Det är första fredagen i januari och det är därmed dags för årets första fredagstema. Strandmamman har bestämt vad vi ska skriva om i januari och idag ska det handla om ÖGON.
Ögon, ögon...den första tanke som kom till mej när jag spånade på temat, det var den magiska sekund då jag för första gången mötte mina nyfödda barns blick. Den stunden och den blicken ska jag aldrig glömma! Det var en blick med oceaner av djup, det var ögon som allvarligt forskande tittade rakt in i min själ... Ryser fortfarande när jag tänker på denna magiska stund som jag är lycklig nog att ha fått uppleva tre gånger.
När min dotter föddes fick jag den här dikten, som Erik Lindorm skrivit, på ett gratulationskort och varje gång jag hör den påminns jag om den där blicken...
Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm,
och ser mig själv i dess blick.
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick.
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever, på jorden jag står,
men var har jag varit förut.
Jag väntade visst i miljoner år,
på denna enda minut.
4 kommentarer:
Så otroligt fint du tolkat temat!!
Helt underbart!!!
Ha det så bra!
Oh, det där känner jag igen - att möta sitt nyfödda barns blick. Har också fått nåden att göra det tre gånger. Den dikten har vi som ett arv som går från generation till genaration - så min son fick den av mig när lilla Gullpudran föddes
:)
Ja, så vackert det ögonblicket var. Det har du rätt i, det är nog det största ögonblicket i ens liv.
Skicka en kommentar