En höst som blev till vinter

Äntligen sken solen från en klarblå himmel. Det känns som om den där himlen varit ovanligt grå en längre tid, nästan som om solen glömt bort oss. Så jag ville absolut ta en tur uppåt bergen igår för att andas frisk bergsluft.

 Temperaturen låg på 3-5 plusgrader. Tanken var att se hur långt hösten kommit.Lite höstfärger och sånt, ni vet. Och visst fanns det gott om både gulröda och torra löv.

 Men mest blev det en tur till vintern istället, för runt omkring oss lyste topparna kritvita av snö.

Hit upp går skidliften från 3-5 Pigadia, Visst ser det ut som om man redan kan åka i backen?

Och sen såg vi ett kometfall över bergen? Eller? Nja, maken förklarade att det inte kan vara en komet om "svansen" är vänd mot solen (och solen stod till höger i bilden). Så nu vet ni det.

Första snön har fallit

Häromdagen hade vi 28 grader varmt. Idag var det ca 8 grader och första snön har pudrat bergets topp! Här är det snabba ryck som gäller minsann. Det är knappt man hinner få fram vinterkläderna ur sina gömmen.

Ett huvud till en av sfinxerna som vaktar graven i Amfipolis har också hittats. Det låg slängt en bra bit in i den fjärde kammaren, vilket tyvärr tyder på att graven är plundrad, Men även här syns tydligt den höga konstnärliga kvaliteten. Utgrävningarna fortsätter och spänningen stiger ju närmare gravens inre man kommer...

Sen får ni gärna skriva på namninsamlingen för bevarandet av Medelhavsinstituten, som jag skrev om igår! Här kan man skriva på. Över 3000 personer har redan skrivit på, läste jag nyss på facebooksidan "Rädda Medelhavsinstituten". Men fler behövs!

Ett litet steg in på hösten

OK, det regnar och är grått ute i dag. Men observera, det är inte VINTER för det! Möjligen kan jag gå med på att vi tagit ett litet steg in på hösten...

Utsikten igår från min promenad på "bypass-vägen"

Så fort man kommer tillbaka från sin semester, så säger grekerna "Καλό Χειμώνα", dvs trevlig vinter! Och det säger man även om semestern tagit slut i smällheta juli. Har alltid vägrat säga denna önskning (under sommaren alltså), ända tills häromdagen då jag hörde hur samma ord slank ur mej själv till en granne...(tala om miljöpåverkan). Men jag tar tillbaka det -  och önskar "trevlig höst" istället!

För visst är det ett hösttecken att vi nu drar igång svenska föreningens verksamhet igen på torsdag (Cafe Comunale kl 12!), att maken har börjat jobba igen, kören börjat sina övningar, att mina svenskelever väntar på ett schema och att jag har börjat fundera på ett reportage. Och jag har alltid gillat september månad, det är en månad som känns fylld av ny energi. Nu börjar vi på nytt, nu tar vi nya tag - gillar!

Hagelstorm på bröllopsdagen

Man får vara glad att det var bättre väder den 22 juli för 30 år sen! Då gifte vi oss i Panagiakyrkan här i Naousa och det var så hett att min mamma fick vifta oavbrutet med en solfjäder under hela vigseln för att jag inte skulle svimma.

Men idag, när vi firade pärlbröllop, eller vad det nu heter, så skulle jag inte velat vara brudklädd. För ett värre oväder vet jag inte om jag varit med om. Det haglade stora snöbollar som lät som pistolskott på plåttaken, det vräkte ner regn och det blåste orkan, minst.

Glaset i vår solfångare på taket gick sönder och många bilar fick märken i plåten. För att nu inte tala om persikorna på träden! De förvandlades nog till mos på direkten.

Men innan det värsta ovädret bröt ut hann vi, tillsammans med sönerna, äta på taverna uppe i bergsbyn Arkochori. Det fick bli vårt firande av att vi levt tillsammans som gifta i 30 år. För visst är det värt att fira!!

Onsdagskvällspladder

Idag kändes det att våren är på ingång! Men fortfarande ligger det förstås ganska mycket snö kvar på bergstoppen.

