Den här sommaren känns det som om jag lever i två parallella världar. Den ena består av sjukhusbesök varje morgon, möten med doktorer och uttråkad vårdpersonal men också med medpatienter som tålmodigt sitter där i väntsalen tillsammans med mej dag ut och dag in. Den består också av tankar på en sjukdom som man aldrig vet var man har, tankar som ibland får det att knyta sej i magen...
Men för det mesta lämnar jag den världen bakom mej när jag går ut genom sjukhusdörren och behandlingen är klar. För sen tar den andra världen vid, den som består av en lång rad svarta men ljuvligt ljumma kvällar, då man kan sitta ute och känna en mild vind svalka ens nakna axlar. Kvällar då det myllrar av folk överallt, då alla uteserveringar är proppfulla och man inte hittar bord, då det spelas musik och teater och ordnas dans i varje by och då kulturlivet blomstrar. Det är ju så lätt att ordna utomhusaktiviteter här för man vet ju nästan säkert att det är bra väder...
Själv känner jag mej upp till bredden fylld av dessa sköna kvällar, det är de som dominerar den här sommaren trots allt. Igår var det konsert igen, den här gången på utomhusteatern i Naousa. Det var musik av den nyligen bortgångne kompositören Kougioumtzi (Κουγιουμτζή), han som har skrivit massor av populära grekiska sånger som alla kan sjunga med i. På konserten deltog hans dotter som sångerska, tillsammans med ett par andra sångare. Behållningen gick till välgörande ändamål (handikappade barn i Naousa) och det var fullsatt.
Ikväll fortsätter musiken, då är det mellansonen och hans kompis i duon Doubleface som ska sjunga utomhus på en rockbar. Då blir det andra tongångar, det blir lite Beatles, lite Bob Dylan, lite egna sånger. Stolta morsan kommer förstås att sitta på första parkett...
Andra bloggar om: Naousa, Grekland, grekisk musik, Kougioumtzi, bröstcancer
4 kommentarer:
Jag förstår exakt vad du menar med paralella världar. Men det slår mig att det är en fantastisk förmåga att kunna lämna den mindre bra för att kliva in i den andra. Heja dej:-
Förstår att du är stolt över mellansonen som är så duktig att han uppträder! Vad är det för instrument han spelar? Eller sjunger han?
Jag tycker du är fantastisk som har förmåga att glömma det som är jobbigt och tråkigt och se så positivt på tillvaron och glädja dig över det som är ljust och glatt trots att du går igenom så mycket.
Jag vet precis vilken lyckokänsla man får när ens barn eller barnbarn uppträder med något. Hur många gånger har MM och jag inte suttit på första bänken i kyrkan när Mirren var med i barnkören och sjöng solo ibland och varit stolta och glada?
Eller när barnbarnet var med och sjöng och dansade på Arbisteatern i Norrköping förra året.Och t.o.m. hade ett eget soloframträdande. Då svällde verkligen farmorshjärtat!
Kram
Ja, det känns skönt att kunna njuta och se ljust på tillvaron trots allt. Tror det är en förmåga jag fått av min mamma...
Sonen och en kompis har en duo där de båda två spelar gitarr och sjunger - sätter in en bild på dem i nästa inlägg.
Skicka en kommentar