Sidor

tisdag 1 september 2009

Bergsvandring på Athos





Måste få visa lite bilder som yngste sonen nyligen tagit. Bilder som jag själv aldrig kommer att kunna ta. Inte för att jag är en sämre fotograf, utan för att inga kvinnor tillåts beträda just den här platsen.

Talar förstås om Athos, det heliga berget, som är en autonom stat under grekisk överhöghet, och där inga kvinnor är tillåtna. Det är en halvö i norra Grekland, inte så väldigt långt från Thessaloniki. Där finns 20 kloster och ett antal "sketer", dvs byggnader där munkar bor, och det har funnits kloster där ända sedan 800-talet e Kr.

Det finns en uråldrig legend som säger att Jungfru Maria seglade tillsammans med aposteln Johannes från Joppa i dagens Israel till Cypern. Men båten kom ur kurs och hamnade på den då hedniska halvön Athos. Jungfru Maria gick i land, prisade platsen för dess vackra natur och bad sin son att låta Athos få bli hennes trädgård. Sen dess är Athos Jungfru Marias land och förbjuden mark för alla andra kvinnor.

Hur det nu än är med den saken - det är en vacker historia i alla fall - så har platsen varit en helig ortodox plats i över tusen år och förbudet för kvinnor gällde redan från början. För mej är det här inget stort problem. Jag vet att en del ser det som en jämställdhetsfråga och att vissa svenska och andra EU-politiker har försökt få en ändring till stånd, men för mej är det mer en fråga om respekt. De här klostren vill ha det så och har haft det så i över tusen år, låt dem då få fortsätta ha det så...

Men minstingen har fått komma dit! Halvön med de 20 klostren tar sammanlagt emot ca 100 gäster om dagen och man måste söka tillstånd i förväg för att få vistas där i högst fyra dagar. Sonen råkar ha en kompis vars farfar blev munk där på gamla dar och nu ville han besöka honom. Så efter att tillstånd ordnats så åkte han, minstingen och en annan kompis iväg med buss till Ouranoupolis. Därifrån tar man sen färja till halvön.

Och från den stunden de klev i land på Athos så var det starka ben som gällde. Det är långa avstånd och höga höjder överallt. Men de här tre kompisarna älskar just promenader och bergsklättring, så efter en dag hos munkarna med mässor, samtal och klosterliv (tidigt i säng, upp med tuppen, spartansk mat), så påbörjade de nästa dag vandringen upp till toppen av berget, på drygt 2000 meters höjd.

De gick lite fel men efter tolv timmars vandring, med en utsikt som fullständigt tar andan ur en (de såg ända till ön Skiathos), så var de uppe. Där fanns en halvfärdig kyrkobyggnad där de kunde sova en natt. Och nästa morgon kl 6 påbörjade de vandringen neråt igen...

Vi som inte får åka dit får istället njuta av lite bilder från den vackra naturen. Inne i själva klostret är det däremot inte tillåtet att ta bilder, därför syns inte en enda liten munk till på bilderna.

Den som vill läsa mer kan göra det på Sven Gullmans hemsida.

Andra bloggar om: , , , ,

3 kommentarer:

Laura sa...

Jättevackra bilder, och sägnen är ju fin även den. :) Min bästis pappa har också varit där (han är museichef) och han blev jätteimponerad av stället!

Kram!

Tina sa...

Jag är faktiskt lite avundsjuk eftersom jag också skulle vilja besöka Athos. Men, jag låter det vara och accepterar läget. Men liiite orättvist är det tycker jag!

Grekland nu sa...

Laura - ja, de flesta som varit där blir imponerade, antingen man är religiös eller ej
Tina - mmm, även jag är lite avundsjuk, det måste medges...