redan den 4 december, bara ett par veckor innan Greklands pengar till löner och pensioner tar slut. Och då blir frågan i praktiken: Ja eller nej till fortsatt eurosamarbete. Säger folk nej, då måste Grekland lämna euron och inga mer räddningspengar betalas ut. Och sen då?? Konkurs? Nyval? Kaos?Eller en ny och bättre utveckling? (Läs mer i DN)

Just nu skrivs det historia. Det här kanske blir nåt att berätta för barnbarnen om. Mina barn brukar ju fråga farfar hur det var i Grekland under andra världskriget, då kanske jag får frågan: "hur var det egentligen då när Grekland gick i konkurs?...

Undrar om jag kommer att få rösta? Senaste gången det hölls folkomröstning i Grekland var 1974 just när juntan fallit och då var frågan om landet skulle fortsätta vara monarki eller ej, och svaret blev ett rungande nej. På den tiden fanns inget EU. Nu säger reglerna att jag som svensk får rösta i lokala val men inte i riksdagsval, men frågan är vad som gäller för folkomröstning. Det måste jag ta reda på, bums.

Och solen den skiner vänligt och milt! Vad gjorde vi utan denna grekiska sol...

Jag hade glömt hur glad man blir

2011-11-02T23:16:00.004+02:00

Det bästa jag gjort den här hösten är att börja sjunga i kör. Man blir ju så GLAD av att få sjunga! Ok, det visste ni väl alla redan - och jag också - men jag hade nästan glömt bort det...Och glädje kan man minsann inte få för mycket av i dessa oroliga tider.

Två kvällar i veckan har vi körövning och dessutom har vi sånglektion i smågrupper en timme i veckan. Har just kommit hem från en övning och här kan ni lyssa på en av de vackraste sångerna i vår repertoar, "Το αστέρι του βοριά" (Nordstjärnan), här sjungen a capella av Georgos Dalaras och Marinella.

Men ok, körens nivå är väl lite si och så. Det är ju inte en klockren kammarkör precis. Och Grekland har inte samma tradition som Sverige när det gäller körsång. De flesta av körmedlemmarna kan inte noter och några har lite svårt att hålla tonen. Har ni förresten sett filmen Såsom i himmelen? Ibland finns det vissa likheter med den körens övningar, haha...

Men som sagt, uppiggande är det och för en stund glömmer man allt vad kris heter.

Ja, du milde Melander

2011-11-01T09:01:00.011+02:00

I går eftermiddag lyssnade jag inte på några nyheter, för jag hade andra trevligare saker för mej (bland annat körövning och kafferep). Och då hinner allt ställas på huvudet. Papandreou begär folkomröstning och alla talar om att detta är slutet för Grekland som euroland. Och finansministern hamnar på sjukhus i magvärk.

Ja, man kan ju få magsår för mindre. Ok, folk kommer att få säga sin mening, men sin mening OM VADÅ? Vilka alternativ kommer att finnas? Hur ska jag, som vanlig enkel medborgare utan examen i ekonomi, kunna bedöma vad som är rätt väg att gå? Var är alla dugliga politiker? Om folk säger nej faller regeringen, och vad händer då? Nytt politiskt tjafs istället för att nånting GÖRS. Ja, du milde Melander, som min mamma brukade säga.

Suck, än en gång. Jag tycker vi kontrar med en positiv nyhet istället. Eller två, som båda handlar om grekiskt vin. Ni vet väl att jag kör mitt eget race för att få omvärlden (och särskilt Sverige) att fatta att Grekland faktiskt producerar riktigt bra vin. Den ena nyheten är att tidskriften Wine and Spirits nu kommit med sin lista för 2011 över världens 100 bästa vingårdar och där finns tre grekiska märken med på listan: Boutaris, Gerovassiliou och Tselepou. Boutaris, som startade i Naousa 1876 och som nu är landets största vinproducent, har varit med på den listan inte mindre än 14 gånger!

Den andra positiva nyheten är att vinkooperativet Vaeni i Naousa slutit avtal med ett företag i Kina om export av viner dit de närmaste tio åren. Avtalet innebär att Vaeni ska exportera 300 kontainers (varje kontainer rymmer 15.000 flaskor) med vin om året. Ett toppenavtal för vår region i dessa tider.

Sådär ja, nu känns det lite bättre. Nu ska jag sätta igång och jobba för brödfödan.

Naturens nyanser

2011-10-30T19:19:00.013+02:00

Söndagsförmiddan var som gjord för en tur upp i bergen. En timme extra hade vi fått och solen sken från en klarblå himmel. Så termosen fylldes med kaffe och bilen med bensin.

Vi hade inte riktigt bestämt vart vi skulle åka, men hamnade i byn Metamorfosi (eller Drasilovo som den mest kallas). Där började vi gå den här vägen, men blev hindrade av en jägare. "Här jagas vildsvin och skogen är full av (skjutglada) jägare", sa han och rådde oss att ta en annan väg.

Huanamej. Vi var inte nödbedda utan tog gärna en annan väg. På den här höjden har höstlövens färger kommit betydligt längre än nere i stan.

Och luften var klar att andas. Temperaturen låg väl på mellan 5 - 8 grader, skulle jag tro.

Själva byn är nästan helt obebodd, förutom ett par nyöppnade pensionat, så det finns många fallfärdiga byggnader. Det här stenhuset tror jag skulle bli fint om det renoverades varsamt.

Sen åkte vi vidare ner mot Naousa, via Rodochori och Giannakochori. Och där stannade vi till vid Krasta-ravinen för att dricka vårt kaffe. Det är ett spännande ställe, tycker jag. Vilt och vackert.

Men inte så mycket vatten i floden, för sommaren har varit regnfattig.

Vilda cyklamen växte överallt.

Och den här märkliga blomman växte mitt på vägen. Är det en sorts krokus tro? Ska inte den blomma på våren?

Naturen bjuder på fler färgnyanser än vilket konstverk som helst.

Om höststädning och patroner

2011-10-29T18:46:00.005+03:00

Min mamma kallade det för höststädning. Så då gör jag också det. Alltså har jag höststädat idag. Jag fick ett ryck när jag vaknade i morse och såg att solen sken. Slet ner alla gardiner, hängde ut mattorna på vädring, tvättade alla fönster. Bytte sommarmattor till vintermattor. Och när gardinerna torkat i solen (bilden visar grannens gardiner) hängdes de upp och nu doftar det gott av sköljmedel i hela huset. Maken dammsög och torkade golvet och yngste sonen klev upp och ner på stegen, skakade mattor och flyttade tunga soffan. Hej, vad det gick undan...

Det känns ljuvligt skönt att det är gjort. Och ljuvligt skönt att det är långt till vårstädningen.

Hittade en intressant artikel i DN. Kanske lite onödigt krångligt skriven, men den sätter fingret på vad som ligger bakom att det är så svårt att få Grekland att ta sej ur krisen. Det handlar om ett helt underliggande system, med "patroner och tjänare" som måste ändras och det görs inte i en handvändning. Men jag skulle vilja göra ett påpekande om en passus där skribenten säger att det bland demonstranterna "säkert finns ömmande fall". Jag anser att det finns MÅNGA ömmande fall! Jag känner hur många personer som helst här som lever sitt liv utan att fiffla och som får kämpa för att få det att gå ihop. Dessa personer skadas nu oförskyllt hårt i fallet när mattan dras undan.

Nationaldag under protest

2011-10-28T18:11:00.010+03:00

Det var en märklig nationaldag i Grekland idag. Normalt går alla skolbarn och soldater i parad för att hedra minnet av Greklands NEJ till fascismen 1940. Det viftas med flaggor och föräldrar skiner i kapp med solen av stolthet. Och det är en oförarglig och småtrevlig folkfest.

Men i det spända läge som råder nu behövs det bara en gnista för att tända elden. Så idag förvandlades den historiska NEJ-dagen till en nutida NEJ-dag, med protester, tomatkastning och inställda parader. Protesterna riktade sej förstås mot landets politiska ledare som denna dag brukar stå på hedersplats för att titta på paraderna. Här står Naousas lokala pampar. Stans egen minister vågade sej inte hit.

I Thessaloniki ställdes paraden in i sista minuten och Greklands president Papoulias fördes därifrån, av rädsla för att det skulle bli ordentligt bråk. Här i Naousa (och i nästan hela landet) deltog de äldre eleverna på sitt sätt i en tyst protest: de vägrade vända på huvudet och titta på hedersgästerna som de normalt ska göra när de passerar podiet. Istället tittade de rakt fram, som på bilden, eller åt andra hållet...

Direkt efter skoleleverna passade en grupp "vanliga" demonstranter på att paradera framför podiet, skrikandes slagord.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här. Å ena sidan förstår jag folks upprördhet mycket väl och skulle kunna ställa mej där och skrika själv. Men å andra sidan tycker jag nog inte att man behöver förstöra en nationaldag som högtidlighåller en historisk händelse. Men kanske kan dessa incidenter få till följd att man äntligen skrotar de här otidsenliga paraderna?? Det finns andra sätt att minnas fornstora dar.

Själva satte vi oss på ett utecafé tillsammans med ett par vänner och njöt av solen som värmde gott. Det var hur trevligt och fredligt som helst.

(Jag avstår från fredagstemat idag! Återkommer nästa fredag!)

Dämpad dagen efter

2011-10-27T12:10:00.008+03:00

Den dramatiska natten är över och EU har kommit överens om att skära ner den grekiska skulden. Nu väntar ni er kanske en djupsinnig analys från mej över vad detta innebär för landet och denna åtgärds för och nackdelar. Men då får ni vänta förgäves. Det här finansiella spelet över våra huvuden övergår mitt förstånd och jag erkänner att jag inte begriper vad det här kommer att innebära i praktiken.

Ok, landet gick inte i konkurs och det ska man nog vara glad över. Men alternativen har varit som att välja mellan pest och kolera så stämningen i grekiska media idag är mycket dämpad. Inget jubel, bara sammanbitna miner, medan Papandreou försöker försäkra att pensionskassorna ska räddas.

Så att den blåvita flaggan vajar från balkongerna idag har ingenting med nattens beslut att göra, om nu någon händelsevis trodde det. I morgon är det nationaldag då man minns det bestämda "ΟΧΙ" (nej) som Grekland sa till Mussolinis fascister som 1940 ville komma in i landet. Som sagt, Grekland har klarat värre kriser än den här, så det ska nog komma ljusare tider så småningom, jag vägrar att tro något annat...

