Helt kort - idag var det nationaldag (igen!), idag mindes man "hjältarna" från 1821 då befrielsekampen mot det turkiska väldet startade. Det flaggades på alla balkonger, skolbarn gick i parad och det lästes fosterländska dikter. Trots hot om oväder och trots en vind stark som en orkan igår kväll, så sken solen på förmiddagen så allt kunde genomföras utan problem.
Har skrivit förut om att jag tycker att de här paraderna är otidsenliga, men en "historielös" svensk kanske inte riktigt kan förstå de känslor som ligger bakom...så jag ger mej och låter grekerna hålla på med sina parader och kransnedläggningar flera gånger om året...
I morron bitti åker jag till Thessaloniki för min femte behandling. Har mått så bra de senaste dagarna att jag nästan glömt att jag är mitt i en cellgiftsbehandling, men nu är det dags igen. Ett steg närmare slutet...
Andra bloggar om: parad, nationaldag, cellgift
3 kommentarer:
kan inte påstå att jag saknar paraden även om jag var stolt då när jag själv parerade (finns det sånt verb?)
otaliga gånger har jag parerat när jag gick i gymnasiet!
varje gång bad jag gud att det ska bli fint väder för att slippa behöva jacka - en fin sådan hade jag ju aldrig!!!
på ngt sätt var det alltid fins väder både den 25 mars och den 28 oktober!
lycka till imorgon!
håller handens alla tummar!!!!
Ja tänk dig att jag också en gång i livet gått parad i en liten by som hette Soroni på Rhodos där jag gick på Lykion.
Saknar faktiskt nationaldagar. Du vet ju att här i Svea rike så är dessa så gott som obefintliga.
Kämpa på med Cytostatikan. Jag ber för dig.
Kram Teresa
Ja, de flesta barn tycker nog (i en viss ålder) att det är lite kul med paraderna, men sen brukar det gå över...Och visst bör man fira nationaldagar, det tycker nog jag med, då man på olika sätt minns viktiga händelser i historien - för det är viktigt att inte glömma sin historia! - men man kan ju diskutera hur det bör gå till, kanske inte parader är det bästa sättet.
Tack för era "tummar" och böner - allt gick bra igår...
Skicka en kommentar