Och nu vet vi vilken låt som ska representera Grekland i Eurovision. Och vi vet också att det INTE blir Grekland som arrangerar nästa års tävling...för med den låten blir det ingen vinst (hoppas jag!). "Rise up" heter låten och var i mitt tycke bara skränig och jobbig (ja, jag är väl en sur gammal tant då). Här kan ni lyssna om ni vill. Och de övriga tre bidragen var inte mycket bättre, nivån var ovanligt låg tyckte jag. Tacka vet jag Sanna Nielsen.

Såja, nu är väskan färdigpackad. Äntligen bär det av på en liten tur igen. Vart? Tja, det får ni läsa i kommande inlägg...

Vinterns sista ryck?

Ett iskallt regn smattrar på rutorna och mörkret är kompakt. Längre uppåt berget snöar det troligen. Mars är visserligen första vårmånaden - men kan också vara vinterns sista ryck, som de här dagarna. Grekerna har ett gammalt talesätt som heter "Μάρτης - γδάρτης" och det kanske man kan översätta som att Mars är en månad som klöser, river eller flår oss med sin kyla.

Då kan man bli varm av att läsa artikeln i dagens SvD om ön Hydra. Har själv inte varit på den lilla bilfria ön - har ni? Jag har många fina grekiska öar kvar på min önskelista, säkert fler än ni som bor i Sverige. (Bilden har jag lånat från nätet).

Men i grannstaden Veria har jag varit...senast idag för diverse byråkratiska ärenden. En kopp kaffe på mysiga kafeterian Kochlias blev det också. Förresten, ni ser väl att folk sitter ute? De senaste månaderna har (faktiskt!) kontrollen av rökförbudet på allmänna platser blivit strängare (i alla fall i våra trakter) och det betyder att rökarna numera sitter utomhus. Inte en dag för tidigt...

En familjeangelägenhet

Måste nog byta bilden här ovanför i bloggens huvud lite oftare, eller vad tycker ni? Den här bilden på mitt kära Vermion tog jag ju i söndags så den stämmer bra med hur det ser ut just nu. Det är härligt att varje dag kunna titta upp mot bergstoppen och följa vädrets och årstidernas växlingar. Det är som att bo vid foten av Kebnekajse, för toppen är lika hög...

Nu i dagarna har tidskriften Äldreomsorg kommit ut med ett nytt nummer. För den som händelsevis läser den så kan jag berätta att jag och min fotografpartner i Aten har ett stort reportage där om "Äldreomsorgen i Grekland - en familjeangelägenhet".

Kanske ni minns att jag skrev på bloggen om hur jag före jul gjorde reportage både på ett ålderdomshem utanför Naousa och följde med hemtjänsten ut på jobb, bl a hem till denna gulliga lilla tant som bor i en av byarna. Hon bjöd på kakor och likör och jag stannade kvar en god stund för att prata med henne. Att få göra den här typen av reportage är det bästa jag vet.

Nu ska jag ut och fixa lite ärenden och kolla hur berget ser ut just idag...

Stillastående - och rörelse

Just nu känns det som om både jag och hela tillvaron gått i ide. Men man kanske mår bra av såna perioder också, försöker jag intala mej (fast lite tråkigt är det ju). Ganska typiskt för februari, då slår vintern till här och det mesta fryser liksom till is och stannar upp. Men bara tills karnevalen börjar om ett par veckor, förstås! Då kommer vi fram ur våra hålor igen..

En promenad blev det i alla fall, även denna händelsefattiga helg. Vädrets makter hade just silat vaniljsocker över berget, så det kunde man vila ögonen på.

Men det finns något som rör sej. Tyvärr! Och det är jorden. Ön Kefalonia skakades i morse av ännu en stark jordbävning, på 5,9 Richter, lika stark som för en vecka sen. Även om inga dödsfall rapporterats så har både hus och vägar spruckit och ön är försatt i undantagstillstånd. Hörde just en förtvivlad invånare på TV som berättade att de knappt vågat sova inomhus på hela veckan. DN har en notis här.

Till och med här hos oss hade vi ett skalv i fredags natt, på 3,2 Richter. Själv hade jag just somnat och märkte ingenting, men maken sa att hela huset gungade. Epicentrum låg bara ett par mil från Naousa. Nä, sån rörelse kan jag vara utan! Då föredrar jag mitt lugna ide.