Här skriver DN och SvD om nattens mangling. En något annan syn på saken har de här två politikerna från vänsterpartiet.

Nu ska jag laga Chili con carne, på beställning av yngste sonen som kommit hem.

Rosa tornet

2011-10-26T08:32:00.005+03:00

Fick nästan dåligt samvete för att jag skrev så negativt och dystert om Thessaloniki i lördags. För egentligen är ju stan underbar - bortom alla sopor och trafikkaos...

Så idag sätter jag in en bild (lånad från tidningen Aggelioforos) på hur stadens symbol Vita tornet såg ut igår kväll! Tornet lystes upp i denna fina rosa färg. Och rosa i oktober betyder förstås Rosa bandet, kampanjen mot bröstcancer, som Thessaloniki deltog i för första gången. Även Plateia Aristotelous och Kamara fick samma färgton. Städerna Heraklion, Rhodos och Korfu deltog också i kampanjen.

Annars säger jag grattis till alla som heter Dimitrios idag! Dimitrios är Thessalonikis skyddshelgon och idag firar man också Thessalonikis befrielse från det ottomanska riket för 99 år sen. Så idag är stan klädd i sina finaste kläder...

Breven från Stellan, Folke, Barbro och Ester

2011-10-25T17:25:00.010+03:00

När jag läste intervjun med My Skarsgård idag i SvD kom jag på att jag kan visa fler av de brev som jag har i den kartong som jag letade fram i källaren häromveckan, när jag skrev om Astrid Lindgren och hennes brev. I den kartongen fanns nämligen också ett brev från Mys exmake, Stellan Skarsgård.

För när jag var 13 år (och Stellan 17) visades filmen Bombi Bitt och jag på TV. Nån som minns? Jag blev förstås störtförälskad i denna skådis, men det var en kärlek med förhinder. Mina föräldrar ville nämligen inte låta mej se TV-serien eftersom den innehöll både svordomar och annat hemskt som inte var lämpligt för mina 13-åriga oskyldiga små öron. Så jag var vansinnigt olycklig och skrev ett brev till Stellan. Och svar fick jag. Visserligen inte särskilt personligt, men min lycka visste inga gränser. Ett inbetalningskort på fem kr bifogades också ifall jag ville gå med i hans fanclub. Tror aldrig jag blev medlem, för min kärlek hade redan hittat ett annat föremål...

Nämligen skådisen Olle Myrberg! Han spelade Kaj i serien Kullamannen, och DEN fick jag se, den var mer lämplig för min ålder. Oj, oj, vilken högtidsstund när Kaj visade sej i rutan. Och min vana trogen så skrev jag brev till honom också. Och fick det här idolfotot med autograf på. Gissa om det satt länge på min vägg.

Men jag nöjde mej inte med att skriva till Olle Myrberg, utan jag skrev även till regissören Folke Mellvig som gjort TV-serien (tala om skrivklåda). Inte vet jag vad jag skrev, men jag fick i alla fall ett utdrag ur scenariot, med vänliga hälsningar från Folke Mellvig.

Något år senare, när jag var 14 år, var jag redan helt bestämd över att jag skulle bli journalist. Så då skrev jag till en av journalistikens stora kvinnliga förebilder, nämligen Barbro Alving, signaturen Bang. Och sent omsider fick jag ett trevligt svar från henne, där hon till och med förklarar varför hon dröjt med att svara. Med kollegial hälsning, minsann...

Det finns mycket roligt i den här kartongen - tala om nostalgitripp! - men jag ska nöja mej med att berätta om ytterligare ett brev, från författarinnan Ester Ringnér-Lundgren. Är hon bekant? Nån mer som läste Lotta-böckerna? Jag älskade de här böckerna och hade nog nästan alla i hyllan och jag fortsatte köpa dem ända tills jag kom upp i 20-årsåldern. Även Lotta ville ju bli journalist, kanske var det en anledning. I alla fall fick jag ett långt svar från Ester Ringnér-Lundgren där hon utförligt berättade hur böckerna kommit till (när hon fick ryggskott en jul och blev liggande i sängen) och en hel del annat om sitt liv. Hon skickade också med ett ex av senaste boken!

Undrar om dagens tonåringar sitter och plitar ihop brev till sina idoler? Eller skickar de bara en hälsning via facebook? Och är det nån förresten som samlar på autografer nuförtiden?

Om sopor, isprinsessor och reatomtar

2011-10-22T14:28:00.006+03:00

Föreningens träff på taverna igår kväll i Thessaloniki avlöpte väl. Ett tiotal personer kom och vi hade det hur trevligt som helst. Och maten på tavernan "Vrotos" var supergod, rekommenderas!

Men annars var det ingen höjdare att gå omkring i Thessalonikis centrum igår och idag. Aldrig förr har jag väl sett stan så smutsig och otrevlig. En av orsakerna är förstås sopstrejken som pågått i 21 dagar!

Överallt låg stora stinkande sophögar, ibland alldeles intill caféborden eller affärernas grönsaksstånd. Hörde sen att strejken avblåstes just igår och senare på kvällen var sopbilarna på gång.

Men det var inte bara soporna, tror jag. Det var som om jag "såg" stan för första gången med klara och nya ögon, såg alla slitna hus, allt klotter, tomma affärslokaler och all misär som finns. En ekonomisk kris drabbar alltid först storstäderna, och nu SYNS den, inte bara i Aten utan även i Thessaloniki. Så tråkigt.

Har krisen även drabbat tomten?? Julen närmar sej och i en affär såldes tomten ut för endast 1 euro...

Var inne i en bokhandel och kollade lite på de nya böckerna. Just nu är det stor kampanj här för Camilla Läckbergs böcker. Hennes bok "Isprinsessan" ligger högt på föräljningslistorna.

Sov över hos sonen som är ledig några dar från militärtjänsten, och vi intog frukosten i morse på Starbucks vid Kamara. Vi satt länge, nersjunkna i var sin fåtölj och pratade om livet och framtiden. Den stunden gjorde resan värd.

Kryddor

2011-10-21T08:36:00.007+03:00

"Kryddor" är temat för idag, i Show and tell, och det är HeLena som står för värdskapet.

Och kollar man i min kryddhylla är det proppfullt av små burkar och påsar (tänker INTE visa på bild hur rörigt där är), men i praktiken är det bara en handfull kryddor som jag egentligen använder, förutom salt och peppar. Och mest av allt använder jag oregano och gurkmeja.

Oregano, vars namn på grekiska betyder "bergets glädje", är bara helt nödvändigt i grekisk matlagning. Jag kryddar nästan alla kött-och grönsaksrätter med oregano och jag häller oregano på tomatsalladen och på fårosten. Så den går det åt mycket av och därför köper jag den i lös vikt på marknaden. Hemma häller jag över den i en glasburk.

Det står mycket i grekisk historia och mytologi om oregano. Afrodite odlade den i sin trädgård, sägs det, och Aristoteles hävdade att oregano är bra mot förgiftning och sår.

Den andra kryddan som jag använder varje dag är - kanske lite oväntat - gurkmeja. Den hör inte hemma i det grekiska köket, utan i det asiatiska (ingrediens i curry), men den börjar bli mer och mer känd även här som en krydda med många goda egenskaper. Den verkar antioxiderande och inflammationshämmande och det pågår intensiv forskning för att se om man ska kunna använda den som läkemedel. Läs gärna dessa två artiklar om gurkmejas egenskaper, här och här. Jag använder alltså gurkmeja i alla maträtter som har tomatsås som bas, men också i ris-och kycklingrätter, och den ger både färg och smak. Men dessutom har jag tagit professor Stig Bengmark på orden och ser till att äta en matsked gurkmeja om dagen, som jag rör ut i ett par skedar yogurt.

Numera finns gurkmeja att köpa i de stora livsmedelsaffärerna i Grekland. Den heter "κουρκουμάς" på grekiska (tourmeric), men kallas också för "χρυσόριζα". Här i Naousa finns den till och med att köpa i lös vikt.

Nu ska jag jobba en stund, sen är det dag för sånglektion. Och på eftermiddagen åker jag till Thessaloniki för att tillbringa kvällen på taverna med svenska föreningen...

Om att ta vara på guldkornen

2011-10-20T15:04:00.012+03:00

Andra generalstrejkardagen pågår och det är oroligt värre nere på Syntagma i Aten. Utanför riksdagshuset står folk som väntar på omröstningen av regeringens tuffa lagförslag, samtidigt som det kända gänget med huvor hela dagen kört sitt stenkastningskrig, mot både polis och demonstranter. Detta medan arga och oroliga helt vanliga medborgare, som nu får sina löner och pensioner sänkta och arbetsvillkor försämrade (om de nu har ett jobb överhuvudtaget), försöker visa sina protester på ett fredligt sätt i tårgasdimmorna. Varför i hela friden kan ingen få ett stopp på de där bråkstakarna som förstör alla demonstrationer?? TT:s version av läget finns här.

Själv lever jag dock långt från Syntagma. Så igår efter den lugna demonstrationen på Naousas torg fick maken och jag för oss att vi skulle göra lunchen till en picknick. För i den situation som råder gäller det att ta vara på guldkornen i tillvaron och inte sugas ner i ett träsk av missmod. Alltså tog vi maten med oss och åkte upp till det lilla kapellet "Profeten Elias", i stans utkant. Vitmålat och välskött av frivilliga krafter.

Det är kallt på morgnarna just nu, men solen värmer gott. Vi satt där och sög i oss värme, vitaminer och skönhet för öga och sinne, och det enda som hördes var en tupp som gol.

Och vårt enda sällskap var den här gröna filuren, som på grekiska av någon obegriplig anledning kallas för "Jungfru Marias häst".

Strax intill står kapellets klocktorn. Det ringer man i när profeten Elias har namnsdag i juli.

Som alltid i grekiska kyrkor kan man gå in och tända ett ljus och önska mörkret dit pepparn växer.

På kvällen åkte vi till Veria på konsert. Jodå, det blev konsert med den grekiska televisionens symfoniorkester. Musikerna hade fått specialtillstånd från facket att genomföra konserten i Veria, trots generalstrejken. Det tackar vi landsortsbor för! Och gratis var det också, Verias kommun stod för kalaset. Mera sånt i dessa tider...

