Och kollar man i min kryddhylla är det proppfullt av små burkar och påsar (tänker INTE visa på bild hur rörigt där är), men i praktiken är det bara en handfull kryddor som jag egentligen använder, förutom salt och peppar. Och mest av allt använder jag oregano och gurkmeja.
Oregano, vars namn på grekiska betyder "bergets glädje", är bara helt nödvändigt i grekisk matlagning. Jag kryddar nästan alla kött-och grönsaksrätter med oregano och jag häller oregano på tomatsalladen och på fårosten. Så den går det åt mycket av och därför köper jag den i lös vikt på marknaden. Hemma häller jag över den i en glasburk.
Det står mycket i grekisk historia och mytologi om oregano. Afrodite odlade den i sin trädgård, sägs det, och Aristoteles hävdade att oregano är bra mot förgiftning och sår.
Den andra kryddan som jag använder varje dag är - kanske lite oväntat - gurkmeja. Den hör inte hemma i det grekiska köket, utan i det asiatiska (ingrediens i curry), men den börjar bli mer och mer känd även här som en krydda med många goda egenskaper. Den verkar antioxiderande och inflammationshämmande och det pågår intensiv forskning för att se om man ska kunna använda den som läkemedel. Läs gärna dessa två artiklar om gurkmejas egenskaper, här och här. Jag använder alltså gurkmeja i alla maträtter som har tomatsås som bas, men också i ris-och kycklingrätter, och den ger både färg och smak. Men dessutom har jag tagit professor Stig Bengmark på orden och ser till att äta en matsked gurkmeja om dagen, som jag rör ut i ett par skedar yogurt.
Numera finns gurkmeja att köpa i de stora livsmedelsaffärerna i Grekland. Den heter "κουρκουμάς" på grekiska (tourmeric), men kallas också för "χρυσόριζα". Här i Naousa finns den till och med att köpa i lös vikt.
Nu ska jag jobba en stund, sen är det dag för sånglektion. Och på eftermiddagen åker jag till Thessaloniki för att tillbringa kvällen på taverna med svenska föreningen...
