Två av mina smultronställen

Fredag idag. Dagen började med snöfall, suck, och ett ymnigt sådant till och med! Men
just nu har snön blivit till regn istället. Vi får väl se hur det utvecklas under natten...

Och fredag, det betyder fredagstema. Har inte deltagit på ett par veckor på grund av att jag varit i Sverige, men idag är temat Mitt smultronställe. Och det är Erica som vill att vi ska skriva om det.

Mitt smultronställe, hmm, har jag nåt sånt? Enligt Bonniers svenska ordbok så betyder det "en skön tillflykt undan vardagen". Och enligt Wikipedia så är det en plats, ofta lite avsides, som av en person anses "ge högt upplevelsevärde", och helst inte hör till de kända turistattraktionerna.

När jag hör ordet smultronställe så tänker jag direkt på platser ute i naturen, men visst skulle ett smultronställe även kunna vara en annan plats: ett kafé eller nåt sånt. Fast för mej är det naturen som gäller, problemet är bara att kunna välja av alla de underbara platser som finns!För att begränsa urvalet så ska jag nämna två platser i Naousas närhet (annars dräller det ju av härliga smultronställen i Sverige, helt klart...).

Och den första är Aristoteles skola, tre kilometer utanför stan. Denna arkeologiska plats som fortfarande är relativt okänd för de flesta. Den grävdes ut i början av 60-talet och sen hände i vanlig ordning ingenting under många år, platsen liksom bara låg där och ingen brydde sej särskilt. Jag hade varit i Naousa många gånger på besök innan nån berättade om den för mej. Vadå, utbrast jag upprört, har ni grävt ut en plats där filosofen Aristoteles undervisade Alexander den store, och ni berättar inte för mej att den finns??? Det är en plats med otroligt lummig grönska, med vatten som springer upp ur källor direkt från underjorden, och där är lugnt och rofyllt. Och när jag sitter där på en sten och bara njuter så kommer alltid begreppet "historiens vingslag" för mej, här passar det verkligen in. Tänk, här sprang 13-årige kungasonen Alexander omkring med sina kompisar, här satt han i skolbänken och fick lära sej ett och annat av den bäste lärare kungen kunde komma på, Aristoteles. Vet inte om en arkeologisk plats kan vara ett smultronställe, men just den här platsen är det för mej i alla fall.

Sen finns det en plats till som är väldigt speciell för mej, och det är det lilla kapellet uppe på Vermions topp, på 2 000 meters höjd. Dit upp tar vi oss varje annandag pingst (har ju skrivit om det i ett inlägg förra pingsten) för att vara med på mässa. Där får man en känsla av att man kommit en bit närmare himlen på nåt sätt. Där skulle jag också kunna sitta i timmar och bara njuta av utsikten, av fågelsången och av känslan av rymd...

Det var två av mina smultronställen. Nu vill jag bara önska gott nytt år till alla iranier! Idag firas det iranska nyåret och man går in i år 1388. Gott nytt år alltså önskar jag speciellt våra kära vänner familjen H!

Andra bloggar om: Aristoteles, Alexander den store, Vermion, Naousa, iranskt nyår