Det enda som rör sig är folkmassorna

2011-10-19T12:10:00.012+03:00

Idag står landet Grekland stilla. Igen. Men den här gången kanske mer stilla än någonsin förr. Affärer, kommunkontor, postkontor, skolor och universitet är stängda, sophämtningen fungerar inte, tåg, båtar och bussar står stilla. Det enda som är i rörelse är folket, massorna, som just nu invaderar gator och torg i hela landet.

Eftersom de statliga tv-och radiokanalerna har strejkat i över en vecka får vi heller inga nyheten om vad som sker just nu i de stora städerna. Det är bara att hoppas på stort och massivt deltagande - men snälla, UTAN bråk och vandalism! (Uppdatering: tyvärr pågår det just nu stenkastning och bråk mellan vandaler och poliser, läs DN här).

Här i Naousa nu på morgonen gick allt lugnt till väga som vanligt. Samtliga affärer var stängda och hade istället en affisch på dörren.

Så det var heldött på stan - förutom på torget där ovanligt mycket folk hade samlats till demonstration.

Efter de sedvanliga talen bjöds det på mat: vita bönor och bröd!

Och det lokala vinkooperativet Vaeni bjöd på vin.

Sen bjöds det även på musik av ett ungt rockband. Allt för att pigga upp stämningen och få folk att enas i kampen.
I DN finns flera artiklar, både om förberedelser för "mastodontstrejken" och om hur de utbildade unga grekerna nu flyr utomlands. En fråga som jag tänker skriva mer om en annan dag. Så här skriver SvD.

Ikväll är det planerat att Greklands radiosymfoniker ska ge en gratiskonsert i Veria och vi tänker gå på den. Men frågan är om de kommer, de kanske strejkar??

Kiwi och bitande vind

2011-10-17T13:15:00.005+03:00

Jag har väl sagt det förut, att vi har snälla grannar och bekanta? Idag ringde det på porttelefonen och en bekant kommer med en hel låda nyplockad kiwi. Den är inte riktigt mogen att äta än, men håller sej på balkongen hela vintern. Vi tackar och bugar!

Annars är det årets kallaste dag hittills. Fem grader, sol och bitande vind i morse. Maken är ledig på grund av att Naousa idag firar sin befrielse från det ottomanska riket för exakt 99 år sen, så allt är stängt, både skolor och affärer. Så vi gick en rask morgonpromenad och blev röda om kinderna.

I övrigt väntar en vecka med massor av strejker. Inte mycket fungerar som det ska. Och nedrustningen av alla samhällsfunktioner går nu så snabbt att man ser nya tecken på den varje dag. Tala om kyliga vindar... Men vi har i alla fall gott om kiwi!

En kväll på Met

2011-10-16T12:41:00.006+03:00

Igår kväll var jag på en föreställning på Metropolitan i New York. Och det var underbart...

Jaja, om man nu ska vara noga med sanningen så var jag väl inte precis på Met rent fysiskt, men jag var i alla fall med om en direktsändning därifrån av operan Anna Bolena, som sändes till biografen Star i Veria.

Ni i Sverige har ju haft den här möjligheten att gå på direktsänd opera i landsbygen i flera år, men här hos oss var det första gången. Föreställningen visades på fem platser förutom Aten och Thessaloniki, och en av dessa var alltså Veria som ligger 20 km fr Naousa. Så det var självklart att jag ville gå, eftersom jag är mycket förtjust i opera och det blir alltför få tillfällen här i Grekland.

Men det är inte lätt att samla folk till opera i grekiska småstäder, i alla fall inte när det ekonomiska läget är som det är. För biljetterna var inte billiga, 20 euro per styck, vilket är mycket om man tänker att det ändå "bara" är en bioföreställning (om än direktsänd). Så salongen var knappt halvfull.

Men det var tre och en halv timmes ren och skär njutning för ögon och öron. Sångare i absolut toppklass, med fantastiska Anna Netrebko i huvudrollen. Det var värt varenda cent...

Eftersom tv-kanalen ANT1 är en huvudsponsor var ett TV-team på plats och filmade oss i publiken både fram och baklänges, och maken blev intervjuad. Så nu måste vi väl kolla på ANT1:s nyheter ikväll. Nästa föreställning blir den 5 november, då blir det ännu mer dramatik, då blir det Siegfried av Wagner.

Min Astrid

2011-10-14T19:38:00.009+03:00

Vad gör man inte för sin blogg...Jodå, man vänder utan att tveka upp och ner på hela källarförrådet för att hitta en viss sak som har att göra med fredagstemat Show and tell idag. Och temat, som HeLena hittat på, är kort och gott: "Astrid".

Behövs ingen närmare förklaring, alla förstår vem det handlar om (även om Astrid för mej även betyder min kära moster uppe i Norrland, fast henne kan jag kanske skriva om en annan gång:=).

Astrid Lindgren alltså, allas vår kära sagoberätterska som gett oss så många upplevelser. Hon och hennes sagofigurer betyder så mycket och är en så stor del av mitt och barnens liv att det nästan är svårt att skriva om. Livet vore i alla fall betydligt fattigare om hon inte funnits! Fortfarande står alla de här böckerna kvar i bokhyllan i barnens rum, trots att barnen själva är utflyttade för länge sen. Och där får de stå kvar, inte tänker jag rensa ut dem inte.

Astrid betyder också extra mycket för mej som smålänning. Hennes böcker är ett dokument över det småländska bondlivet, det som kanske inte precis liknade min egen uppväxt men som ändå fanns i byarna runtomkring. Bilden med Astrid och Bullerbybarnen är hämtad från nätet och tagen av fotograf Kai Rehn.

Men vad var det jag letade efter då, i källaren?? Jo, ett brev jag fick 1967, då jag var tolv år. Från Astrid Lindgren. Jag hade nämligen skrivit en "bok" själv när jag var elva som hette "Gänget på semester" (misstänkt lik Fem-böckerna...). Och den skickade jag till Astrid och till författarinnan Britt G. Hallkvist, för att få lite respons. Och båda svarade!

Här kan ni läsa vad snälla tant Astrid skrev. (Det går att klicka på bilden så att den blir större). Uppmuntrande ord som jag burit med mej genom livet. Bara det att hon svarade på ett personligt sätt är ett stort plus och gör mej varm ända in i hjärteroten fortfarande.

Här i Grekland är Astrid Lindgren märkligt okänd. Nästan ingen man pratar med känner till hennes namn. Men Pippi är poppis, "Pippi med fräknarna", även om nästan ingen vet att hon är en figur i en svensk bok. Böckerna om Emil finns också översatta men då heter Emil "Mikes" istället.

Om krig och fred

2011-10-12T19:24:00.008+03:00

Idag blev det en snabbvisit till det stora småländska möbelvaruhuset i Thessaloniki för att tillsammans med svenska skolan planera årets luciafest. Jodå, det behöver böjas i tid det som krokigt ska bli eller hur det nu är. Exakt två månader återstår till Lucia och det är mycket som ska fixas och planeras.

Men även om tankarna idag gällde glögg och tomtedräkter så var det faktiskt bara fem dar sen jag badade på Kreta. Det känns redan som en evighet sen...I vilket fall som helst finns det några saker till som jag hade tänkt skriva om från Kreta. Till exempel om Kretas ortodoxa akademi i Kolymbari som är ett konferenscentrum, OAC, som ligger otroligt vackert. Dit åker många svenskar på konferens och här sker dialog mellan olika kyrkor. Här är utsikten från verandan!

Och på väg tillbaka till Chania stannade vi till i en by som inte heter Malmö, men nästan - Maleme. Maken hade för sej att den är känd för nånting i Greklands moderna historia och det stämde bra. Det var nämligen här som de tyska planen släppte ner sina soldater i fallskärm under det som kallas slaget om Kreta 1941, under andra världskriget. Nu finns här en stor krigskyrkogård där 4.465 tyska soldater ligger begravda.

Det var en märklig upplevelse att gå omkring på kyrkogården. Vi kom dit precis när en grupp tyska soldater haft en minnesstund och lagt en blombukett vid det stora korset.

Kyrkogården drivs av en tysk organisation. Redan på 50-talet kom man överens med den grekiska staten om att flytta alla de tyskar som låg begravda på olika platser på Kreta till en enda plats, nämligen Maleme. Så här ligger nu 4.466 tyska soldater begravda. Men det var ju tyskarna som ockuperade Grekland, varför ska man då hedra dessa soldater med en fin kyrkogård här i Grekland kan man tycka? Organisationen svarar i sin broschyr att kyrkogården är en fredshandling, en påminnelse om vad ett krig ställer till med.

Och läser man på gravstenarna ser man att här ligger många unga pojkar, strax över 20 år. De lydde order och fick ge sina liv. Varje part i ett krig lämnar efter sej tusentals döda offer och varje namn är en tragedi, varje namn har en familj som sörjer. Jag vet inte hur kretensarna i trakten känner inför kyrkogården, de som invaderades av främmande makt och som också sörjer tusentals offer, men det är en vacker plats som väcker många funderingar om krig och fred.

Tofflor, krönika - och positivt besked!

2011-10-11T10:04:00.005+03:00

Sitter och skriver med fötterna nerstoppade i mina fina varma tofflor som jag köpte uppe i Jukkasjärvi i somras. Det är lite ruggigt här hemma för det var inte mer än tio grader ute i morse. Men det tar emot att sätta på elementen redan, med tanke på det oljepris som väntar i vinter...Det får bli tofflor och fleecetröja ett tag istället.

Tänkte bara tipsa om en bra krönika som "vår" svenske kyrkoherde Gunnar Lidén skrivit i sin hembygds tidning, Värmlands Folkblad. Han bor mitt i Aten och ser krisens verkningar direkt utanför porten. För det är ju så att en svår kris först drabbar storstäderna. Vi som bor på landet klarar oss bättre, här kommer verkningarna lite senare. Gunnars krönika är värd att läsa!

Sen tipsar jag också gärna om en svensk bloggare, Marina på Kreta, som producerar och säljer sin egen olivolja. Har förstås inte smakat den själv, men nästa gång jag hälsar på dottern tänkte jag köpa en flaska för hon bor i samma trakter.

Just nu när jag satt och skrev det här ringde sköterskan från det stora sjukhuset i Thessaloniki och meddelade att allt är bra med min halvårskontroll!! Ett halvt ton oro rasade av mej med ett brak, jag är frisk, jag mår bra! Nu ska jag försöka glömma "skitsjukdomen" (som Vimmelmamman säger), åtminstone till nästa kontroll i februari. Glömma och istället leva i nuet. Låter som en klyscha, jag vet, och det är svårt till tusen, men försöka duger. Och mitt NU består av en sånglektion om en stund, tillsammans med ett par andra i kören, roligt...

