En dag i presidenternas spår

Pust, så var det över. Presidentbesöket, alltså. De kom, de såg, de segrade. Hela stan var på fötter och jag med. Jag som avskyr att STÅ har inte gjort annat idag. Men vad gör man inte för två presidenter...

Det officiella programmet började med ett besök i kyrkan vid halv 11. Det var bara det att dit kom bara Christofias, Cyperns president, för det plan som Papoulias, Greklands högste statschef, skulle kommit med fastnade nånstans i morgondimman. Så precis som det alltid är med höjdare, så kom han en timme försent. Och då blev förstås hela programmet försenat en timme, suck...

Direkt efter kyrkan skulle alla upp till det monument som hedrar dem som dog i Naousas förintelse år 1822. Det är en vacker staty av en kvinna med två barn som står bredvid ett vattenfall och ett otäckt stup rakt ner i floden. Där samlades stans kvinnor med sina barn när det stod klart för dem att deras uppror mot den ottomanska makten skulle slås ner. En efter en hoppade de då ner i flodens mörka virvlande vatten, hellre än att bli tillfångatagna och skickade till nåt harem. Samtidigt brändes hela stan ner till grunden och minst 1 200 personer halshöggs i stans park. Hemska scener utspelade sej alltså i vår lilla stad, söndagen efter påsk 1822 - och det är minnet av detta man högtidlighåller varje år.

Eftersom jag fått ackreditering för dagen så blev jag skjutsad tillsammans med de andra journalisterna i en lite minibuss upp till monumentet, och där fick vi tränga ihop oss med alla tv-kameror på en liten plätt alldeles vid stupet. Lite läskigt var det allt, för alla blev vi lite ivriga och klättrade upp på kanten för att få så bra bilder som möjligt...

Det var lite småregnigt och kyligt, men till slut kom de äntligen, de två presidenterna och hela svansen av ministrar och andra "gubbar" som följer i spåren, och högtiden kunde börja. Biskopen höll en kort minnesmässa, kören sjöng, borgmästaren talade och unga kvinnor klädda i Naousas folkdräkt dansade den stillsamma dans som det sägs att kvinnorna dansade, då för 187 år sen, innan de hoppade i floden.

Sen fick både Christofias och Papoulias kasta var sin krans i floden. Och både Greklands och Cyperns flagga vajade för vinden.

Efter nationalsången tog sej hela följet ner till stan igen, för sen var det dags för stor parad med alla skolbarn, föreningar (bland annat den stora skidföreningen) och militärer. De stackars barnen hade stått och väntat i flera timmar på att få komma igång med paraden, de var både trötta och frusna men travade väl på ändå så gott de kunde. Presidenterna satt där i var sin röd plyschstol och tittade och log.

Sen var det slut och folk kunde äntligen gå hem. Och strax efteråt var det som att himlen öppnade sej och det kom ett rejält skyfall. Men då satt vi redan vid matbordet och åt lammstek.

Andra bloggar om: Grekland, Naousa, president, Παπούλιας, Χριστόφιας,