Grekerna säger NEJ

Idag är det den så kallade OXI-dagen i Grekland. Nej-dagen, alltså. Grekerna firar en av sina två nationaldagar och alla barn har gått i parad och alla hus har flaggat med den blåvita.

Vad man säger nej till? Jo, man säger nej till fascism, nazism och högerextremism. Det var nämligen den 28 oktober 1940 som Mussolini försökte komma in i landet med sina trupper, för att "passera" på väg till Afrika. ΟΧΙ - NEJ - sa grekerna bestämt ifrån, så Mussolini fick vända tillbaka.

Sen dröjde det ett halvår ungefär, till april -41, och sen kom tyskarna. Det lilla Grekland kämpade även då tappert emot några dar, men sen fick man ge sej för den stora nazistmakten.

I måndags var jag för första gången vid den fästning vid gränsen till Bulgarien där greker och tyskar stred mot varandra, då i april 1941. Gränsöverfarten heter Promachonas, ligger strax norr om Serres, och där fanns vid andra världskriget en av de största fästningarna, Roupels fästning.

Den hade inte bara en bra utkikspunkt uppe på toppen av berget - med god sikt ända in i Bulgarien (Sandanski skymtar i fjärran). Man hade också byggt en hel "stad" under jorden, med totalt sex km långa gångar, med sovsalar, kontor, läkarmottagning, badrum - plus skyttegravar förstås. Så man var väl förberedd när nazisterna närmade sej.

I tre dar pågick striderna. Tyskarna förlorade flera hundra man, medan bara 14 greker stupade vid Roupel, så motståndet var välorganiserat och skyddet gott i fästningen. Men tyskarna gick då istället in i landet längre västerut och tog Thessaloniki, så då fick man ge upp även vid Roupel.

När jag hörde det här vid mitt besök i Roupel i måndags, så slog det mej hur historien upprepar sej: Här har vi ett litet antal greker mot en stor främmande styrka, en strid som i början går bra för det lilla landet. Man kämpar tappert, men får till sist ge sej för den stora makten. Påminner det er möjligen om nånting? Jo, om striden vid Thermopyle förstås, där de 300 spartianerna kämpar tappert mot 300 000 perser! Samma historia, fast i antik version...

I vilket fall som helst så var det väldigt intressant att få se Roupels fästning och framför allt att få gå ner 27 meter under jorden och försöka föreställa sej hur soldaterna levde där (tur man inte har cellskräck!).

Jag var där tillsammans med 260 gymnasieelever och 20 lärare, skolutflykt alltså. Sex stora bussar stånkade upp för den smala slingrande vägen upp till fästningen, men det var värt besväret, utsikten var vidunderlig och historia på plats är alltid intressant. Och det är viktigt med MODERN historia också, inte bara med det som hände för ett par tusen år sen!

Så nu har jag nästan varit i Bulgarien också (på mobilen kom ett käckt sms "välkommen till Bulgarien..."). Precis som jag nästan varit i Turkiet och nästan i Albanien den senaste tiden. Undrar när jag ska lyckas ta mej över gränsen...

Andra bloggar om: Grekland, nazister, andra världskriget, Bulgarien, krig, motstånd