Sommaren sista dopp - och vinterns första snö

2011-10-10T08:26:00.025+03:00

Och så var sommaren slut. Och det gick tvärt, som det brukar göra här i Grekland. När vi åkte till Kreta i torsdags var det fortfarande sommmar. Nu är vi tillbaka och nu är det (nästan) vinter. Man kan nästan tro att vi har rest mellan Grekland och Sverige och inte inom landet.

I alla fall slog vädret om i helgen och idag har första snön fallit på bergets topp. Det är tio grader plus och en nordanvind som gör att det känns ännu kallare.

Och även i Chania regnade det en del. I går, strax innan vi åkte till flygplatsen såg det ut så här längs hamnpromenaden. Men där var det ändå ganska varmt, runt 22 grader.

För att nu ta det tråkiga först, så fortsatte flygledarna att maska. ALLA plan var antingen försenade eller inställda. Så istället för att flyga kl 17 fick vi åka 21.30, vilket betydde att vi missade sista bussen till Naousa. Tur vi har en son i Thessaloniki som vi kunde sova några timmar hos innan vi åkte vidare mot Naousa i morse kl 6. Maken skulle ju vara på jobbet kl 8.
Men om vi nu glömmer regn och förseningar så har det varit en underbar liten tripp till Chania! Jag blev väldigt förtjust i stan och åker gärna dit igen.

Vi bodde som sagt alldeles vid den gamla hamnen, på hotell Loukia. Lite halvdant, men med ett perfekt läge.

Hotellet låg vägg i vägg med populära tavernan Tamam som Karro tipsade mej om! Där åt vi gott en kväll, så tack för det tipset.

Därifrån är det sen bara att ge sej in i de gamla mysiga gränderna. Vi promenerade runt där en tidig morgon då det var nästan tomt på folk.

Här åt vi frukost en av dagarna.

En kul detalj i gränderna är de här gatlamporna, med vildgetter som dekoration.

Konferensen då? Jo, den höll till i Arsenalen, den här gamla stenbyggnaden i hamnen. Där hade venetianarna sin krigsflotta på 1600-talet, men nu är den ombyggd till konferenscentrum.

Men jag var bara en flyktig gäst på den konferensen måste jag erkänna. Jag föredrog att strosa i stan eller längs hamnen. Och att umgås med goda vänner från Stockholm och med dotter och måg.

Innan regnet började i lördagskväll hann vi med en tur till Kolymbari. Där tog vi sommarens sista dopp. Riktigt skönt faktiskt.

Och vi åt en god måltid där, alldeles vid vattnet. Sardiner, ansjovis och svärdfisk, sallad, ost. Vad mer kan man begära!

Möjligen lite efterrätt! En kul skillnad i tradition märkte vi när vi åt. Som jag berättat tidigare så får man ju nästan alltid en sötsak eller frukt efter maten som restaurangen bjuder på. Men här på Kreta får man "tsikoudia" (ungefär som raki eller grappa, dvs stark sprit), i en liten flaska, ibland tillsammans med en sötsak eller frukt, här honungsmelon och glass. Men själv föredrar jag fruktfatet, tsikoudian dricker jag inte många droppar av.

Sådär ja, det blev väl ett värdigt avsked av årets sommar! Nu ska jag ner i källaren och leta fram tjockare skor och läderstövlar.

Vyn bakom fönsterluckorna

2011-10-07T17:41:00.004+03:00

Efter fem timmars trist försening på flyget på grund av flygledarnas "maskning" kom vi äntligen fram till Chania sent igår kväll. Vi stupade i säng men när vi öppnade fönsterluckorna i morse hade vi den här utsikten. Inte helt fel, tyckte vi.

Idag har vi strosat i gränderna, ätit mat med goda vänner från Stockholm och snart inleds konferensen. Och snart kommer även dotter och svärson! Det talas om ett hotande oväder, men än så länge har vi det riktigt gott. Blir korta inlägg härifrån för det är lite problem med uppkopplingen.

Ockupation - och Chaniatips, tack!

2011-10-05T08:19:00.008+03:00

Och så var det generalstrejk igen. En sån där dag då allt står stilla och jag är extra glad att jag bor i Naousa och slipper sitta i kilometerlånga bilköer i Aten för att ta mej till jobbet. Idag blir det visst flygstrejk också - tur att det är i morron och inte idag vi ska flyga till Kreta!

Det som hänt här är att gymnasieeleverna började ockupera skolan igår. Och idag är det demonstration. Den här gången kan man faktiskt tycka att de har rätt i sina protester: det fattas fortfarande en massa böcker och lärare och undervisningen går på halvfart. Och snart är det mitten av oktober, halva terminen har ju snart gått, för sjutton gubbar! "Eleverna på väg tillsammans med folket. Vi kämpar för en statlig och kostnadsfri skola". DN har besökt en skola under ockupation, läs här.

Annars tar jag gärna emot tips på trevliga platser i Chania med omnejd! Sånt som man bara inte får missa. Nån bra taverna? Vi ska på konferens (vi och vi förresten, MAKEN ska på konferens, själv är jag svansen som följer med), men räknar ändå med att hinna med en hel del annat. Ska även träffa dotter och måg och ett par kompisar från Sverige som råkar vara där på semester. KUL är bara förnamnet...

Sprallig festival som frossar i film

2011-10-02T23:15:00.013+03:00

Och så var årets filmfrossa slut! Fyra härliga dagar av kortfilm i Naousas egen filmfestival som arrangerades för åttonde året i rad. Den ungdomligaste, spralligaste och gladaste filmfestivalen i Grekland, helt klart. Startad av ett gäng unga killar för åtta år sen men som nu växt upp och mognat fram till en internationell festival (226 filmer från 46 länder) - utan att förlora sin unga och tuffa framtoning.

Jag har varit med på festivalen sen starten och det var nog ingen som trodde då i början att den skulle överleva mer än ett par-tre år. Men nu har den verkligen hittat sin form och nu har den dessutom fått pengar från EU som räcker flera år framöver. Såna här gånger är det faktiskt inte så dumt med EU i alla fall. I dessa kristider skulle festivalen inte ha överlevt annars, kommunen har t ex inte stött den med en enda euro.

I vilket fall som helst är det fantastiskt att se den stora teatern fyllas dag efter dag av 500-600 ungdomar - en härlig motvikt mot allt elände som vi matas med just nu, ett ljus i det mörker som råder. Det här är Greklands framtid! Om bara samhället ger dem chansen har de hur mycket som helst att ge, de både kan och vill och törs!

Se bara alla volontärer som jobbade dygnet runt för att få festivalen att fungera, här har de fått komma upp på scenen under avslutningsceremonin. Yngste sonen är en av dem och vi har knappt sett röken av honom på en vecka. Det här var det roligaste han gjort nånsin, säger han...

Fyra stycken svenska bidrag fanns med i programmet, en fiction (Seaweed av Ida Svenonius), två experimental (The Polymoids av Tina Willgren och Teamwork av Diagram) och en animation (Blanco av Kristina Frank). Och av dessa hade Kristina Frank rest hit till Naousa för att vara med. Och gissa om hon blev glad när hon fick ta emot publikens pris för sin animation, "Blanco". Här är hon på scen och tar emot plaketten, grattis säger jag, som applåderade frenetiskt och gladdes å hela Sveriges vägnar!

Ett gäng kända TV-skådisar från Aten deltog som presentatörer. De fungerar som dragplåster, helt klart. OCh de fick skriva autografer på löpande band.

Men skådisarna framförde också en pjäs för barn på söndagsförmiddan, om prinsar och prinsessor. Alla evenemang, både filmvisningar, teater och musikevenemang har haft fritt inträde. Och det har varit knökafullt av folk hela tiden.

Även graffitikonstnärer fick chansen att visa vad de kan. Sen fanns det seminarier, musik, utställningar, med mera.

Idag åker sonen iväg till Mytilini (tror han kommer att sova som en stock under de 18 timmar som båtresan tar, efter denna volontärvecka). Undrar om ockupationen av universitet kommer att upphöra nu, så de kan börja plugga nån gång??

Själv ser jag fram emot en resa på torsdag - Crete, here I come...

Den rosa månaden

2011-10-01T13:05:00.007+03:00

Trevlig månad på er där ute i världen! Oktober - den rosa månaden - har just tagit steget över tröskeln. Ute i naturen är väl inte den rosa färgen så vanlig under oktober, men i övrigt tycker jag det känns positivt med all rosa färg under oktober till stöd för bröstcancerforskningen.

Här i Grekland märker man inte så mycket av Rosa bandets kampanj, även om den faktiskt pågår här också. Ett av de större evenemangen sker i morron, då "Race for the cure" äger rum, alltså ett lopp i Atens centrum, arrangerat av en av de största bröstcancerföreningarna, Alma Zois. "Vi springer tillsammans för livet" är deras slogan. Men det är långt till Aten så jag får väl göra mitt eget race här i Naousas bergstrakter...

Och en del av mitt "race" består av att hjälpa kroppen försvara sej mot onda angrepp, dvs äta så nyttigt och bra som möjligt. Så idag plockade vi granatäpplen, fulla av antioxidanter och vitaminer. Jag pressar de små kärnorna till en juice som jag dricker varje morgon. Det är kladdigt värre och det skvätter kärnor både hit och dit i hela köket, men gott blir det. En liten färgglad höstbukett blev det också!

Annars pågår det filmfestival här i Naousa i helgen - rapport kommer...

En miljon på lotto!

2011-09-30T12:39:00.008+03:00

Nä, jag har inte vunnit en miljon på lotto...Men OM jag gjorde det, då skulle jag...Det är dagens tema och det är Olgakatt som är temvärd i fredagstemat.

Första steget till den drömmen kanske vore att spela på lotto, vilket jag aldrig gör, men OM jag nu gjorde det så är det första som kommer i min tanke idag, när jag just återvänt från det stora sjukhuset i Thessaloniki där jag lämnat in alla undersökningar jag gjort de senaste dagarna i min halvårskontroll, att jag gladeligen skulle ge hela miljonen för att få vara frisk resten av livet! Och att make, barn, svärföräldrar får vara friska. Och alla vänner - och alla människor på jorden! Går inte det??? Kan man inte köpa sej sin hälsa? Nähä, det var ju synd...

