Hatt har jag aldrig haft i mitt liv. Har haft för mej att det inte är min stil. Det kan vara jättesnyggt på andra, men på mej?? Nja... Men nån gång ska ju vara den första, så idag inhandlade jag de två på bilden!
Det är väl inte så att jag plötsligt ska ändra stil (även om tanken inte är så dum egentligen!), men idag föll nämligen mitt hår offer för saxen. Och nåt måste jag ju ha på huvudet tills jag får tag på en snygg peruk...
Jo, jag gick väl och närde en förhoppning om att just jag skulle vara undantaget från regeln att man tappar håret vid cellgiftsbehandling. Men när hårstråna började stå som spön i backen var det bara att inse att det inte fanns någon återvändo. Hellre utan hår än dessa hårstrån överallt!!
Känns väl rätt OK just nu. Illamåendet de senaste dagarna känns svårare att stå ut med faktiskt. Men allt det här är ju övergående, och jag är varken den första eller sista som råkat ut för det, så det ska nog gå bra. En dag i taget...
Andra bloggar om: bröstcancer, håravfall, peruk
5 kommentarer:
Du har en underbar fighting spirit.
Kul med hattarna. Det slår mig att jag aldrig sett hattar i någon affär i Grekland.Kanske för att jag aldrig letat efter dem.
samma känsla har jag....
att jag aldrig sett hattar i grekland men se där!!!
eleganta och vackra är dem i bilden!
säkert ser du eleganta ut med dessa på!
jag började också använda hattar efter mitt håräventyr.
peruk har jag alsdig haft - de ser så oäkta ut på mig!
även om jag fått håret tillbaka använder jag numer hattar och köpte tio stycken nu när jag var i USA! de är så billiga där!
nytt hår, ny still, nytt liv - något positivt i och med cancern...
jodå, visst finns det hattar i Grekland - massor av modeller - så nu vet ni det...kanske blir dom en del av min nya look när allt det här är över, precis som du skriver Simela. Ingabritt
Hej Ingabritt!
Ville bara visa att jag varit inne och läst din blogg (och tittat på hattarna)
Alice här på jobbet (som har en vacker huvudform och stort självförtroende) satte näsan i vädret och uppenbarade sig utan hår alls en dag. Det gick ju jättebra, det också, när den första chocken lagt sig
kram från Annika
SÅ modig är inte jag... men egentligen är det ju det enda rätta! Varför ska män kunna gå omkring skalliga och rakade och vara hur tuffa som helst, medan vi kvinnor lägger så stor vikt vid (och tid och pengar på!) håret, undrar Ingabritt
Skicka en kommentar