Åkte iväg tidigt i morse till sjukhuset för en hel veckas strålning - trodde jag i alla fall... När jag var klar säger sköterskan att jag inte behöver komma i morron, för då ska apparaten servas eller nåt sånt...blev synnerligen irriterad men vad hjälpte det, satte mej i bilen och styrde kosan de tio milen tillbaka till Naousa igen med min lilla resväska i bagaget...
När jag genomsvett - det är mycket varmt - kliver in genom hemmets dörr en timme senare ringer mobilen. "Ja hej, det är från sjukhuset, det där med apparaten gäller inte längre, du kan komma som vanligt på behandling imorron...". Ridå!
Å ena sidan är det förstås bra att det blir behandling, men å andra sidan är det jobbigt att hålla på och åka fram och tillbaka. Jag vill kunna åka till Thessaloniki på måndag morron och veta att nu blir det fem behandling på raken, att nu ska jag bo där tills på fredag, men det skulle inte förvåna mej om de säger i morron att apparaten ska servas på onsdag istället...
Men, som jag sagt förr, inget "ont" som inte har något gott med sej! Tack vare att jag var hemma i Naousa idag kunde jag vara med på att elda upp de kransar vi plockade första maj. Imorron den 24 juni är det Johannes Döparens namnsdag (precis som i svenska almanackan) och då är traditionen den att man kvällen innan gör upp en eld med första-maj-kransarna och sen hoppar tre gången över elden. Fråga mej inte varför, men sån är traditionen... Eller i alla fall var, för nu är det nog inte många i städerna som håller på den här traditionen längre. I vårt kvarter är det i alla fall fortfarande en familj som alltid tänder en liten eld och dit går även jag med våra torra kransar, sen var det några pojkar som villigt hoppade över elden... Jag gillar såna traditioner och försöker hålla dom så gott det går, ibland mer än vad grekerna själva gör...
Och ikväll är det premiär för stans utomhusbio för den här sommaren, det blir filmen Sex and the city. Får se om jag går, filmen lockar inte så värst...
Andra bloggar om: strålning, eld, Johannes Döparen
4 kommentarer:
Vilken annorlunda och rolig tradition! Du gör rätt som är med och håller den vid liv, tycker jag. Kan det vara någonting med fruktbarhet för sommaren?
Fy så jobbigt med så olika besked fram och tillbaka! Jag hade nog blivit tokig och tappat humöret och skällt ut dem. Nå, nu får du din femte behandling i dag, det är i alla fall bra. Hoppas nu att du får fortsätta veckan ut och att de servar apparaten på kvällen eller under helgen. Jag håller tummarna!
Jag måste säga att det verkar lite "veligt" på sjukhuset. Jag tycker faktiskt synd om dig som måste åka fram och tillbaka på det viset och i den värmen som jag vet att det är nu. Men du verkar ha en ängels tålamod.
Intressant tradition att elda kransar som man sedan hoppar över. Man undrar hur alla seder och bruk har uppkommit och hur gamla de är.
Iranier tänder eldar och hoppar över dessa när deras nyår infaller i mars.
Hoppas nu att fortsättningen av din behandling går bra.
Så förargligt. Jag kommer ihåg när jag hade en redovisning i engelska på universitetet i Linköping, med massor av OH och anteckningar etc. och hade glömt att lägga in min portfölj med alla papper i bilen. Upptäckte det inte förrän jag kom fram.
Eftersom jag var en halvtimme för tidig vände jag och åkte de 13 milen hem igen fram och tillbaka och hämtade den. Jag kom trekvart försent men hann i alla fall göra min redovisning.
Men det var ju mitt eget fel - det här kunde du ju inte hjälpa.
Jag funderar också på filmen Sex and the City - det verkar höra till allmänbildningen hos bloggarna att man åtminstone har en aning om vad serien handlar om. Jag har inte den TV-kanalen som sänder den.
Marianne - Ja, jag tycker nog också de kunde serva apparaterna nån annan gång, men det hjälper nog inte vad jag tycker...i vilket fall som helst blev det till slut en hel veckas behandling.
Ang traditionen, så har jag inte fått veta än vad den handlar om, ingen verkar veta. Men skam den som ger sej, nån ska jag väl hitta som kan det här.
Ingegerd - nån ängels tålamod vet jag inte om jag har, men åren i Grekland har nog lärt mej att inte hetsa upp mej när saker och ting inte blir som man vill, för det är mycket här som liksom "flyter", som du vet...
Musikanta - gick till slut på filmen och den var faktiskt bättre än jag väntat. Ganska ytlig, men ändå hyfsat sevärd. Kände i alla fall inte att jag förlorade två timmar av mitt liv, som jag gör ibland när jag sett nån dålig film.
Skicka en kommentar