Men tända ett ljus och be en bön för hälsan och att resultatet av undersökningarna ska vara bra, det kan man i alla fall göra, det behövs det ingen miljon till. Så det gjorde jag som alltid, i sjukhusets lilla kapell.

Sen drack jag en kopp kaffe i vänthallen på onkologiska mottagningen. Där har "De cancersjukas förening" ett litet stånd där de bjuder patienter och anhöriga på kaffe och hembakat bröd. Tanten som serverade ville inte vara med på bild, men hon har själv varit sjuk och gör nu detta på frivillig basis. Blir alltid glad när jag ser de här volontärerna, de gör väntetiden lite lättare. Och inte behövdes det nån miljon här heller, bara ett vänligt ord som tack.

Men annars, vad skulle jag använda den där miljonen till då? Jo, nog finns det hål att stoppa den i alltid. En större lägenhet skulle inte vara dumt, eller en sommarstuga i Sverige kanske, en ny TV. Men sen tror jag att jag skulle vilja resa för resten av pengarna. Vart? Nästan vart som helst: Istanbul, Berlin, Paris, Norge, Spanien, Kroatien, Kaliforien, New York, Rhodos, Italien, London, you name it...(Bilden är från tyska Wurzburg, dit en av mina trevliga resor gått).

Motstånd!

2011-09-28T12:27:00.006+03:00

Folkligt motstånd utanför Naousas skattekontor idag. Arga och förtvivlade pensionärer med 500 euro i månaden, gummor med käpp, arbetslösa, kommunanställda som inte fått lön på flera månader, lärare som fått lönen sänkt, butiksägare som går med förlust varje månad, kostymklädda kontorsarbetare, studenter.

I en gemensam aktion bränner de upp sina räkningar med den extra skatteskuld som alla greker nyss fått på flera hundra euro - och som ska betalas in bums. Det blev ingen reaktion från skatteverket - för de strejkade...

Det här är konkret motstånd mot en skatt som bara damp ner i brevlådan, utan att nån fattade varifrån den kom. "Vi är inte skyldiga, vi har inte pengar, vi vill inte betala" som det står på banderollen.

Och snart kommer elräkningen också med den nya skyhöga fastighetsskatten som riksdagen röstade igenom igår. Men då ska man veta att regeringspartiet PASOK har majoritet i parlamentet. Läs DN. Fastighetsskatten är på väg tillsammans med hotet att för den som inte betalar stängs strömmen av. Fast arbetarna på elverket säger att de kommer att vägra stänga av, så vi får väl se vad som händer...

Själv har jag annat att tänka på idag, för maken har namnsdag och ikväll kanske det kommer lite folk. Måste göra en paj och en pizza, jobba lite och gå på körövning.

Koll på läget

2011-09-26T19:30:00.002+03:00

Det står mycket i svensk press de här dagarna om Greklands pressade situation. Och mycket är både dumt och felaktigt. Men då och då skrivs det bra artiklar som har koll på läget och beskriver situationen mitt i prick. En sån artikel tycker jag att den här är, som kommer från TT-Reuters.

Annars har det varit jobb mest hela dan. Och kaffe hemma hos en kompis. Men snart ska jag gå till kören, måste nog sjunga upp mej lite, la-la-la-la-la...

Med talldoft i näsan

2011-09-25T17:26:00.007+03:00

Söndag betyder för det mesta en långpromenad i naturen. I alla fall under den period av året då det inte är 30 grader varmt eller mer.

Så vi åkte uppåt bergeni idag. Under sommaren har det mest varit hav som gällt, så nu längtade jag efter lite frisk bergsluft. Och vi styrde kosan mot byn Xirolivado, som ligger utanför Veria, på 1.200 meters höjd. Namnet betyder "torr äng" och det stämmer rätt bra, för byn ligger på en bergsplatå med stora torra ytor där får och getter betar. Förresten, om ni tittar noga på bilden eller klickar så den blir större, så ser ni ett låångt radband av får...

Och där finns en stor skog av tallar. Ni vet, såna där knotiga gamla tallar som jag gillar och har visat förr här på bloggen. Och nu fick jag veta att de heter Svarttall! Vi träffade på en vandrare som var ute och plockade svamp och frågade honom och han visste självklart att det var svarttall. Dom växer i hela Medelhavsområdet och kan bli upp till 500 år gamla.

Förutom får, getter och kor träffade vi på den här sötnosen. Det är själva byn som ligger i bakgrunden. De flesta hus är fritidshus, inte många bor här året om för här blir det rejält kallt på vintern.

Det blev i alla fall en härlig skogspromenad, med god talldoft i näsan, som avslutades med medhavt kaffe. Sköön söndag - nu är jag redo för en ny vecka.

I druvornas tid

2011-09-24T17:23:00.009+03:00

Det är druvtid nu. Det är dags att skörda vinrankornas tunga klasar.

De här gröna, söta och kärnfria druvorna hittade jag på torghandeln idag. Men de kommer inte från Naousa utan från Korint. Där började skörden lite tidigare, här satte man igång för bara ett par dar sen.

Köpte ett kilo att ha och småäta som mellanmål, för druvor hör till de frukter jag tål.

De som vet säger att det blir ett bra vin av druvorna i år, för vädret har varit perfekt för vinrankorna. I alla fall gäller det vårt område, där de här blåa druvorna kommer ifrån. Inte ens de kraftiga regnen i början av veckan gjorde skada.

Den här bilden är från en "föreställning" på vingården Kir Yannis som jag var med på för ett par år sen. Då gick skörden till som i gamla tider.

Annars är helgen lugn, inget åkande hit och dit. Och vädret är skönt igen. Just nu vid halv sex på eftermiddan är det 25 grader på balkongen och alldeles vindstilla. Lagom för att dricka en kopp te och lösa lite korsord innan jag måste fortsätt jobba med mina översättningar ett par timmar. Senare ikväll blir det nog en öl på nåt av ställena längs vår "strandpromenad". Man får passa på att sitta utomhus så länge det går...

Mina favoritprylar i köket

2011-09-23T17:14:00.010+03:00

Min favoritpryl i köket vill Olgakatt att vi skriver om idag i fredagstemat Show and tell. Mycket vardagligt och konkret och långt från gårdagens kris-och deppinlägg, så skönt.

Men samtidigt lite svårt! Jag hör inte till dom som frivilligt tillbringar många timmar i köket. Helst ska matlagningen gå snabbt och enkelt och sen vill jag därifrån. Så det var inte helt lätt att hitta nån favoritpryl, jag öppnade och stängde skåp och lådor en god stund...

Men kanske jag kan säga att den här lilla matberedaren ändå är ett måste i mitt kök. Den åker fram varje morgon när jag gör min gröt. Jag häller i havregryn, linfrön, cranberries, valnötter, fikon och plommon och mixar i nån halv minut. Sen åker den fram igen när jag gör tomatkross av färska tomater, och då åker det gärna med en lök också som hackas samtidigt. Nötter hackar den också om jag skulle få för mej att baka nånting. Jo, när jag tänker efter är den absolut en favoritpryl!

Annars har jag förstås några saker som har ett mer nostalgiskt värde. Som de här två muggarna, "Blueberry". Det var min mammas och pappas koppar under deras sista år och jag har bara två. Har letat efter dem i Sverige för att köpa några till, men tror de har utgått ur sortimentet.

En annan favorit som mest bara står i skåpet har följt mej i alla år - och det är den här lilla tallriken. Den åt jag flingor och mjölk i (Kalaspuffar!) när jag var liten.

Senaste muggen är den här - och jag kan nog redan kalla den för en ny favorit. Inhandlad i all hast i somras i butiken på Arlanda där det säljs svartvita prylar som det står Stockholm på. Och den älskar jag redan. Lagom stor, skön att hålla i, skön att dricka ur och dessutom snygg design.

Undrar vad ni andra har för favoritprylar - måste kika runt lite...

En vansinnig historia

2011-09-22T12:16:00.011+03:00

Jag borde väl ha skrivit om den ekonomiska krisen i Grekland för länge sen. Dvs de senaste turerna i detta finansiella spel. Men det är knappt jag orkar, för just nu är situationen helt absurd och jag har börjat reagera som strutsen. Jag vill inte höra mer, jag sätter knappt på nyheterna på TV längre, jag sticker huvudet i sanden och hoppas på att allt går över...

För det som nu pågår är fullständigt vansinnigt. Reformer, skatteförändringar, åtstramningar - visst, det behövs! Och borde ha gjort för kanske 20 år sen, lite i taget. Men just nu ska allt detta göras inom loppet av ett par månader! Löner sänks med flera hundra euro i månaden, extra besked om "skatteskulder" på flera hundra euro skickas ut som ska betalas in inom ett par veckor, en extra hög fastighetsskatt kommer snart att krävas in via elräkningen, barnbidrag och handikappbidrag tas bort, pensioner sänks med flera hundra euro i månaden, momsen höjs, 30.000 offentliganställda ska sägas upp. Ja, ni fattar. Och allt detta PÅ EN GÅNG!

Är det nån som fattar hur det här går ihop?? Alla jag pratar med är smått chockade, de flesta bara skakar på huvudet och förstår ingenting. Oron lyser i ögonen men samtidigt orkar man liksom inte ta in mer, man har tappat kontrollen över hur mycket pengar som var och en måste betala in till staten - här och nu! Och med vilka pengar då, kan man undra när löner och pensioner samtidigt sänks? Den stora massan av vanliga löntagare och pensionärer har definitivt inga pengar över när månaden är slut.

Visserligen pågår just nu diverse halvhjärtade strejker, men ändå känns det som om människor är lamslagna. Man är chockad och orkar inte ens reagera! Mest skrämmande är det att se hur utbildningssystemet, hälsovården och det sociala skyddsnätet nedrustas med en väldig fart. Sånt som tagit lång tid att byggas upp rivs nu ner med blixtens fart.

Några exempel: De här bilderna visar Naousas bibliotek idag, där gårdagens regn forsade in genom ett läckande tak.En stor tunna står mitt i utlåningskontoret och samlar upp det vatten som rinner från taket. Bibliotikarien, som inte fått lön sen i maj, var mer än bedrövad. Ingen bryr sej från kommunen, eftesom den i sin tur är beroende av pengar från staten. I makens skola gick städerskan i pension i somras, nu anställs ingen ny och föräldrarna får ställa upp och hålla den värsta smutsen borta. Skoleleverna har fortfarande inte fått sina böcker. Medicinerna på de statliga sjukhusen räcker inte hela månaden, osv.

