Och så var det fredag igen och därmed fredagstema i Show and tell. Och maisoui tycker att vi idag ska skriva om "Mitt förhållande till...".
Och eftersom den här bloggen handlar om Grekland, ja då får det förstås handla om mitt förhållande till, just det - Grekland! Ett förhållande som pågått i exakt 33 år. Hade vi varit gifta, Grekland och jag, så skulle vi (enligt Wikipedia) firat "gnejsbröllop" i år!
För innan jag för 33 år sen träffade den unge kille som senare skulle bli maken, så kan jag inte minnas att jag hade något förhållande till Grekland alls. Hade aldrig varit där och visste nästan ingenting om landet.
Och parallellt med förhållandet till maken, så pågick under dessa år också förhållandet till Grekland. Och precis som alla andra förhållanden, så har det gått igenom olika faser. Känslor har åkt upp och ner och jag har känt omväxlande förälskelse, glädje, ilska, trötthet, irritation, kärlek och värme. Ibland växlar känslorna från den ena stunden till den andra.
Men efter att vi bott ihop de senaste 15 åren, Grekland och jag, så kan man nog säga att förhållandet är stabilt. Kanske man helt enkelt kan säga att vi numera är ett strävsamt gammalt par! Vi vet var vi har varann och det behövs inte så många ord längre.
I botten finns en grund som bygger på mogen kärlek, men ibland tar irritationen över och jag känner mej som en gnatig kärring: VARFÖR kan inte folk i det här landet komma i tid, VARFÖR slängs det sopor överallt, VARFÖR parkerar alla bilar på trottoaren...
Med åren har jag dock blivit mer överseende, jag blir inte längre så där förskräckligt upprörd över sånt som inte fungerar som jag vill. Jag suckar och skakar på huvudet åt tokigheterna. Sen rycker jag på axlarna som en riktig grek och säger "δεν πειράζει, δεν βαριέσαι..."("det gör inget, det spelar ingen roll").
För som i alla förhållanden så finns ju också de där goda stunderna, de där magiska ögonblicken som gör det hela värt att fortsätta. Ljumma sommarkvällar på tavernan, solmogna tomater, dignande vinrankor, gudomliga stränder, utomhuskonserter då alla sjunger med, livsglädje och karnevalsdans.
Jag hoppas vi får uppleva många år tillsammans än, Grekland och jag!
(Hos maisoui kan ni hitta länkar till andra som deltar i fredagstemat)
Andra bloggar om: Grekland,
23 kommentarer:
Oj, vad sugen jag blev på att åka till Grekland nu! :-)
Du skriver underbart!
Jag måste bara fråga, känner du dig mest svensk eller grekisk eller både och eller inget alls?
"Ljumma sommarkvällar på tavernan, solmogna tomater, dignande vinrankor, gudomliga stränder, utomhuskonserter då alla sjunger med, livsglädje och karnevalsdans". Åh vad det lät härligt! Låter som om ni har ett riktigt bra förhållande du och Grekland :-)
Trevlig helg!
Vilket underbart kärleksförhållande du har med Grekland!
:)
Annika - du är välkommen!
Tina - tack! Oj, den där svåra frågan som jag får ibland (och som är extra svår för våra barn att svara på)...Visst känner jag mej svensk, till 100%, det kommer jag nog alltid att göra, men kanske man kan säga att jag är svensk med lite grekiska inslag här och där! För det går inte att komma ifrån att man påverkas av det land där man bor, på både gott och ont kanske.
maisoui och Madicne - jo, visst har vi väl det (även om vi som sagt smågrälar lite ibland...).
Kommentar från Svarte :....Härligt formulerat om Grekland!! För det förhållandet hör inte till det lättaste!
Kram
Så underbart fint du skriver!
Underbart inlagg!!!
Och jag haller med dig till fullo.
Trevlig helg.
Äkta kärlek kallas det:-)
Vilken kärleksföklaring! Visst, äktenskapet är inte alltid en dans på rosor, men så är det ju bara. Underbart inlägg! :-)
Hej! Så underbart du skriver.
