Dags för ett nytt avsked. Häromdagen flyttade dottern till ön Lesvos. Och nu är det dags för äldste sonen att åka tillbaka till Sverige. Rimforsa, here he comes...
Efter ett bra år på folkhögskolan i Skinnskatteberg, så blir det nu ett år på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa (utanför Linköping). Där ska han gå på singer&songwriter, alltså låtskrivarlinjen. Passar honom perfekt.
Och vägen dit - ja, den går med båt och tåg...inga snabbflygande plan här inte. I morgon bitti tar han färjan från Igoumenitsa till Venedig, sen tåg via Munchen, Köpenhamn och Linköping. Framme på måndag eftermiddag, direkt till välkomstmiddag och upprop.
Eftersom han inte vill flyga så är det tur att det numera finns lite olika interrailbiljetter att välja på. Den billigaste varianten, som passar i hans fall, kostar 159 euro och den gäller i tio dagar, varav man får resa i fem. Sen får man lägga till lite för de sittplatser som man måste köpa för vissa tåg.
Så idag tar vi bilen tillsammans till Igoumenitsa, sover över där en natt för att i morgon kl 8 ta fram stora näsduken för att vinka farväl när färjan tuffar iväg över Joniska havet...
Andra bloggar om: Grekland, interrail, tåg, Igoumenitsa, Joniska havet
10 kommentarer:
Vad kul med en låtskrivare i familjen!
När jag först läste inlägget så tyckte jag att det stor Rimfrossa, haha. Det hade varit ett ortsnamn, det.
Oj, vilken annorlunda känsla att ha barnen utspridda överallt...
Jag tror just nu när barnen är små att jag och mina barn ska bo i samma stad i hela livet. Kanske inte?
Vad kul och intressant att han inte vill flyga! Det finns ju alternativa resvägar och transportmedel och för själva upplevelsens skull så skulle det vara intressant att bila/åka tåg upp till Norden, men jag tror ändå att de flesta som mig är så pass bekväma att de väljer flyg. :)
Wow, tänk vad tiden går fort och en vacker dag kanske det gäller barnen här i huset. Kul att din son väljer Sverige. Fast ni hade väl bott där ett tag innan, eller hur var det?
Eva - ja det är jättekul att överhuvudtaget ha någon i familjen som sysslar med musik! Rimfrossa, haha...
Tina - kanske även dina barn sprider ut sej för vinden, vem vet! Minns att jag inte heller kunde föreställa mej det när de var mindre, men nu är det bara att acceptera faktum. Det är helt klart en kris man går igenom när barnen flyttar hemifrån, men det har ju sina fördelar också:) Svårast kanske det blir när minstingen flyttar i höst för att plugga, för han är ju sist, och minst...
Laura - att åka tåg är ett rätt bra ressätt egentligen, för man ser litegrand på vägen också, men man måste ju ha gott om tid. Sonen blev plötsligt flygrädd för ett par år sen, så för tillfället vägrar han flyga. Hoppas det går över för det krånglar till livet att inte kunna flyga när man har familjen i ett annat land!
Karro - jo, tiden den bara RUSAR iväg, så njut av de små medan du har dem hemma...Vi flyttade till Grekland när barnen var 3,7 och 9, men när "7-åringen" flyttade till Sverige för att gå på folkhögskola förra året så var det mycket som var nytt och främmande trots att vi besökt Sverige varje år. Jag tycker ändå det känns bra att någon vill pröva på att leva där.
Jo, min lillasyster flög för första gången i juni (då kom hon och min mamma och hälsade på mig här), och hon mådde så illa under hela flygresan så hon sa att nästa gång så kommer hon hit med bil eller tåg. Stackaren (hon är 9 år gammal) förstår ju inte hur långt borta Turkiet ligger och att det inte är så lätt eller snabbt att ta sig hit på annat sätt än med flyg. Hoppas att din son också kommer över sin flygrädsla, för det går ju trots allt mycket snabbare med flyg! Annat tycker jag det är om man reser inom landet, då kan man gott sätta sig på en buss istället för att flyga korta sträckor!
Nu måste jag fråga! Hur gick det för er att flytta till Grekland när barnen var i den åldern? Hur väl kunde de det grekiska språket innan? Om kunskaperna var begränsade när ni flyttade dit, hur lång tid tog det innan de kom in i språket?
Laura - visst är det i längsta laget att åka tåg till både Grekland och Turkiet, men det kan vara kul som omväxling nån gång. Men inom landet är det absolut ett jättebra sätt att resa på, tycker jag.
Tina - våra tre barn är som sagt födda i Sverige men tvåspråkiga från början: jag pratade alltid svenska och maken alltid grekiska med dem. När de äldsta barnen blev sex år började de dessutom i grekisk lördagsskola, så de kunde hyfsat med grekiska när vi flyttade (även om svenskan var dominerande). Dottern som hoppade in i 3e klass i grekiska skolan hade inga större problem att hänga med, medan sonen som egentligen åldersmässigt borde ha börjat tvåan, fick börja ettan, han fick också stödundervisning på eftermiddagarna. Allmänt sett kan man säga att det gick smidigt för dem språkligt sett. Men jag vet från andra fall att det kan vara mycket svårt att flytta när barnen är äldre än så, eftersom den grekiska skolan är en riktig pluggskola. Vi visste detta så vi bestämde att flytten blir nu eller aldrig (eller när barnen slutat skolan)...
Nu blev jag nyfiken, vart på Lesvos kommer din dotter bo? Var nämligen i Molivos i juni och det var så himla vackert där och grekerna var så himla snälla. Det var en sån där alla-känner-alla-känsla. Det vore en fröjd att bo där. Husen är så vackra!
Katerina - nu har dottern äntligen fått veta var hon ska jobba, nämligen i en by som heter Skoutaros, 7 k, från Petra. Och hon ska bo i Kalloni. Har du varit där tro?
Skicka en kommentar