In i dimman

 Igår när jag åkte till sjukhuset i Thessaloniki var hela himlen alldels lilaröd när solen gick upp över den makedonska slätten. En ljuvlig syn. Men idag kan man undra om det finns en himmel över huvudtaget, för nu Naousa gått helt in i dimman.

Ser i svenska tidningar att Melodifestivalen drar igång igen i morgon. I Sverige suger man ju på den schlagerkaramellen i flera månader. I första delomgången ska ju Helena Paparizou medverka, och det är grekerna intresserade av, förstås. Hon anses som en stor artist i sin bransch, så det är många som kommer att följa hur det går för henne.

Här i Grekland har man inte kommit längre än att det häromdan bestämdes att landet överhuvud taget ska delta i Eurovision. Det var inte alls självklart, dels på grund av att det faktiskt kostar en del, men också för att det var public servicebolaget ERT som stod för tv-sändningen - och det stängdes ner ju med buller och bång i somras. Men nu är ett nytt public servicebolag på gång, som heter Nerit, och det tar över Eurovision. Men det dröjer tills vi vet som ska representera Grekland - först ska det bli audition för de artister som vill delta, sen ska sångerna övas in osv. Men till maj ska det väl vara klart...

Snön ligger vit

Så ja, nu överensstämmer verkligheten något bättre med min bild i blogghuvudet här ovanför. Den bilden är tagen uppe på skidanläggningen förra året. Men hittills har ju vintern varit extremt snöfattig, så det kändes nästan lite fel att ha den kvar...Ända tills nu, då.

För i morse var det vitt på taken. Och om man ska vara ärlig, nästan BARA på taken och på träden. Så jag fick skynda mej ut för att få till några bilder medan snön ligger kvar. Och som alltid är det då parken som är närmast - och vackrast. Bilden är tagen i färg, men blev nästan svartvit! De enda personerna i parken var jag och tre till med kameran i högsta hugg, såna blir vi när det kommer tre cm snö, haha...

 Halva nyhetssändningarna på grekisk TV handlar förstås om snön, den behandlas alltid som världens nyhet. Och resten av sändningarna handlar om den kraftiga jordbävningen på Kefalonia igår, 5,8 Richter. Kefalonia råkade ut för en stor jordbävning 1953 då nästan hela ön jämnades med marken och det räddade ön denna gång, sägs det, eftersom de hus som då byggdes upp igen gjordes extra jordbävningssäkra.

(Har lite svårt för sånt här röstfiske, men om det är nån mer som vill rösta på min blogg i Supersaver Travel Blog Award, så kan ni göra det här.)

Om en överhoppad årstid

Nej nej, det ÄR inte vår än! Men växterna verkar tro det denna konstiga mildvinter. Maskrosor och tusenskönor den 17 januari är inte normalt ens i Grekland. Till och med maskrosbollar finns det. Men så kan det bli när solen är som mest aktiv och har en massa fläckar, säger maken som alltid har en astronomisk förklaring.

Kan ju inte klaga och säga att det är otrevligt precis med sol och 14-15 grader varmt, men lite konstigt är det. Man kan ju inte bara hoppa över en årstid sådär! Nån ordning och reda måste det ju vara på torpet. Undrar om vi får vinter i februari istället?

Plus i kanten

Jaha, så är då Grekland officiellt ordförande i EU. Om det märks? Njaae. Problemen är desamma, glädjeämnena likaså. Och solen den skiner oförtrutet på oss alla, oavsett ordförandeskap eller ej.

 Hör att Sverige länge varit insvept i en grå fuktig yllefilt. Även här fortsätter den milda vintern, ingen snö på gång alls. Skillnaden är - just det, solen! Varje dag som man slipper sätta på elementen eller tända i vedkaminen här är ett plus i kanten som vi tackar extra för. Dessutom gör solen gott åt humöret.

Snö och kometer

I morse var det lite vitt på bergets topp. Det regnade igår och det blev till snö på de höga höjderna. Och väderleksgubbarna hotar med temeperaturer nära noll under kommande dagar. Kanske kan man kalla det för vinter?

Annars har jag en krånglande mage, en krånglande dator och en kamera som fortfarande är på reparation. Detta sammantaget gör att inspirationen att skriva blogginlägg varit lite låg. Men jag hoppas ni hänger kvar ändå.