SvD skriver om dagens strejker här.

Nej, nu orkar jag inte prata om det här mer, man kan ju bli deprimerad för mindre. I eftermiddag ska jag till frissan och i övrigt är det översättningsjobb som gäller. Jag har TUR som ändå har detta jobb att klamra mej fast vid...

Min nya karriär

2011-09-20T12:55:00.005+03:00

Idag kom hösten till Grekland. Eller i alla fall till Naousa. Inte så illa planerat, eftersom det är höstdagjämning på fredag. Och då börjar hösten enligt astronommaken.

Vi har sett så lite regn den här hösten att jag ju var tvungen att ta en bild på en vattenpöl. Men värmen under september har inte varit bra för äpplena, de har blivit "brända", säger mina äppelodlande grannar.

Men annars stämmer höstens intåg bra med att jag igår påbörjade en ny höstaktivitet. Jag skrev ju häromdan att jag får energi och vill börja på nån ny kurs eller liknande när hösten börjar. Och eftersom ord och handling är ett hos mej (hm, ibland i alla fall...), så började jag sjunga i kör igår!!

Den här kören är en av stans två vuxenkörer, den nyaste av dem. Kanske inte i världsklass precis, men det var kul att få ta ton i alla fall. Sist jag sjöng i kör var för 34 år sen. Svårast blir det nog att lära sej orden i alla sånger som jag knappt hört förr. Ni får nog höra mer om min karriär som körsångare framöver...

Nu ska jag koka soppa på de trattkantareller jag fick av svenskarna igår.

I Paulus spår

2011-09-19T18:45:00.005+03:00

Det kom ett brev häromdan till vår svenska förenings mejladress. Det var från en kantor i en av Norrköpings församlingar. Kantorn berättade att hon skulle komma till Grekland några dagar med en grupp vuxenkonfirmander för att följa i Paulus fotspår och hon undrade om de kunde få träffa oss i föreningen.

Och eftersom jag nu råkar bo 20 km från den plats i Veria där aposteln Paulus stod och predikade efter att han blivit ivägkörd från Thessaloniki, så erbjöd jag mej att guida lite där. Så idag på fm träffade jag den lilla gruppen på fem personer: en präst, en kantor och tre vuxna blivande konfirmander. En nätt liten grupp som rymdes i en hyrbil.

Alldeles intill Paulusmonumentet ligger Verias stora moské med en hög minaret. Den är en påminnelse om att det inte ens är 100 år sen (1912) som norra Grekland befriades från det ottomanska riket. Nu renoveras moskén och ska bli ett auditorium.

Sen åkte vi till Naousa där jag visade Norrköpings-borna runt i min egen kära lilla stad. Vi avslutade den trevliga samvaron med en god lunch på tavernan "Paradosiako". Som tack för guidningen fick jag Martin Lönnebos Frälsarkrans - och torkade trattkantareller. GLAD:)

Nu är det plötsligt molnigt ute. Är hösten på väg nu tro, efter en rekordvarm september?

En ljummen kväll i Thessaloniki

2011-09-18T13:39:00.007+03:00

Thessaloniki visade sej från sin bästa sida igår. Det var en varm kväll och det var kjol och linne som gällde. Och eftersom det var lördagkväll så var inte trafiken lika vansinnig som på vardagarna, utan det var alla de människor som strosade omkring eller satt på kaféer och tavernor som dominerade stadsbilden. Det är såna kvällar man bara älskar Thessaloniki och dess pulserande småstadsliv mitt i storstan. Förresten fick jag höra igår att Thessaloniki kandiderar för titeln "European Youth Capital 2014" - och den borde ha goda chanser för det är en UNG stad trots en 2.300-årig historia!

Vi gjorde en snabbguidning av Thessalonikis centrala sevärdheter för våra svenska vänner. Ni vet: Agia Sophia, Kamara, Rotonda, Plateia Navarino, Vita tornet, strandpromenaden och Plateia Aristotelous. Efter den rundan slog vi oss vi ner vid ett bord på en taverna på Plateia Athonos, där det var lugnt och fridfullt och där bouzoukimusiken hördes lite svagt på avstånd.

Sen styrde vi kosan hem till Naousa igen i den ljumma natten, medan vännerna nu sitter på flyget. Det var mycket trevligt att ha dem här! Men nu måste jag jobba lite för brödfödan, för det väntar bistra tider.

En av 30 i världen

2011-09-17T11:07:00.004+03:00

Lördag och torghandel. Trångt, stojigt och varmt. Billiga tomater för 50 cent, men i livsmedelsaffären stötte jag på flera produkter som plötsligt blivit mycket dyrare. Alla momshöjningar börjar märkas nu. Och folk suckar djupt.

I Naousas lokaltidning idag läser jag om att Kostis Dalamaras, sjätte generationen i den familj som framställer Dalamaras vin i Naousa, utnämnts till en av de 30 mest lovande unga vinproducenterna - i världen! Det är den framstående brittiska tidskriften, Wine and Spirits, som gjort listan. Läs här. Det var Kostis som guidade mej och våra svenska gäster häromdagen när vi var på deras vingård.

Kul, tycker jag, som har Dalamaras vinkällare till granne och som mycket gärna besöker den mysiga vingården i olika sammanhang. Kostis själv, som var skolkamrat med dottern, är mycket försynt av sej och kommer nog inte att skryta med det här precis.

Ikväll åker vi till Thessaloniki för en avskedsmiddag med våra svenska vänner som nu lämnar den grekiska värmen och återvänder till svensk höstluft.

Den vår de svage kallar höst

2011-09-16T13:42:00.009+03:00

Jag känner att jag kommit igång lite dåligt med september månads teman i Show and Tell, men jag vill gärna vara med på ett hörn i alla fall. Så utan att veta var det kommer att sluta så ger jag mej i kast med det tema som Olgakatt vill att vi ska spinna på idag, nämligen "Den vår de svage kallar höst".

När jag läste Karlfeldts dikt (tur det finns Google) så fick jag känslan av att våren liksom ligger i underläge, det är HÖSTEN som räknas för honom. Och där håller jag med Erik Axel, för jag är en stor höstälskare. Visst är våren fin med alla sina knoppar och blommor, men det är på hösten jag får energi och inspiration. Det är på hösten jag känner att allting börjar på nytt och att jag får en ny chans, en nystart - trots att det ju är på hösten som naturen vissnar och dör. Hur kan jag få det att gå ihop då??

Tja, det är nog så att man under sommaren liksom lägger sej i viloläge (inte bara fysiskt i solstolen, utan även mentalt). Man varvar ner, tar en paus och glömmer alla plikter. Men när hösten börjar är det dags att resa sej upp igen, ta nya krafter och sätta igång. Det kan handla om att sätta igång och ta hand om höstens frukt eller att förbereda för vinterns kyla. En del tycket det är deppigt att sommaren är slut, men jag får istället energi till tusen.

Min mamma och jag tyckte alltid det var så roligt på hösten när alla kurskataloger kom från ABF, TBV, Kursverksamheten och allt vad de nu hette. Vi satt nästan och dreglade över det stora utbudet av kurser och valde och vrakade bland allt vi ville gå på...Även nu funderar jag på vad för nytt jag ska göra i höst, kanske ska gå med i en kör?

Men än så länge är det faktiskt sommar här, även om det står september i almanackan (så bilderna på höstlöv är från förra året). Så just nu försöker jag hålla den där energin igång i 33 graders värme, inte helt lätt måste jag säga...

Rund och röd

2011-09-14T08:23:00.005+03:00

Det ligger en värmebölja över Grekland och skvalpar, med otroligt hög luftfuktighet. Så om man vill gå en snabb motionsrunda så får det bli på kvällen.

Alltså gick vi en runda igår kväll, just när månen steg upp över stan. Rund och röd och rogivande. Inte riktigt full, det var den visst kvällen innan. Det var nästan så man kunde se både kratrar och bergstoppar på månytan.

Annars väntar jag styrelemedlemmarna i svenskgrekiska föreningen hit till Naousa idag. Vi ska dra igång aktiviteterna igen för hösten och har förlagt styrelsemötet här för en gångs skull. Blir nog synnerligen trevligt! Bland det som vi ska planera ingår en tavernakväll, ett teaterbesök till en pjäs om Nils Holgersson, en sångstund med prästparet från Aten. Och så luciafesten förstås, även om Lucia i denna värme känns mycket avlägsen...

Skolstart med gnissel

2011-09-13T08:07:00.005+03:00

Och så har skolan startat för hösten. Igår såg man finklädda små och stora barn överallt på stan. Skolans första dag innehåller alltid bara "välsignelsen", då prästen mässar och stänker helgat vatten över alla barn och lärare som står i långa rader på skolgården. Sen får man gå hem (eller gå ut på kafé som många gör).

Men det är en skolstart som redan från början gnisslar. Av någon outgrundlig anledning är inte böckerna tryckta än. Kanske inte ens träden är nerhuggna än, vad vet jag. Man kan ju undra: VISSTE inte utbildningsdepartementet i våras att det blir skola igen i höst??? Kom det som en överraskning kanske? Nu håller kopieringsapparaterna i olika skolor på att fatta eld istället av allt kopierande, för nu kopierar lärarna gamla böcker istället tills de nya kommer.(Fast maken vägrar att kopiera, i protest).

Så alla de barn som köpt ny skolväska har inte så mycket att lägga i väskan än så länge. Men ny skolväska vill alla barn ha - varje år. Fast jag vägrade köpa TRE nya skolväskor varje år till mina barn, de fick ny väska när de gamla var utslitna, för gissa vilken kostnad det är...Så här ser det ut i skyltfönstren. Skolväskor i överflöd.

Och i skyltfönstret bredvid ser det ut så här. (Bilderna är tagna genom rutan så kvaliteten är inte den bästa). Ni kan ju gissa vilket kön de här riktar sej till...

Förutom böcker så saknas det i vanlig ordning en massa lärare. Det brukar ta flera veckor innan alla platser är fyllda. Suuck. Varje år är det likadant, men i år är det värre än nånsin och lärarna har redan bestämt sej för att strejka nästa vecka. För att nu inte tala om universiteten som står stilla och är under ockupation.