Läser med intresse din blogg sen lång tid tillbaka. Roligt att följa andras vardag här i Grekland.
Själv befinner jag mig på Peloponnesos.Du kan läsa om min vardag på min blogg som finns här
www.peloponnesos.net
M - nej, lätt är det inte! Men ganska givande när det fungerar. Kram till er alla!
Marianne - tack!
Karro -kul att du håller med mej. Trevlig helg!
Fritt ur hjärtat - stämmer nog bra att det efter så många år handlar om äkta kärlek...
Lullun - just precis, vi lever som i ett äktenskap med alla dess rosor och törnen
Anneli - kul att du hittat hit - och roligt att få veta att det finns fler som bloggar om sin grekiska vardag. Ska genast gå in och kolla!
Vad vackert du skriver om ditt förhållande till Grekland!
Tyckte det var lite roligt att ekmek kadayifi heter nästan samma i Grekland! Bara ordet ekmek betyder bröd på turkiska, är det kanske samma på grekiska?
Kram!
Det är lätt att älska Grekland =)
Vackert skrivet!
Laura - tack! Bröd på grekiska är "psomi" så det är inte samma ord. Men när man i Grekland säger ekmek så menar man den kaka som du berättade om, säger man gadaiffi så menar man den sirapsindräknta kaka som ser ut som om den består av en massa "trådar", eller av ett nystan. Och dessa ord i grekiska språket är förstås rester från den tid då turkarna regerade här, det finns ganska många turkiska ord och traditioner kvar från den tiden.
Jag håller med alla andra kommentatorer om att du har skrivit ett fantastiskt fint inlägg!
Jag har faktiskt undrat tidigare hur man känner sig när man som du helt har lämnat sitt fädernesland och förmodligen inte tänker återvända dit, utom på kortare besök. Nu har jag fått lite svar på mina frågor...
Många kramar!
Vilken fin tolkning av temat :)
Och jättefina bilder! Jag har aldrig varit i Grekland, men blev väldigt sugen på att åka dit :D
Eva - jo visst är det lätt att
älska Grekland, men det är inte alltid lätt att bo här! Jag trivs med min tillvaro men jag vet många som inte stått ut och som återvänt till Sverige.
Musikanta - det där med hur man känner sej som utlandssvensk är ju väldigt individuellt, men så här känner jag just nu i alla fall inför mitt andra hemland.
Erica - tack! Jag är alltid glad om jag kan locka nån ny besökare till Grekland...
Härligt skrivet inlägg!! Har varit till Rhodos, Kreta och Cypern, ännu inte till fastlandet och småöarna men gillar Grekland så mycket!! Må gott!
Flytande blå-svensk-blommiga tallrikar och grekisk mat. En bild säger mer än tusen ord.
Strandmamman - då tycker jag du ska försöka komma till fastlandet också nån gång, det är värt ett besök!
Anonym - kanske inte det mest typiskt grekiska matbordet, jag vet, men jag valde den bilden på grund av att jag inte kan glömma hur otroligt god denna sallad var med solmogna tomater från Kreta. Smaken var otroligt grekisk!
Just den där "trådkakan" heter faktiskt bara kadayif, eller ibland "tel kadaiyf". Jo, jag kan tänka mig att det finns kvar en del turkiska ord lever kvar i Grekland (speciellt norra delarna och Trakien), det finns ju en massa grekiska ord i det turkiska språket också, och så finns det en hel del ord vars ursprung man kan tvista om. :P
Ahmets mammas släkt är från Thessaloniki, de flyttade till Turkiet någon gång på 1920-talet. Det skulle vara roligt att se Thessaloniki någon gång, också pga den anledningen. :)
Kram!
Jaa, precis så där är det när man är sambo eller gift med ett land. Jag var sambo med Nederländerna i 17 år och nu i snart 3 år, med Spanien.
Skicka en kommentar