Hoppsan, vilket tema! Dagens Show and tell-tema är ”Om jag vore man skulle jag...”
Måste genast erkänna att jag aldrig nånsin tänkt i de banorna, har aldrig nånsin önskat att jag vore man, så vad skulle jag göra då??
Tvärtom, så har jag många gånger tänkt att det är ett privilegium att få vara kvinna (om man då undantar det här med menstrautioner, klimakterium och alla andra gynekologiska besvär som vi kvinnor måste gå igenom, just såna saker känns lite orättvist fördelade mellan könen...). MEN å andra sidan, så kan ju inte männen föda barn! Och det är en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan för allt smör i Småland och i hela världen...
Men om jag nu vore (grekisk) man...ja, då skulle jag försöka få mina medbröder att förstå att...
- mammor inte finns till enbart för att passa upp på dem med matbricka, tvättade och strukna kläder framlagda på morgonen, bäddad säng och städat rum
- att inte heller flickvänner eller fruar finns till bara för att göra dessa tjänster
- att barn är någonting man skapat gemensamt och som man inte bara kan välja bort när det passar
- att kvinnor är en tillgång på arbetsmarknaden, trots att de måste vare lediga ibland för graviditet och barnafödsel.
Men vadå?? Ska man verkligen behöva lära männen såna här självklarheter år 2008?? Ja, tyvärr. För trots att utvecklingen går framåt även här i Grekland och mycket har hänt på den här fronten, så har jag träffat på alldeles för många män och unga pojkar som fortfarande är urbota gammalmodiga och trångsynta när det gäller jämställdhet.Ibland blir man rent mörkrädd...
Den egna maken hör förstås inte till den här kategorin (han var väldigt "modern" redan när vi lärde känna varann för drygt 30 år sen), och jag hoppas att sönerna fått en bra förebild i honom (även om de GÄRNA låter morsan passa upp så mycket det går...).
Om jag vore man, ja då skulle jag försöka få mina medbröder att förstå att livet blir så mycket rikare om man inte delar upp det i en manlig och en kvinnlig värld med vattentäta skott emellan. Alltså, riv murarna mellan könen och upp till kamp för ett gemensamt och jämställt liv!
(Oktober månads teman har Anna hittat på).
Andra bloggar om: jämställdhet,
fredag 3 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det lät som en bra mission! Hoppas du får några sådana dagar till att påverka de grekiska männen och kanske ta en och annan italienare också. Många bäckar små... :-)
Jag tycker det verkar som om du skulle göra väldigt viktiga saker den dagen!! Men jag tror du skulle behöv 30 år till. Ibland blir man faktiskt mörkrädd, tur de är ett så trevligt folk och land:-) jag blir mindre upprörd då:-)
Kollar in ditt temainlägg! Bra saker du skulle göra! Ja, det finns nog lite jobb att göra i just Grekland på den fronten trots att det är 2008 (tyvärr finns det fortfarande mossiga män i Sverige också för den delen)! Men det finns ljusglimtar!
Lullun - Mm, kan gärna försöka påverka både italienare, spanjorer och svenskar och vad du vill, för mansgrisar kan man ju hitta lite överallt...
Fritt ur hjärtat -30 år till, ja kanske det! Det har i alla fall hänt en del de ca 30 år jag haft nära kontakt med Grekland. Numera kan man se stolta pappor som bär barn i sele på magen eller som hämtar och lämnar på dagis. Förr var det otänkbart. Fast jag har ännu aldrig sett nån annan grekisk man än min egen att hänga tvätt!!
Anna- jovisst finns det mossiga exemplar överallt...(och även ljusglimtar överallt).Men här i Grekland skulle det nog behövas att kvinnorna gick samman och började kämpa lite mer organiserat för jämställdhet, det tror jag aldrig de gjort.
Då är det verkligen på tiden att de gör det! De borde ju komma dit någon dag även om det typ är 30 år efter andra länder.
Skicka en kommentar