fredag 20 februari 2009
Mitt liv som kaffedrickare
En iskall fredag går mot sitt slut. Två plusgrader i kombination med en nordanvind gjorde att det bet ordenligt i kinderna. Och innan fredagen tar slut så ska jag se till att delta i temat Show and tell som idag ska handla om "kaffe" rätt och slätt (Fritt ur hjärtat står för temat under februari).
Och när det gäller kaffe så räcker det nog att säga detta enda ord, för kaffe är nånting som nästan alla har en åsikt om, antingen man dricker det eller ej. Själv hör jag till kategorin som älskar kaffe och är beroende av det, det ska villigt erkännas...
Men jag dricker det inte hur och när som helst, inte. Det första jag gör när jag vaknar är att äta en tallrik havregrynsgröt, med russin, plommon, sylt och mjölk. Den lägger sej som bomull i magtrakten. Samtidigt med grötkastrullen så sätter jag på kaffebryggaren, för redan klockan åtta, när sonen och maken precis gått till skolan, då kommer min svägerska tassande för att vi ska dricka morgonkaffe (hon bor i lägenheten under oss). Vi dricker minst två muggar var, tillsammans med en smörgås eller ett kex med ost (ofta använder jag den lilla svenska brickan som fat, se bild). Den här första koppen på dagen är den bästa, skulle nog kunna avstå från kaffe resten av dagen, men inte den här. Ibland dricker jag en halv kopp till framemot 11-tiden, gärna sittades vid datorn. Vid 17-tiden brukar det vara min tur att gå ner till svägerskan för att få en kopp eftermiddagskaffe. Så ser en normal kaffedrickardag ut för mej. Dricker jag fler koppar än så, så straffar det sej genast med ont i magen eller sura uppstötningar, inte så kul.
Men jag bor ju i Grekland, dricker jag då inte grekiskt kaffe, kanske vän av ordning undrar? Jodå, det händer, fast det blir ju alldeles för LITE och tar slut alldeles för fort!
Så det blir bara i undantagsfall. När jag började åka till Grekland för sisådär en 30 år sen, då fanns det knappt bryggkaffe att få tag på, då var man tvungen att ta med sej ett Gevaliapaket från Sverige, och några kaffebryggare fanns det förstås inte heller.
Men nu finns det bryggkaffe överallt på kaféer, och den yngre generationen dricker nästan uteslutande andra sorter än det typiskt grekiska. Så om några år kanske det grekiska kaffet inte finns att få längre, vilket vore lite synd för det har ju en lång historia! Ja, jag kallar det alltså för "grekiskt" kaffe, men det kan också kallas för "turkiskt" (eller arabiskt) vilket egentligen är mer rätt för det har sitt ursprung i den arabiska världen. Det spreds till Grekland under de ca 400 år som landet var ockuperat av ottomanska riket (1400-talet till början av 1900-talet).
Och i början kallades det även i Grekland för turkiskt kaffe, men eftersom grekerna av politiska skäl ville rensa bort allt turkiskt efter självständigheten, så drog det nån gång under 1900-talet igång en kampanj för att folk skulle börja kalla det för grekiskt istället...
Andra bloggar om: kaffe, grekiskt kaffe, turkiskt kaffe
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Fint inlägg, kul att läsa om dina kaffevanor! Jag är som du, frukost först och sen kaffe, det mår jag bättre av har jag lärt mig.. :) Mysigt med ert morgonkaffe också.
Trevlig helg!
Jag är inte jätteförtjust i det grekiska kaffet. En vän till mig kallade det för "sandkaffe"... Däremot så gillar jag grejen med kallt kaffe och Frappé. Otroligt läskande en het sommardag.
Intressant det där med grekiskt kaffe, så då har de egentligen ingen "egen" kultur som vi här i norden har?
När jag tänker efter är väl den grekiska kaffevanan betydligt äldre än vår, men...
Fast det finns ju inga som kan brygga kaffe som vi svenskar eller hur?
Möjligen i Finland också!
Mina kaffevanor ser ut ungefär so dina, förutom svägerskan då:-) Grekosik kaffe har jag självklart provat....det behöver jag inte göra igen. Min längtan rukar gå till en Frappe:-)
När jag vill ha en rejäl koffeinkick så fixar jag grekiskt/ arabiskt/turkiskt kaffe - annars kör jag kaffe i pressokannan - godare än bryggt tycker jag - och morgonkoppen är bäst efter frukosten med ägg o bacon :)
Emmama - jag dricker gärna kaffe ensamn också, men visst är det mysigt att få sällskap när man dricker (maken dricker nämligen inte kaffe alls!)
Eva - sandkaffe, haha, ligger nåt i det, för det är ju rätt mycket sump. Och kallt kaffe är oslagbart på sommaren.
Marskatten - nja, nog kan man väl säga att grekerna har en "egen" kaffekultur efter att ha druckit sånt här kaffe i minst 600-700 år, även om det ursprungligen kom från arabvärlden. Enligt vad jag läst i wikipedia så kom de första kaffehusen till Sverige först på 1700-talet. Men visst, "svenskt" (och kanske finskt!) bryggkaffe är suveränt!
Fritt ur hjärtat - Nä, du är inte ensam om att inte gilla det grekiska kaffet, jag höll nog själv på att sätta sumpen i halsen första gången. Men man vänjer sej...
Madicken - det är sant det du säger, man behöver bara dricka en sån där liten kopp grekiskt kaffe för att få en kick, det är bra att ta till ibland
Här har de kardemumma i det grekisk-turkisk-arabiska kaffet - INTE gott tycker jag. Är inte så jätteförtjust i de där små sumpiga kopparna, man måste ju låta det stå så länge för att sumpen ska sjunka och då blir det ju kallt. Nä, tacka vet jag svenskt kaffe : )
Hej! Jag är också en greklandsälskare som föredrar Frappé framför det grekiska "sandkaffet" Trevligt inlägg, fast ni verkar ha det kallt. Jag som trodde våren var på väg till Grekland redan.
Vilket fint inlägg om kaffekultur.
Marianne - kardemumma i grekiskt kaffe, det har jag aldrig smakat! Låter inte särskilt gott tycker jag.
Kristallena - frappé är underbart en riktigt het dag, gärna med lite glass på toppen...
Västmanländskan - tack!
Skicka en kommentar