Men dottern, som är låg-och mellanstadielärare, fick i alla fall veta i fredags att hon igår skulle börja arbeta i byn Myrtos, ca 12 km utanför Ierapetra på Kreta där hon bor. Där finns en liten skola med bara fem lärare totalt. Här är en bild från byn.
Trevligt skolår på er alla!

Ljuvliga grekiska september

2011-09-11T18:52:00.009+03:00

Medan Papandreou var i Thessaloniki på invigning av den internationella mässan, tiotusentals personer demonstrerade och det kastades sten och sprutades tårgas (sonen hamnade mitt i smeten och fick störta in i en affär för att överhuvudtaget kunna andas), åkte vi på en liten minisemester (utan internet) och försökte glömma eländet...

Våra svenska vänner G. och R. från Nässjö som var i Naousa i början av veckan befinner sej nu i Pefkochori, längst ner på Halkidikis första "ben". De ska bada och lapa sol inför en lång svensk vinter. Så då åkte vi också dit för att få umgås lite till. Det var trångt som i en sillburk på den långa stranden. Mest serber och bulgarer.

Vi hittade ett hotellrum med den här utsikten. Inte helt fel, om man säger så.

Pinfärsk fisk, solmogna tomater och goda retsinan Kexribari, alldeles vid strandkanten. Det är såna stunder man förlåter Grekland allt strul...

I morse vid 7-tiden gick vi, vår vana trogen, ner till stranden för att se soluppgången. Då var stranden öde och solstolarna låg staplade i högar.

Och doppet i det spegelblanka vattnet var obeskrivligt skönt.

Hur varmt det var i vattnet? Jo, 27 grader! Beviset ser ni här på denna vattentermometer. I luften var det ett par grader mer. Mer perfekt än så kan det nog inte bli. Ljuvliga grekiska september!

Det gäller att suga på denna goda karamell så mycket det går, för i morgon börjar skolorna och en mycket tuff höst väntar oss alla. Mer om det en annan dag.

Solmogna grillade paprikor

2011-09-08T14:38:00.007+03:00

Häromdan när jag visade bilder på min "skörd" av grönsaker så fick jag flera förfrågningar om hur man tillagar de röda paprikorna. Så här kommer mitt recept (andra kanske gör på nåt annat sätt) - och det är lätt som en plätt.

Hemligheten är nog själva paprikan, faktiskt. På grekiska heter de här långsmala röda paprikorna "Florinis" och de är extra söta eftersom de är solmogna (och innehåller dessutom extra mycket antioxidanter och vitaminer). De har säsong nu på sensommaren och här kostar de just nu inte mer än mellan 50 cent och 1 euro per kilot.

Så idag köpte jag ett drygt kilo paprikor till. Jag tvättar dom lite, sen lägger jag dom på en långpanna. Det behövs ingen olja eller vatten eller nånting. Och in i ugnen i ca 250 grader.

De får grillas i ugnen tills skalen blir svarta (kanske 30-45 minuter). Då sprider sej en ljuvlig doft i hela huset...Den som har en öppen spis eller en grill kan grilla där förstås och det blir garanterat ÄNNU godare.

Sen, när de har svalnat något, börjar pillejobbet med att ta bort det svarta skalet. Det är lite kladdigt men det får gå.

Det här är det som blev över av ett kilo paprikor. Med lite salt på håller dom sej flera dar i kylskåp.

När det är dags att äta lägger man paprikor på ett fat, häller på lite salt, vinäger och olja - och njuter som tillbehör till nästan all mat...

Med vänner på vingård och skidanläggning

2011-09-06T12:23:00.007+03:00

Jodå, jag är här! Det är bara det att vi har gäster från Sverige några dar och då får bloggen vila lite. Då väljer man ju istället att umgås, guida, promenera och sitta på tavernor under den svarta och ljumma septemberhimlen.

Eftersom det snart är dags för årets vinskörd besökte vi Dalamaras vingård och fick en guidning där av sonen, som är sjätte generationen i samma familj som odlar vin. Han berättade att årets vin troligen blir en mycket bra årgång.

Sen åkte vi en tur uppåt bergen, förstås, och hamnade i Seli. Greklands första och äldsta skidanläggning, från 1934. Fast nuvarande liftsystem är förstås inte från den tiden.

Det var tyst och stilla och lite lagom svalt. Det enda som hördes var bjällrorna från en fårflock som betade en bit bort.

Mellan varven försöker jag hinna jobba också, för nu har visst EU-parlamentarikerna vaknat ur sommardvalan.

Skördetid, visst!

2011-09-03T13:13:00.008+03:00

Upptäckte just hos en annan bloggare att fredagstemat Show and tell dragit igång igen efter sommaruppehället. Vi är alltså ett gäng bloggare som skriver om ett visst tema varje fredag (vem som helst kan medverka!). I september är det Olgakatt som står för temat och den här veckan vill hon att vi skriver om "Skördetiden är inne".

Eftersom jag alltså inte förberett något tema så gör man som Kajsa Warg, man öppnar kylskåpet och kollar vad man har. Jodå, just nu skördas det grönsaker i mängd! Ok, jag skördar dem inte själv, men njuter av skörden i alla fall. Här finns gröna paprikor som jag ska fylla med ris, här finns augberginer, tomater, gurka, zuchini med mera...

En hylla längre upp ligger säsongens sista persikor (ytterligare två hyllor är fyllda med persikor, så det är trångt värre).

Och in i ugnen åkte just en plåt med röda paprikor som ska grillas, skalas och ätas som tillbehör med lite vinäger och olja, mums. Så visst är skördetiden inne!!

Detta blev i all korthet, för jag är i full gång med förberedelser för att det kommer vänner från Sverige och hälsar på i morgon, roligt...

Alyki med badvik, tempel och marmorbrott

2011-09-01T22:27:00.012+03:00

Idag blev det en blixtvisit till det stora möbelvaruhuset i Thessaloniki. Det var första torsdagen i september och dags för en föreningsträff i restaurangen. Konstigt nog var vi ganska få, men trevligt hade vi ändå vi som var där. Sen är det ju stört omöjligt att gå igenom denna affär utan att köpa något, är det nån som har lyckats med det?? Så det slank ner både en kudde, ett par handdukar, en lampa och några andra småsaker i korgen.

Och sen raka vägen hem igen för några timmars jobb och lite annat pyssel.

Sen är det ju så att jag inte är riktigt klar med Thassos än. Har fortfarande en del som jag vill berätta om. Som Alyki till exempel. Denna pyttelilla by ligger vid en djup vik, dit inga vågor når. Så när det blåste friskt ett par dar så åkte vi dit för att bada. (Som vanligt går bilderna att klicka större).

Första gången vi var där var det tidigt på fm och då var det inte så mycket folk.

När stranden blivit fullpackad tog vi istället en promenad i det arkeologiska området som ligger precis bakom husen vid stranden. Det är ett stort område med rester av tempel och tidiga kyrkor. Här kunde man tydligt se hur de kristna ett par hundra år e.Kr. byggde sina kyrkor ovanpå de redan befintliga templen.

Och sen tog vi oss en promenad på den tallbevuxna udde som går ut i havet och som gör att viken blir så "instängd". Och DÄR kom vi fram till en jättehäftig plats - ett stort marmorbrott från antiken! Man har alltså brutit marmor där redan för 2000 år sen och huggit bort en rejäl bit av udden.

Man undrar ju hur dåtidens människor kunde göra sånt här? Även om ett sånt här brott är som ett sår i naturen så var det otroligt häftigt och imponerade att se.

Alyki har alltså varit bebott under flera tusen år. Förutom de arkeologiska lämningarna så finns också några fina hus som inte är SÅ gamla, men ändå har några år på nacken. Pittoreskt, tycker jag.

Äpplen och kloster

2011-08-30T21:14:00.008+03:00

Jodå, äpplena är på g! Fast de är inte färdiga riktigt än. Istället plockade vi sommarens sista persikor hos en granne ikväll och längs med vägen fanns mogna björnbär. Gott att ha på morgongröten. Vi lever i ett paradis!

För att nu fortsätta berättelsen om Thassos så hade jag fått i uppdrag av en väninna att tända ljus åt henne i ett kvinnokloster som heter Archanggelou Michail. På håll såg det ut så här. Precis som de flesta kloster så låg även det här högt upp med en makalös utsikt över havet.

Efter ljuständningen smög jag runt med kameran och fotade. Det stod på en skylt att man inte fick ta bilder, men jag tolkade det som att man inte fick ta bilder inomhus...

Dags att jobba en stund, för nu har översättningarna börjat droppa in efter semestern. Och det känns helt ok, faktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, kloster, frukt, Thassos

En halvdag i Limenas

2011-08-29T17:40:00.013+03:00

Nu börjar jag komma i ordning igen här hemma. Har stoppat undan resväskan för den här gången (men det dröjer nog inte sådär jättelänge förrän den åker fram igen, om allt går som planerat...). Så nu ska jag visa lite mer bilder från Thassos.

Kanske vi kan börja med Thassos stad, som kallas för Limenas (betyder hamn). Det är dit man kommer om man tar båten över från Keramoti. Och det är en småtrevlig liten hamnstad, med en badstrand alldeles vid promenadstråket. Där kryllade det faktiskt av svenska charterturister. Eftersom det fanns ett café med internet precis vid stranden så jag gjorde en snabbkoll av mejlen medan maken simmade sina tusen meter. Sen dök jag också i (ok då, kanske inte DÖK precis om man ska vara petig, men i alla fall...).

Innan dess hade vi traskat ända upp till toppen av stans berg, där den antika teatern ligger. Rätt svettigt att ta sej upp, pust, och helt klart var det längre än de 200 meter som det stod på skylten. Men utsikten var värd besväret!

Vi gick förstås också till det arkeologiska museet som är nästan nybyggt. Snyggt, pedagogiskt och med massor av intressanta fynd. Det har funnits bosättningar på ön i sisådär åttatusen år, så det finns lite att hitta i jorden om man säger så. Vid ingången möts man av den här enormt ståtlige nakne jätten - en "kouros" - tre och en halv meter hög. Krulligt och fint hår har han också. (Nä, jag klättrade inte upp på axlarna på honom, bilden är tagen uppifrån andra våningen...).

Säkert finns det mycket mer att se i Limenas, men vi var bara där i en halv dag så det här var allt vi hann med. Lite mat fick vi i oss också vid hamnpromenaden innan vi åkte tillbaka till Koinyra.

