November är lika med tsipouro. I alla fall här i Naousa. Då har alla stans "kazania" högsäsong och det eldas, kokas, bränns och festas överallt.
För den som inte vet vad tsipouro är, så kan man kanske kalla det för hembränd ouzo. I Italien kallas det visst för grappa, och på Kreta för tsikoudia. Är ni med?
Tsipouro görs på det som blir över när vinproduktionen är klar och druvorna pressade - skal, kärnor, must. Alltså fram i november, då höstmörkret är som tätast. Då samlas man på vingårdarna och bränner sin tsipouro i stora kopparkittlar (kazania).
Varje vingård gör sin egen tsipouro förstås. Men inte nog med det, varje hobbyodlare som har lite druvor och vill göra sin egen tsipouro, får också hyra in sej på vingården några timmar.
Och eftersom grekerna är världsbäst på att festa mitt i vardagen, så tar man vara på de här timmarna. Man bjuder in släkt och vänner som äter, dricker, grillar och dansar medan tsipouron bränns i sin gryta.
Man smakar av flera gånger under tillverkningens gång. Ibland görs bränningen om både två och tre gånger, beroende på vilken smak och styrka man vill ha. Tsipouro är lite starkare än ouzo, den brukar ha en alkoholhalt på mellan 42 och 53%.
Tillverkningen kräver förstås tillstånd eftersom det handlar om alkohol men sedan 1925 har inga nya tillstånd getts. De befintliga kan bara gå i arv eller säljas till någon annan, allt för att hålla tillverkningen inom kontrollerade gränser.
Sen ska den smaksättas, och smaken är som bekant delad. Vanligast är att man smaksätter med anis (precis som i ouzo), men man kan också tillsätta kanel, valnöt, kvitten, nejlika, lök, vete eller salt – eller varför inte saffran. I byarna runt Kozani i norra Grekland där man tillverkar saffran, smaksätter man ibland med saffran - drycken blir alldeles gyllengul och det ser jättefint ut i glaset.
Häromkvällen var vi med när en arbetskamrat till maken brände sin tsipouro, hos vingården Dalamaras. Kvällen bestod av grillat kött, vin, sång, dans - och lite stjärnvisning ute i den svarta natten.
Se, det var en riktigt typisk novemberkväll i Naousa.
Läs även andra bloggares åsikter om vin, tsipouro, Grekland, november
11 kommentarer:
Ganska så fantastiskt mysigt liv om jag själv får säga det!!!
Å, vad mysigt grillat kött, vin, sång och dans men tsipouron hade jag avstått.
Alltid lika intressant att läsa om livet i Grekland! Tack för det!
Andreas - håller helt med, det ÄR mysigt!
Heléne - jag gör som du, äter gott, smakar lagom mycket på vinet, sjunger och dansar (ibland), men dricker helst inte tsipouro. Det är alldeles för starkt för mej, men ibland blir det en klunk med mycket is för att säga att jag i alla fall smakat. Mest är det hela atmosfären på vingården som ger stämningen.
Kristallen - tack själv, roligt att du tycker så!
Det låter som en ganska trevlig novemberkväll!
I min lilla by finns inga vingårdar, men det kokas för fullt ändå. Tror att det finns 4 kasania i eller i utkanten av byn + 2 lite längre bort. Man blir nästan lite smått berusad bara av att gå utanför huset........
Tack för en superblogg!
Tina -yes, det var det...
Alexandra - haha, ja man kan bli snurrig av bara lukten. Även här bränner man på andra ställen än på vingårdarna, men eftersom de är så många här i trakten så hyr de flesta in sej där. Dessutom är det trevliga miljöer att ha fester på!
Andra regler än i Sverige, må jag säga.
Margaretha - helt klart, ingen jämförelse...
Verkar mysigt! Men du menar väl hembränd raki, inte ouzo? Tsikoudia på Kreta är iaf raki. Kram!
Jo - Det här med tsipouro, ouzo och raki är en ju hel vetenskap och det är ganska svårt att förklara hur det exakt hänger ihop. När jag skrev "hembränd ouzo" så var det nog lite slarvigt uttryckt, men jag kallade det så för att de som inte är så hemma i Grekland skulle förstå på ett ungefär vad tsipouro är för sorts dryck (för ouzo känner nog de flesta till). Enligt en bok jag har om tsipourotillverkning så är tsipouro och tsikoudia samma sak, det är bara olika namn. Raki däremot är inte synonymt längre formellt sett (det var det visst för hundra år sen och längre tillbaka i tiden), men på vissa håll används fortfarande det namnet. Och namnet grappa används ibland i norra Grekland för att benämna tsipouro utan anis. Och när det gäller ouzo så var även det i stort sett synonymt fram till för 100 år sen. Smaken är inte så olik tsipouro, men skillnaden ligger i tillverkningen och om jag har fattat rätt så använder man inte druvrester när man gör ouzo.
Oj, det här är inte lätt. Och säkert är det så att vanligt folk använder "fel" namn ibland, av tradition och vana. Uppgifterna har jag hämtat från en bok som heter "Τσιπουρο, το εθνικό μας απόσταγμα" av Νίκος Μανούδης.
Skicka en kommentar