tisdag 5 maj 2009
Kiosker i mitt dagliga liv
Vaknade till klarblå himmel, undrar när vi gjorde det sist? Såg till att tvättmaskinen fick fart direkt så nu fladdrar kläderna på strecket i en varm vind. Temperaturen har krupit upp till sisådär 23 grader i skuggan.
Idag när jag letade efter en tidning jag ville ha, så fick jag gå runt till ganska många kiosker innan jag hittade den. Och då kom jag på att det där med kiosker egentligen är lite kul här i Grekland. För fortfarande FINNS det kiosker här, men jag är rädd att utvecklingen går mot servicebutiker istället som det gjort i Sverige. Kanske det är bäst att dokumentera kioskerna så länge de finns, tänkte jag. Så då åkte kameran fram igen...
Här fullständigt kryllar det alltså av kiosker. När man går på de stora gatorna i Thessaloniki så står det en kiosk var 20-30 meter ungefär. Ibland brer de ut sig åt alla håll, och det gäller särskilt de kiosker som säljer tidningar. Alla tidningar och tidskrifter - och förresten även chipspåsar, chokladkakor och annat godis - är placerade UTANFÖR det lilla båset. Ofta finns också ett kylskåp vid sidan om för drycker.
Inne i själva kiosken är det trångt om saligheten. För i en grekisk kiosk kan man även hitta tandborstar, huvudvärkstabletter, cigaretter, telefonkort och nästan allt annat man kan tänka sej. Sen är det ju så att det kan vara ganska långsamt att sitta där, så en liten TV är alltid bra att ha därinne i båset (se sista bilden).
Det finns en speciell historia bakom det där med kiosker. Det var nämligen så att när världskrig och inbördeskrig var slut i Grekland på 40-talet så fanns det en stor grupp personer som klassades som krigsinvalider. Dessa personer fick då tillstånd att öppna en kiosk, och fortfarande är det så att kiosken går i arv inom familjen. Men eftersom en kiosk är öppen nästan dygnet runt, så kan man ibland behöva anställa även nån annan. En bekant jobbade i en kiosk några veckor nyligen - och fick 3 euro i timmen...
Och tyvärr verkar det som om även kioskägarna känner av den ekonomiska krisen, så nu slår den ena kiosken efter den andra igen. Vem vet, om tio år kanske inte det här hemtrevliga inslaget finns kvar längre på grekiska gator och torg.
Andra bloggar om: Grekland, kiosk,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
De där kioskerna är ju så mysiga och de räddade livet på oss när allt annat var stängt under påskdagarna. Hoppas de inte försvinner helt nu. Radband kan man ju köpa i en del av dem också minns jag.
:)
Den där kiosken med stort tak känner jag igen, en sådan såg jag i Komotini också! :)
Vi har också en massa sådana familjeägda små kiosker som säljer det mesta man kan behöva och nästan dygnet runt.. De kallas för "bakkal" och finns i nästan varje gatuhörn. Mysigt, och så behändigt också! Man behöver inte alltid handla i de stora snbbköpen!
Hoppas att de inte försvinner från det grekiska och turkiska landskapet på länge ännu!
Madicken - jaså minsann, det finns radband också!! Det har jag aldrig försökt köpa... Men de räddar oss ofta sent på kvällar eller på söndagar, på några ställen kan man även köpa mjölk
Laura - håller med dej, jag hoppas de får vara kvar! Kan tänka mej att de fungerar på liknande sätt i Turkiet.
På tal om att-vara-känslor i förra inlägget... Dessa bilder ger mej en var-i-grekland-första-gången-känsla.
Tack för det
Det här inlägget fick mig att tänka på telefonkiosker, av nån anledning. Jag saknar dem på nått sätt..
Marlene - förstår vad du menar, kioskerna har ju sett ut så här i evigheter
Eva - ja, det har du rätt i, de har ju också försvunnit i Sverige,precis som de vanliga kioskerna. Här finns fortfarande enstaka telefonkiosker kvar, faktiskt.
Min ungdoms kiosker har numera för det mesta förvandlats till matställen där man serverar korv och pizza. Fast en och annan finns kvar än i dag som Halvars kiosk vid De Geergymnasiet i Norrköping.
Där fick jag som sjuåring gå själv och köpa strutglass av Halvar själv, en upplevelse på den tiden när glass var en exklusiv efterrätt vid en finare middag.
Halvar är död sedan länge men det lilla glasståndet har förvandlats till en containerliknande kiosk. Men fortfarande finns den på samma plats i promenaden.
Många av kioskerna hos oss har väl flyttat in i bensinmackarna. De är ju räddningen här hemma när man behöver mjölk och har bråttom eller är ute sent.
Kram/M
Skicka en kommentar