Det var en gång en liten grekisk stad som hette Naousa och som låg vackert vid berget Vermions fot. Där bodde människor som, trots flera hundra år av ottomanskt styre (eller förtryck om man så vill), hade det ganska gott. Området var rikt och bördigt och gav goda inkomster. Men dessa människor ville ändå ha tillbaka sin frihet, de ville få känna att landet och staden styrdes av de egna, av grekiska landsmän...
Så när ett uppror mot den turkiska ledningen bröt ut nere på Peleponnesos i mars 1821 så var det många i Naousa som kände att även de ville vara med i kampen. Det dröjde ett tag, men i februari 1822 var det dags, då gavs signal till uppror!
Det gick bra till en början, upprorsmakarna hade folket med sej och målet var att området i fortsättningen skulle styras av en självständig grekisk ledning. Men glädjen över framgången blev inte långvarig. Kanske var det någon som förrådde sina landsmän, kanske inte, i vilket fall som helst så slog den ottomanska militären som hade sitt säte i Thessaloniki tillbaka med full kraft, under ledning av Ebou Loumbout.
Den 22 april 1822, som var söndagen efter påsk det året, dvs Tomasdagen, slås upproret i Naousa ner på det grymmaste sätt. Stan bränns ner och förstörs totalt och många personer dödas eller tas tillfånga.
En grupp kvinnor med barn tänker med förskräckelse på vad som väntar om de faller i turkarnas händer. Efter stor vånda tar de sina barn med sej och flyr till den plats där floden Arapitsa formar sej till ett vilt och forsande vattenfall. Kanske är stämningen hysterisk, kanske alla gråter och sörjer. Men vem vet, kanske några också är sammabitet beslutsamma och lugnar de övriga. I vilket fall som helst, en efter en hoppar de ner i floden tillsammans med sina barn... hellre död än fången och våldtagen i något harem...det var deras heroiska val.
Efter denna förintelse av Naousa dröjde det ända till år 1912 tills staden blev fri och kunde förena sej med det övriga befriade Grekland.
Det är denna förintelse på Tomasdagen - och de heroiska kvinnornas offer - som man minns i Naousa de här dagarna. Igår ordnade kommunen ett "offer-lopp" (δρόμος θυσίας) då barn och vuxna sprang runt stan. Och idag var det officiell minneshögtid vid platsen där kvinnorna hoppade i floden, och sen parad förstås (ingen högtid utan parad, inte...).
De här händelserna är anledningen till att Naousa är en av två städer i Grekland som officiellt kallas för "heroiska". På platsen för kvinnornas offer finns nu en vacker staty av en kvinna och hennes två barn. Vattenfallet är fortfarande lika vilt och forsande som då och det är med en rysning man tittar ner i vattnet och tänker på dessa stackars medsystrar...
Andra bloggar om: Naousa, ottomanska riket, uppror, förintelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar