En lärarvikaries vedermödor

Har varit ute och kuskat i byarna på den makedonska slätten idag. Det vill säga i byarna som ligger nedanför Naousa och som man vid klart väder ser från parken. Det blev en rätt lång tur till sist, fast det var inte planerat så. Och allt är grekiska statens fel eller förtjänst, eller hur man nu ska kalla det...

Dottern, som fick sin lärarexamen i somras, fick plötsligt i fredags veta att hon skulle bli anställd som vikarie. Hon hade lämnat in ansökan redan i augusti för jobb i Imathia, som är det län där Naousa ligger, men hittills inte hört nåt. Men nu ringde dom och sa att hon skulle få jobb, jättekul tyckte vi alla. Hon åkte glad i hågen till skolkontoret i länshuvudstaden Veria i fredags och där sa man att, "jaha vad ska vi göra med dej då?? Är du från Naousa, ja men då kan du gå till skolkontoret där så får de hitta på nåt..." Sagt och gjort, hon går dit tidigt i morse och de hummar och vet inte riktigt vad de ska göra de heller med denna extra lärare, men sen kommer de på att hon nog behövs i byn Monospita, 6 km utanför stan. Eftersom dottern inte hittar så bra i bushen, så erbjuder jag mej att köra.

Vi åker iväg och hittar en liten gullig byskola, mitt bland de rosablommande persikoodlingarna. Hon hinner knappt hälsa på rektorn förrän hon får veta att "oj då, de ringde från departementet och sa att du istället ska arbeta i Alexandria"... Suck, vi sätter oss i bilen igen och far vidare, 30 kilometer bort. Hittar så småningom skolkontoret i Alexandria och när den ansvarige där hummat och haft sej han också en stund, så säger han att "jo, man har behov av en extra lärare i byn Nisi, tre km härifrån"...

Vi hittar väl även den för oss helt okända byn, med en annan fin liten skola, och där får dottern veta att hon ska fungera som en extra resurs för en pojke som har inlärningssvårigheter. När hon skrivit på papper och dessutom haft hand om en klass en timme för läraren hade nåt ärende (!), så kan vi äntligen åka hem igen.

Låter det underligt?? Ja, i svenska öron är det här en konstig procedur. Men i Grekland är det så att alla lärare är statligt anställda och det mesta sköts från Aten. Då kan det bli så konstigt att man blir anställd utan att det egentligen finns en ledig tjänst.
Men det är en bagatell i sammanhanget. Huvudsaken är att hon har fått jobb, i alla fall terminen ut, DET är nåt att vara glad över i dessa kristider minsann, där det enda man hör talas om är folk som blir uppsagda.

Själv passade jag på att fotografera skolan och en vacker ginst-buske under tiden jag väntade på dottern. En buske gul som solen.