Dagen lider mot sitt slut och snart får jag sova. Längtar lite smått till sängen för att fortsätta läsningen av "Tackar som frågar" av Jennie Dielemans. Den är lite kul för den handlar om några familjer i Fisksätra. Där har jag bott, så jag känner mej så hemma i miljön. En av familjerna är grekisk dessutom, kanske förebilden är några av våra bekanta, vem vet.
Annars var jag idag och lyssnade på maken som höll ett föredrag för 300 gymnasieelever som hette "Från Galileo Galilei till Stephen Hawkin. 400 års astronomi". Det är ju astronomins år i år, så det blir många aktiviteter kring det här jubiléet. Vad man firar? Jo, det är precis 400 år sen Galilei riktade det första teleskopet mot rymden och såg sånt man aldrig sett förut med blotta ögat. Enligt maken så var det en avgörande punkt i mänsklighetens historia...
Sen hade jag lektion i svenska med tioåriga A. Hon är så duktig så. Fast det är inte lätt med alla konstiga vokaler - som y,u,å,ä,ö - för att inte tala om alla knepiga sche-och tje-ljud. Men vi kämpar just nu på med possessiva pronomen, som "Jag har en vit katt. Det är min katt" och "Kalle har en fotboll. Det är hans fotboll". Och eftersom jag inte hittat nån lämplig lärobok så får jag skriva texter och övningar själv.
Andra bloggar om: astronomins år, Galileo Galilei, Stephen Hawkin, svenska, Jennie Dielemans
2 kommentarer:
Roligt att höra att du hade det så bra i Sverige, och jag tycker du gjorde rätt som glömde bort fastan!
Jag läste i tidningen Språk att prosodin nästan är viktigare än de enskilda ljuden för att både förstå och bli förstådd. Jaha, det var bara ett mycket kort sammandrag av artikeln som ligger på nätet, men här är den länken i alla fall: http://www.spraktidningen.se/art.lasso?id=09117
Vad det gick ut på var i alla fall betoningen av ord och satser, det var det viktigaste i svenska som andraspråk.
Själv har jag ingen aning, men det verkar kanske stämma när man tänker efter?
Ska läsa den där artikeln. Just det där med betoningen är verkligen svårt i svenska, det finns ju ord som skrivs lika dant men som uttalas olika (kommer inte på nåt bra exempel just nu). Det hör man ju dessutom när personer pratar som varit många år i Sverige, det är nåt med betoningen som ändå blir fel.
Skicka en kommentar