Känns inte bra med inlägg som saknar bilder (som det förra i morse), så jag sätter in en bild från min förmiddagspromenad, längs "bypass-vägen". Där går jag när jag inte orkar med bergspromenader, tillsammans med hjärtopererade och andra gamlingar... Vägen kallas också för "strandpromenaden", eftersom den har en fantastisk utsikt över den makedonska slätten (man får liksom som känsla av att det är havet som brer ut sig därnere).
Idag är de sju minusgraderna från i måndags ett minne blott, det är 11 plus i skuggan och jätteskönt i solen.
Andra bloggar om: promenad, Naousa, bypass
6 kommentarer:
Ja den där bilden ser klart bättre ut än de andra man sett på TV. Visserligen är det fantastiskt vackert med snö, blå himmel och sol men när man ser dagens bild kan man ana att våren snart är på väg. Det ska bli väldigt roligt att besöka Naousa och se de vackra omgivningarna och berget Vermion som jag nästan förälskat mig i efter att ha sett fotot. Nu är det bara 2 månader kvar. Jag längtar.
Lycka till med de återstående 6 behandlingarna.
Ja, det är väl så att vi vant oss vid ett soligt och varmt grekland, inte ett snöigt och kallt. Det jag gillar med den grekiska vintern är att den går fort över... Nu ska det bli riktiga vårtemperaturer de närmaste dagarna, uppemot 15-18 grader. Ingabritt
Så underbart, med värmen som är på väg. Sedan... jag skäms lite, brukar inte ha svårt för att prata om allt, men när jag nu har valet att strunta i att läsa inlägg om saker som känns svåra så är det ju lättare att blunda.
Skäms gör jag för det, men ursäktar mej samtidigt med att jag inte vet något om det du går igenom, men att jag känner empati, även om jag ser väldans strutslik ut i detta sammanhang. Ville bara ha sagt det så jag slipper sitta här och skämmas varje gång jag tittar in.
Ps. Jag har någonstans i mitt krypin en liten novell jag skrev en gång, som kanske kunde roa dej. Ska se om jag hittar adressen ds.
pps. Här är adressen:
http://blogg.marlenes.nu/2007/04/en-novell-jag-skrev-en-gng.html dds.
Marlene, tack för din fina, hoppfulla novell! Och självklart behöver du inte skämmas om du hoppar över inläggen om min sjukdom eller inte kommenterar dom, vi är alla olika och har ju rätt att ta för oss det vi behöver och vill i den situation vi befinner oss. När jag valde, trots tvekan, att skriva om bröstcancern, så gjorde jag det för att det just nu tar en så stor plats i mitt liv tyvärr, det skulle känts falskt att inte nämna det alls...Och man hoppas ju alltid att nån annan kan bli hjälpt av ens egna erfarenheter! Kram Ingabritt
Tack, du är söt... det är väl just så speciellt med bloggandet att man liksom kan bara ta till sej det som man vill och också dölja det man inte vill ska synas. Jag tycker iaf det är helt rätt gjort att gå ut med det, för jag tror att kommunikation är det bästa "botemedlet" (menar då botemedlet för det som gör ont i själen) Du vet väl att det var en grek, Hippokrates som ansåg - ο ασθενής δεν έχει θεραπευθεί αν δεν έχει πει το προβλημά του τουλάχιστον σε δυό-τρεις άλλους
ps. du har en award att hämta hos mej ds.
Skicka en kommentar