Idag satte de igång, de nationella proven på gymnasiet för avgångseleverna. Jaha, vadå då, vad är det för särskilt med det, tänker ni kanske... Men här i Grekland är det en stor nyhet, en nyhet som alla engagerar sej i. För tyvärr är skolsystemet sånt, att det är dessa prov man skriver i slutet av trean på gymnasiet som helt och hållet avgör om man kommer in eller ej på universitet och högskolor. Det är nu eller aldrig som gäller...för tyvärr kan man inte spara sitt avgångsbetyg och söka in om ett år eller två, för om man vill vänta eller inte kommer in där man vill, ja då måste man skriva om proven igen...Det där med utlandsresor och ströjobb tills man vet vad man ska bli när man blir stor, det finns inte här.
Och eftersom proven är så avgörande för de stackars elevernas framtid, så blir också pressen så otroligt stor. Hela familjen engagerar sig och går på tå för att barnen ska läsa och man betalar skyhöga summor för privatundervisning i de viktiga ämnena under de sista åren (vid sidan av den vanliga skolan alltså). Ska aldrig glömma min dotters omänskliga ångest när hon skrev sina prov för några år sen, det var knappt vi övriga i familjen vågade andas för att hon inte skulle bli störd (och det gällde hela året, inte bara under tentamensperioden) ..Som tur var lyckades hon bra och blir nu i sommar färdig lärare. Men det tog faktiskt några månader sen innan hon hade slappnat av och kunde njuta av tillvaron igen...
Idag skrev alltså avgångseleverna uppsats och nu ikväll är en av de viktigaste nyheterna på tv vilket ämne de skrev om, man intervjuar elever och lärare och man presenterar också de rätta svaren. För trots att det gäller uppsats, så finns det färdiga mallar att följa, här gäller minsann inte att skriva fritt och fantasifullt!
Det hela påminner mej om hur man tog studenten förr i Sverige, då de stackare som inte klarade sej fick smita ut bakvägen... Här finns också en annan omänsklig sida: när alla prov är färdigskrivna och rättade (man skriver ett ämne varannan dag), så klistras resultaten upp till allmän beskådan på skolans dörr. Där kan alla se vem som varit duktig och vem som misslyckats...Och när alla som vill kommit in på nån skola, så skriver man alla namn och respektive skola i tidningen...
Nä, jag gillar INTE det grekiska skolsystemet - och det gör väl nästan ingen för den delen. Men trots systemet så har alla mina barn trivts bra på sin skola (se bilden). Minstingen går nu i tvåan på gymnasiet och har alltså de nationella proven framför sej nästa år. De som går i ettan och tvåan skriver också prov nu, men de är "bara" avgörande för årets betyg. I morron är det antik grekiska som gäller för honom....
Och när han skriver antik grekiska imorron onsdag, då gör jag min sista cellgiftsbehandling!!! Kan inte fatta att slutet är här, att alla nio behandlingarn nu nästan är över...kommer att åka till Thessaloniki och skina som en sol där på onkologkliniken...för oavsett vad det blir för biverkningar nån vecka efter så är det i alla fall slut på det här eländet...
Andra bloggar om: skola, nationella prov, antik grekiska, cellgiftsbehandling
3 kommentarer:
Håller med om att det är omänskligt. Tyvärr är det så det ser ut i ett flertal länder.
Lycka till, både till dig och sonen!
Det var ju precis så det var för ca 50 år sedan här i Sverige när jag tog studenten. Det sades att man skulle ta hänsyn till betygen tidigare - men när det kom till kritan var det ingen som klarade sig om de "körde" i sista tentamenstillfället med alla okända censorer som skulle höra på.
På min tid var det det bara 60 st som tog studenten vid det Högre Allmänna Läroverket i Norrköping. Några fler om man räknar teknikerna och handelsstudenterna också. I en stad på ca 100 000 invånare!
Om det var någon som "körde" i studenten på latin-eller reallinjen visste hela stan om det omedelbart. En tragedi utan like! Skönt att sånt är borta här för gott i detta landet.
Ja, visst var det hemskt på den tiden. Minns stämningen även om jag själv var liten på den tiden. Men här fortsätter det alltså på det sättet, och det är tyvärr många ungdomar som inte klarar pressen. En del bryter ihop, andra skriver mycket sämre än de egentligen är värda. Det är bara att hoppas på att det ska förändras så småningom.
Skicka en kommentar