Snart har hela oktober - bröstcancermånaden - gått och jag har inte skrivit ett enda ord om det...inte om min sjukdom, inte om rosa bandet...
Vet inte varför egentligen. Kanske för att jag först nu känner att jag mår bra igen efter alla behandlingar och ibland (nästan) glömmer vad jag gått igenom. Kanske ocskå för att rosa bandetkampanjen inte är lika framträdande här i Grekland (och framför allt inte i Naousa!) och det inte funnits nån direkt anledning att ta upp ämnet.
Men helt kan jag ju inte gå förbi det, det vore ju för dåligt!! Måste då få berätta att just idag, näst sisa dagen i oktober, gick kvinnor ut på Syntagma-torget i Aten och på Aristoteles-torget i Thessaloniki och formade ett rosa band (bilden är fr förra årets evenemang). Det är den grekiska bröstcancerföreningen Alma Zois (Άλμα ζωής), dvs "språng för livet" ungefär, som tillsammans med vissa sponsorer står för arrangemanget. Har funderat på att bli medlem där, för de verkar arbeta bra med upplysning och stöd åt drabbade.
Det har inte ordnats nån rosa bandet-gala eller så under oktober, men det har pratats bröstcancer i ganska många tv-program, senast igår eftermiddag i ett caféprogram som många ser, då flera kvinnor fick berätta sin historia. Bland annat gick en känd kvinnlig politiker ut för första gången och berättade öppet om den bröstcancer hon nyligen drabbats av. Det var en jättefin intervju och jag hoppas hon fick många grekinnor att fatta att man måste undersöka sej och inte bara sticka huvudet i sanden och tro att det här inte drabbar mej...(Maken har två mostrar som båda dött i bröstcancer. Dessa kvinnors döttrar, nu i 40-årsåldern, vågar inte ens tänka tanken att göra mammografi, för tänk om det skulle upptäckas en tumör!! Jag tjatar och håller på om att det är bättre att upptäcka sånt i tid, men icke...Tyvärr tänker många fortfarande så).
I morron åker jag till Aten! Ska vara där i fem dar och göra några olika reportage för svensk press. Ska försöka hinna blogga lite därifrån också, så att ni får höra och se om nåt annat än bara Naousa...
Andra bloggar om: rosa bandet, bröstcancer,
4 kommentarer:
har inte heller skrivit ngt om detta.
för det mesta glömmer jag nog att jag själv gått igenom sånt.
och om detta är bra eller dåligt vet jag inte...
kram mesyster ;-)
ke kalo savatokiriako!
Så underbart att höra att du känner dig så frisk. Jag har en körmedlem som just har börjat med sina cellgiftsbehandlingar (äggstockscancer) och är mycket deprimerad och ledsen. Men det känns bra att veta att det faktiskt finns hopp...
Du har en utmaning att hämta i min blogg. Lycka till med skriverierna och kram!
Simela - mest är det nog bara bra om vi kan glömma vad vi gått igenom, det bästa är väl att kunna se framåt!
Musikanta - Ja, det finns hopp, hälsa henne det! Jag trodde inte heller att mina behandlingar nånsin skulle ta slut, med det gjorde de, och då börjar man så smått må bra igen.
Så skönt att höra att du mår så mycket bättre nu! Det gläder mig verkligen!
Skicka en kommentar