I lördags höll maken föredrag om kometen ISON som ska synas på himlen under december. Det kom mycket folk, varav massor med ungdomar. Astronomi drar alltid folk - och kometer i synnerhet, verkar det som. De har under alla århundranden gett upphov till diverse spekulationer. Men kometen kommer INTE att se ut som på bilden, det är helt klart, så bli inte besvikna om ni istället får se en fjuttig liten lysande prick. Maken lovade dessutom att vi inte har något att frukta, den kommer inte att innebära världens undergång...

Härliga höst

Vilken höst vi har! De fina soliga dagarna bara fortsätter, den ena efter den andra. Kanske är det nåt fel på klimatet, men det går inte att komma ifrån att man mår bättre till sinnes av sol än av regn och dimma.

 Höstlöven verkar ändå ha fattat att det är höst, för de faller av träden och ligger högvis på gräsmattorna.

En nackdel med så få regndagar är förstås att Arapitsas vattenstånd är lägre än normalt.

Och nu är väskan packad igen. Till och med baddräkten ska få följa med...till Kreta. I morgon bär det av för en höstvecka i Rethymnon. Så jag hoppas solen håller sej kvar några dagar till!

Nej, se det snöar...

Jaha, och så var årets fruktskörd förstörd. I alla fall i trakten kring Naousa.

För maken till hagelskur får man leta efter!  Det lät som pistolskott på alla tak när det var som värst - och hagelkornen var minst lika stora som körsbär, och på sina ställen nästan som pingisbollar! Tror aldrig jag sett nåt liknande. Det skulle ha varit rent livsfarligt att gå ut i denna hagelskur utan skydd. (Tyvärr är bilderna lite suddiga eftersom de är tagna på långt avstånd, från balkongen).

Men som sagt, troligen har skörden av körsbär, persikor och aprikoser nu blivit förstörd...vi får väl uppgifter om det så småningom. Mina stackars pelargoner slogs också sönder och i krukorna låg istället små "snöbollar".

Undrar om jag vågar mej ut om en timme för att gå på körövning?

Plötsligt kom våren

Idag kom våren. Med buller och bång och 20 grader i skuggan. Nu måste man ju börja leta efter lite tunnare kläder plötsligt.

Hade dessutom ett kort men trevligt besök från Sverige idag. En kyrkokör från Jönköping ska komma och sjunga för oss i svenskgrekiska föreningen i maj och det skulle planeras av körledaren och mej. Blir nog jättebra! Självklart fick besökarna en guidad Naousa-tur. Och stan visade sej från sin bästa vårliga sida...

Jag brukar låtsas att det här är vitsippor...

Vårflod!!

Den grå yllefilten

Vädret är mer än lovligt trist i Naousa den senaste tiden. Det är den där grå yllefilten, ni vet, som lagt sej över oss igen och gör att miljön blir som i Angelopoulos filmer.

Men naturens växtkraft är trotsig, så nu blommar det rosa persikoträd överallt. På båda sidor om vägen mellan Naousa och Thessaloniki lyser det rosa i olika nyanser så långt ögat når. Men just den här bilden är tagen på vår promenad i Agios Nikolaos i morse.

Orkar ni med några fler soliga bilder från Kreta då? Ja, jag tänkte väl det. På de kretensiska apelsinerna till exempel. Stora som grapefrukter och saftiga till tusen. För att inte tala om avocado! Jag älskar avocado och äter det i sallad nästan varje dag. I Rethymnon odlas det avocado och därför kostade dom inte mer än ca 1 euro kilot - medan vi här i Naousa får betala 3.50! Alltså smusslade jag ner flera avocados i min resväska på väg hem...

Och visst är det lite häftigt med de snöklädda bergen, i kombination med 25-gradig värme nere i stan.

Ovan molnen

Igår trotsade vi det dåliga vädret och åkte in i dimman. Och kom ut ovan molnen!

På kringelikrokiga vägar kom vi fram till byn Arkochori ("björnbyn" som jag brukar kalla den här på bloggen). Där fanns knappt en själ, men tavernan "Charilaos" hade förstås öppet ändå och välkomnade oss med öppna armar. Kaminen brann och katterna satt utanför fönstret och såg längtansfullt på vår mat.

Maten var mycket god och dessutom prisvärd.

Dimma hör inte till mitt favoritväder, men visst kan det vara tjusigt ändå. Stämningen i den nästan öde byn blev lite mystisk...