På vägen stannade vi och köpte flera honungsburkar av den här gamle biodlaren. Bikuporna låg strax intill och det kryllade av bin runt oss. Gissa vem som var snabb tillbaka till bilen...

I morgon blir det fler bilder. Nu ska vi upp och promenera och kolla hur långt äpplena har kommit.

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, Thassos, arkeologi, teater

Hemma igen

2011-08-28T18:53:00.008+03:00

Det är inte klokt så mycket vackert det finns på den här jorden! Hela sommaren har den ena vackra platsen efter den andra passerat revy framför mina ögon, både i Sverige och i Grekland. Jag hoppas de här bilderna kan bevaras i nåt litet fack uppe i hjärnan - och kanske i hjärtat - och plockas fram vid behov. Och som tur är så har man ju en kamera, flitigt använd, som hjälper till att bevara intrycken...

Nu är vi hemma igen efter fem dagar på ön Thassos. Och jag ska bjuda på flera inlägg de närmaste dagarna med gott om bilder. Jag måste säga att jag blev förälskad i ön! Den är grön, bördig, kuperad och med massor av fina naturliga vikar med kristallklart vatten. Och alla människor vi mötte var ytterst vänliga och tillmötesgående, vi gladdes över att se att den berömda grekiska gästfriheten och vänligheten finns kvar. Men tyvärr är ön lite styvmoderligt behandlad, den räknas liksom inte, i jämförelse med andra sydligare grekiska öar. Men det gäller förresten inte bara Thassos, utan hela norra Grekland.

I vilket fall som helst var det gott om turister, mest från Bulgarien, Rumänien och Serbien. Greklands tidigare så fattiga grannar ger nu den skröpliga grekiska ekonomin en skjuts, åtminstone under sommaren. Det tackar vi särskilt för. När det gäller prisläget så har det definitivt inte blivit sämre på grund av krisen - det var hyfsat billigt överallt att både äta och dricka kaffe eller öl. Bilden visar vårt lilla hotell, Blue Bay, i Koinyra, med det pampiga olivträdet i förgrunden.

Det blir mer i morgon, nu måste jag packa upp, tvätta - och svara på alla era trevliga kommentarer på förra inläggen...

Soluppgång och fikon på Thassos

2011-08-25T10:12:00.013+03:00

Svenska insjöar i all ära, men att bada i Medelhavet slår det mesta. Det är ljummet, kristallklart och blått. Och sköööönt.

Vi kom fram till ön Thassos, Greklands nordligaste ö, i måndags, efter exakt 30 mils bilresa från Naousa och 40 minuter med båt från Keramoti till staden Limena på Thassos. Vårt slutmål var den lilla byn Koinyra där vi skulle bo på hotell Blue Bay, 5o meter från havet.

Koinyra är en lugn och avsides by, inget hålligång här inte. Och det är så vi vill ha det. Några taveror finns, men inget mer. Och långa stränder förstås där man kan bada utan att trampa nån annan på tårna.

Det enda jag saknar är internet, för hotellet har inget trådlöst nät, så det blir nog inte så mycket skrivet medan vi är här. Fast idag åkte vi till Skala Potamias, 8 km härifrån, för att kunna få tillgång till internet. Tio meter från stranden sitter vi, på hotel Blue Sea, tillsammans med en iskaffe.

Och hotellets bästa rum fick vi, med bästa utsikten över både berg och hav! Orsaken? Jo, den unga tjejen i receptionen kände nämligen till maken från den astronomiska sommarskolan i Volos där hon deltog. Åhh , utbrast hon när jag sa namnet i telefon vid bokningen – jag är en stor beundrare av honom, jag lovar att ni ska få det bästa rum vi har...Tackar och bugar! ”Priset” är många och långa astronomiska diskussioner nere i receptionen...

Vi ser soluppgången från balkongen varje morgon kvart i sju. Sen tar vi ett dopp, ensamma i hela Medelhavet.

Och till frukust får vi färska fikon, just plockade från trädgården.

Med andra ord, livet är gott att leva...

En tårta för tusen inlägg!

2011-08-22T19:24:00.002+03:00

Idag såg jag att jag skrivit precis 1.000 inlägg på bloggen!! Och det måste väl nästan firas - åtminstone med en BILD på en tårta (lånad fr nätet)...

Tusen inlägg på nästan exakt fyra år. För jag började skriva i september 2007. Det började med att jag läste en artikel om bloggar och i samma stund skapade jag min egen,utan att fundera närmare på vad det skulle innebära.

Tusen inlägg är en förfärlig massa ord - och ganska många bilder. Inte vet jag om jag har några läsare som följt med hela tiden under dessa år, men i så fall är ni också värda en tårta! Absolut!

Ibland tänker jag att jag kanske borde sluta, eller åtminstone förändra bloggen lite. Men det konstiga är att det alltid finns nya saker att skriva om och så rullar det på.

I morgon åker vi iväg på några dagars badsemester innan jobbet sätter igång på allvar. Vi åker till ön Thassos. Och jodå, jag lovar att blogga även om detta...

Det bankas i kvarteret

2011-08-20T16:57:00.006+03:00

Det hamras och bankas hela dagarna i vårt kvarter. Det verkar som om varenda granne fått samma idé, nämligen att fixa taket. Några byter tegelpannor för att de nuvarande läcker som ett såll, andra bygger tak över översta våningens platta takterrass.

Jag fick hjärtat i halsgropen flera gånger när jag häromdan såg byggjobbarna kliva omkring på det sluttande taket mitt emot vår balkong - utan den minsta säkerhetsanordning. Idag kikade jag uppåt för att kolla det andra grannhuset och fick snabbt upp kameran. Byggaren kikade ner på mej och undrade nog vad jag höll på med. Men jag bara vinkade, tyckte inte det var lönt att börja skrika om att jag har en blogg, den är på svenska osv...

Annars väntar jag hem soldatsonen som jag inte sett på ett par månader. En dag hinner han väl vara hemma i alla fall innan han ska in igen. Och ikväll blir det jazzmusik och öl på baren Life. Blir nog mer njutbart än rockmusiken på rockfestivalen igår, är nästan döv på öronen än.

Trolska tallar

2011-08-19T08:59:00.013+03:00

Det var rejält varmt igår. Svetten rann i floder. Så att kränga på sej ett par trånga jeans var plågsamt värre. Men vis av erfarenheten så gjorde jag det ändå. Vi åkte nämligen en tur uppåt bergen på kvällen och även om det är omöjligt att fatta när man sitter och fläktar sej nere i stan så VET jag att det 20 minuters bilfärd senare är bara hälften så varmt.

Och visst, väl uppe i Seli (där en av skidanläggningarna ligger, på 1400 m ö h) behövdes både jeans, fleecetröja och tunn jacka. När vi kom till Bara-platån började det skymma och stämningen var trolsk.

Höga tallar reste sej mot himlen.

Efter en kort promenad hittade vi den lilla "byn" av husvagnar och små tält där några bekanta håller till när det är som varmast nere i stan.

Elden brann och vi fick smaka på grillade majskolvar.

Sen blev det en stunds stjärnskådande (förstås). Just då råkade den internationella rymdstationen passera förbi på himlavalvet. På vägen ner, då vi såg både harar och igelkottar, stannade vi till i Grammeni, en annan "camping", där vi åt lite kvällsmat. Lite bönor, grillad paprika och friterad ost...

PS. På tal om nåt helt annat, så har SvD ett intressant inlägg på Brännpunkt om oss utlandssvenskar. Instämmer! Visst är vi en tillgång - självklart!!

Valnötter och solfjädrar

2011-08-17T17:52:00.008+03:00

Varje kväll sitter jag på balkongen och knäcker nötter. Valnötter. Men fortfarande är det många kvar...

Det är förra årets skörd som knäcks nu. Alltså de valnötter som vi hittade från vilda träd när vi promenerade förra hösten. Trots att jag äter denna supernyttiga frukt varje morgon (krossar den i gröten) så räcker de visst i all evighet. Men nu dröjer det inte länge förrän årets nötter är mogna, så nu måste jag se till att komma till botten i nöthögen.

Annars är det rätt varmt nu. 34 grader i skuggan kl sex på kvällen. Så jag har flitig användning för den fina solfjäder som dottern hade med sej från tågluffen till Spanien. Solfjädrar har lite tantstatus här, men i så fall är jag väl en tant. Fram för fler solfjädrar!

Ikväll börjar fyra dagars rockfestival här i stan med lokala band. Förra året sjöng sonen, men i år försvarar han landet istället. Jag föredrar när han sjunger...

En helt OK Mariadag

2011-08-15T19:52:00.008+03:00

Den 15 augusti är en stor helg här i Grekland, precis som i katolska länder, för den här dagen firas Jungfru Marias himmelsfärd. Och eftersom Maria är det viktigaste helgonet av alla är det en stor dag.

Ibland kallas det här firandet för "sommarens påsk". Det finns massor med religiösa och folkliga traditioner kring firandet. Men för min del är det här en grekisk tradition som jag aldrig kommit i närkontakt med. Kanske för att vi ofta är bortresta i augusti, men kanske mest för att jag aldrig riktigt förstått den här dyrkan av jungru Maria. Det är väl lutheranen i mej som tvekar lite.

15 augusti är alltså en dag då grekerna går i kyrkan - men också har BADSEMESTER. Att ligga på stranden idag är som att ligga i en sardinburk. Har man inget hav i närheten, ja då åker man ut i naturen och grillar. En annan, enklare variant, är att åka iväg nånstans och sätta sej till bords på en taverna och bli serverad...Det gjorde vi, tillsammans med svärsonens familj.

Vi åkte till byn Ano Grammatiko, som ligger på andra sidan berget Vermion, i Edessas län. Byn ligger på 1260 meters höjd över havet och vid klart väder har man utsikt över sjön Vegoritida. Byn lever upp på sommaren men har knappt några fasta invånare (men massor av får och getter. Den fårost vi köper kommer just härifrån). Och en taverna finns förstås.

Även om vi inte gick till kyrkan på morgonen letade vi ändå upp byns kapell.

Där tände vi ljus.

Mitt i kyrkan stod en ikon. Men den föreställde inte Maria utan den heliga Paraskevi.

Mätta och dåsiga åkte vi sen ner till stan igen, köpte "trigona" (sötsak) och glass, som vi intog i svärsonens trädgård. Lite middagssömn på det, och det blev en helt OK dag...