Empati, empati...Ordet vi ska skriva om idag när fredagstemat Show and tell drar igång igen efter sommarlovet. Och det är maisoui som väljer teman för september.
Som alltid när jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om så slår jag i uppslagsböcker, ordlistor, på Google och Wikipedia, allt för att få en trådända att börja nysta i. För ordet empati gav mej inte nån inspiration sådär på direkten. Och HUR ska jag illustrera?? För fredagstemat bör ju vara lite "show" också...
Kom då på att jag i somras var och hälsade på där psykoanalysens fader Sigmund Freud bodde och hade sin mottagning i Wien. Yes, där har jag bilden, tänkte jag. Nu gäller det bara att Freud SA nåt om empati också!
Och jodå, visst gjorde han det. Han ansåg att empatin grundar sej i människans känsla av skuld och skyldighet. Det är skuldkänslan som motiverar människan att handla empatiskt, det är ett sätt att skydda sig mot att själv må dåligt...Alltså en skyddsmekanism mot dåligt samvete!
Va? Nä nä, käre Freud, nu är du allt ute och cyklar! SÅ mörkt och krasst kan jag inte se det. Skulle den medkänsla, den empati, jag såg hos mina barn innan de ens kunde tala, som jag mötte hos vänner under tiden jag var sjuk och som jag möter i det dagliga livet där jag minst anar det - skulle det ha att göra med dåligt samvete??
Nix, det går jag inte på. För mej är empati nånting mycket positivt, nånting mycket grundläggande i de relationer jag har med andra. Och kanske även förutsättningen för att det ska skapas en god relation, tycker jag. Ett måste helt enkelt. För ju mer åren går desto mer väljer jag bort att umgås med personer som bara pratar om sej själva och som inte kan se och sätta sej in i hur den andre känner eller har det, och som alltså saknar förmågan att känna empati. Det känns som slöseri med tid...
(Här borde jag nu skriva in länkar till alla andra som deltar i fredagstemat, men jag har fortfarande inte fattat hur jag ska kunna kopiera in alla länkarna.Sorry! Så den som vill veta får istället gå in hos maisoui för att hitta övriga bloggare.)
Andra bloggar om: Freud, psykoanalys, empati, Grekland
6 kommentarer:
DET var märkligt det Freud sa. Nä jag säger som du, det är något positivt.
Önskar dig en trevlig helg!
Ja visst låter det trist, det han sa! Trevlig helg själv!
Fast han var rätt knasig i övrigt också;-)Empati är ett måste det håller jag verligen med om. När man möter någon utan empati märks det tydligt.
Tack för all den empati du visat mig.
Kram/Margaretha
Fritt ur hjärtat - så är det ju, att det märks väldigt snabbt om nån saknar empati och intresse för den andre, och då tappar även jag intresset för den personen
Maggan - kära du, tack själv för DIN omsorg!! stor kram!
Jag hoppas också att det är fel. Tänk om "alla" skulle känna empati pga dåligt samvete. Nej, jag vill tro som du.
Hoppas din helg har varit fin!
Skicka en kommentar