Tänker inte trötta ut er med att berätta om allt vi gör här i Wien. Det man själv gör och uppskattar är sällan lika roligt för andra, om man säger så... Men lite till blir det nog ändå.
Ett litet smultronställe, dit inte alla turister hittar eller hinner, upptäckte vi i går kväll. Detta tack vare en grekisk bekant som studerat här och som tipsat oss. Det är en by i utkanten av Wien som heter Grinzing dit man åker för att äta och dricka gott. Där finns en massa små mysiga "heurigen", alltså små matställen med lokalt vin. Man tar spårvagn nr 38 från Universitetet och på 20 minuter är man i Grinzing. Lätt som en plätt.
Vi strosade omkring bland de gulliga husen och hamnade sen på ett ställe med en innergård, där vi satt under en stor lind. Ett par ungerska spelmän kom sen för att underhålla oss med fiol och dragspel. Först spelade de nåt av Schubert, sen nåt grekiskt när de hörde var vi kom ifrån. Gillar egentligen inte såna där som tränger sej på när man äter - och som ju dessutom förväntar sej betalning - men just igår var det klart stämningshöjande.
Ett annat mycket trevligt ställe i Wien är faktiskt universitetet. Själva huvudbyggnaden alltså. Det är en sån där byggnad som riktigt knäar av all kunskap som finns i väggarna där. Maken hade fullt upp med att kolla alla gubbar (vetenskapsmän alltså) som står staty där (massor av Nobelpristagare bland annat), medan jag njöt en stund i solen i den underbara innergården.
Ja, sen har vi ju också varit i Belvedere (i parken i alla fall), i Hundertwasserhaus (kul arkitektur), i Museumsquartier och på Leopoldmuseet där vi fascinerases av Klimt och Egon Schiele. En sväng till musik- och matfestivalen på Rådhusplatsen blev det förstås också ikväll, det går liksom inte att hoppa över...
Nä, nu skrev jag väl alldeles för mycket igen, men det hjärtat är fullt av det talar fingrarna på tangentbordet om. Nu har vi bara en dag kvar, åker tillbaka till Grekland på lördag.
4 kommentarer:
Borta bra men hemma bäst, eller hur?
Borta bra men hemma bäst!
Det är bra hemma men för att jag ska orka med hemmalivet så måste jag vara borta mest. Jag vet inte varför det är så men jag tror att jag förstår världene bättre när jag är borta.
Å, synd att du inte gick in på Belvedere-museet. Kyssen är en otrolig upplevelse!
Tina - så är det nog, men jag kan inte påstå att jag längtade hem under den här veckan! Det fanns alldeles för mycket roligt och intressant att se och göra.
Herr Fryle - tror också att det är bra och nyttigt att åka bort emellanåt, kanske det är först då man uppskattar det man har hemma. Dessutom får man ju nya impulser och man ser världen med andra ögon. Så att resa, det tänker jag fortsätta med så länge det går!
Minerva - ja, jag håller med dej, det var lite synd att vi inte gick in på Belvedere! Men när vi var där var det jättemycket folk som stod i kö och det var en tidpunkt då vi dessutom var hungriga, så vi gick bara en sväng i parken och tänkte att vi nog skulle hinna tillbaka en annan gång. Vi såg ju en del verk av Klimt på Leopoldmuseet - men inte kyssen förstås! Det får bli nästa gång...
Skicka en kommentar