Har tillbringat ett par dar i världens ände. Nåja, kanske inte världens, men Greklands ände. I det så kallade "treriksröset" uppe i nordväst, precis där Grekland möter Albanien och FYROM (eller "Makedonien"). Förr fanns det en boj ute i vattnet precis där de tre länderna möttes, men det gör det inte längre. Kanske kan man säga att gränserna är mer flytande nu...?
Jo minsann,det har blivit en liten utflykt igen. Den här gången var resan en innestående födelsedagspresent till maken. När han fyllde år i februari låg jag på operationsbordet, så därför blev inte resan av förrän nu. Och vi har alltså varit vid Prespa-sjöarna, som ligger 850 m över havet. Ett ljuvligt naturområde. Särskilt så här på våren när fågellivet är som intensivast. (Hit skulle jag vilja åka nångång tillsammans med ornitologen Lasse från Rödene - kommer ni hit nästa vår??)
Vi påbörjade färden i torsdags efter jobbet. Lite tveksamt först, för det skulle visst bli oväder. Och när vi passerat Florina och slingrade oss upp längs höjderna så kom regnet. Och sen kom en hagelskur jag inte sett like till på länge. Vi var tvungna att stanna bilen för sikten var lika med noll.
Men såna oväder går ju snabbt över så när vi kom fram till den lilla byn Psarades, som är Greklands sista utpost, var det uppehåll igen. Här bestämde vi oss för att stanna över natten och hittade ett billigt rum.
Just här går sjön in i en liten vik. Det enda som hördes här var grodor som kväkte, kor som råmade och höns som kacklade. Och morgonpromenaden nästa dag glömmer jag inte i första taget. En sån stillhet, en sån skönhet. Ett naturparadis på jorden.
Det bor bara ett 50-tal personer i byn, men det kommer ganska många besökare. Det finns några pensionat och 3-4 tavernor som är öppna på sommaren. Just nu var vi och ett par ornitologer de enda besökarna i byn.
Det hör till att ta en båttur ut på sjön. Man hyr en liten båt med egen kapten.
Den lilla turen tar 20 minuter och då får man se ikoner som är målade direkt på klipporna längs med vattnet. De är från 1500-talet då det bodde munkar och asketer här.
Ett litet otillgängligt kloster får man också se från båten. Tar man den längre turen får man gå i land och besöka ytterligare ett kloster. I den här vilda naturen finns fortfarande både björn och varg, så här ska man inte promenera ensam fick vi veta.
En annan sevärdhet vid Prespa-sjöarna är ön Agios Achilleos. Dit kan man gå via en flytande bro.
På ön finns rester av flera gamla bysantinska kyrkor. Den här är störst och här äger det på somrarna rum en musikfestival. Kan tänka mej hur fint det måste vara. Men för oss att få strosa runt på ön helt ensamma var inte dumt det heller...
Eller ensamma förresten - vi hade ju alla dessa fåglar till sällskap! Oj oj, tänk om man hade känt till vad alla heter. När vi gick över bron såg vi de här två som vi tror är storskarvar ("κορμοράνος") och som torkade sina vingar. Och om man tittar noga så ser man det ligger en pelikan inne i vassen, det såg jag inte när jag tog bilden.
För här i Prespa-sjöarna finns världens största koloni av krushuvad pelikan (Pelikanus crispus, αργυροπελικάνος). Och det var en märklig känsla att se pelikaner ÖVERALLT, både i vattnet och flygandes över huvudet. Även andra arter av pelikan håller till här.
En liten steglits sjöng över våra huvuden när vi drack kaffe. Visst är den gullig...
Innan vi åkte tillbaka hem igen inhandlade vi förstås det som alla köper från Prespes - nämligen bönor. Greklands mest berömda bönor odlas i den här trakten.
Påfyllda av skönhet och ro är vi nu hemma igen. Och här landar vi i den bistra verkligheten som består av ett ödesmättat parlamentesval i morgon. Återkommer om det...
Jo minsann,det har blivit en liten utflykt igen. Den här gången var resan en innestående födelsedagspresent till maken. När han fyllde år i februari låg jag på operationsbordet, så därför blev inte resan av förrän nu. Och vi har alltså varit vid Prespa-sjöarna, som ligger 850 m över havet. Ett ljuvligt naturområde. Särskilt så här på våren när fågellivet är som intensivast. (Hit skulle jag vilja åka nångång tillsammans med ornitologen Lasse från Rödene - kommer ni hit nästa vår??)
Vi påbörjade färden i torsdags efter jobbet. Lite tveksamt först, för det skulle visst bli oväder. Och när vi passerat Florina och slingrade oss upp längs höjderna så kom regnet. Och sen kom en hagelskur jag inte sett like till på länge. Vi var tvungna att stanna bilen för sikten var lika med noll.
Men såna oväder går ju snabbt över så när vi kom fram till den lilla byn Psarades, som är Greklands sista utpost, var det uppehåll igen. Här bestämde vi oss för att stanna över natten och hittade ett billigt rum.
Just här går sjön in i en liten vik. Det enda som hördes här var grodor som kväkte, kor som råmade och höns som kacklade. Och morgonpromenaden nästa dag glömmer jag inte i första taget. En sån stillhet, en sån skönhet. Ett naturparadis på jorden.
Det bor bara ett 50-tal personer i byn, men det kommer ganska många besökare. Det finns några pensionat och 3-4 tavernor som är öppna på sommaren. Just nu var vi och ett par ornitologer de enda besökarna i byn.
Det hör till att ta en båttur ut på sjön. Man hyr en liten båt med egen kapten.
Den lilla turen tar 20 minuter och då får man se ikoner som är målade direkt på klipporna längs med vattnet. De är från 1500-talet då det bodde munkar och asketer här.
Ett litet otillgängligt kloster får man också se från båten. Tar man den längre turen får man gå i land och besöka ytterligare ett kloster. I den här vilda naturen finns fortfarande både björn och varg, så här ska man inte promenera ensam fick vi veta.
En annan sevärdhet vid Prespa-sjöarna är ön Agios Achilleos. Dit kan man gå via en flytande bro.
På ön finns rester av flera gamla bysantinska kyrkor. Den här är störst och här äger det på somrarna rum en musikfestival. Kan tänka mej hur fint det måste vara. Men för oss att få strosa runt på ön helt ensamma var inte dumt det heller...
Eller ensamma förresten - vi hade ju alla dessa fåglar till sällskap! Oj oj, tänk om man hade känt till vad alla heter. När vi gick över bron såg vi de här två som vi tror är storskarvar ("κορμοράνος") och som torkade sina vingar. Och om man tittar noga så ser man det ligger en pelikan inne i vassen, det såg jag inte när jag tog bilden.
För här i Prespa-sjöarna finns världens största koloni av krushuvad pelikan (Pelikanus crispus, αργυροπελικάνος). Och det var en märklig känsla att se pelikaner ÖVERALLT, både i vattnet och flygandes över huvudet. Även andra arter av pelikan håller till här.
En liten steglits sjöng över våra huvuden när vi drack kaffe. Visst är den gullig...
Innan vi åkte tillbaka hem igen inhandlade vi förstås det som alla köper från Prespes - nämligen bönor. Greklands mest berömda bönor odlas i den här trakten.
Påfyllda av skönhet och ro är vi nu hemma igen. Och här landar vi i den bistra verkligheten som består av ett ödesmättat parlamentesval i morgon. Återkommer om det...
