Det var knökatrångt på Omma, stället som duon Doubleface (sonen och hans kompis) sjöng på. Så trångt att jag inte orkade armbåga mej ända fram för att ta bra bilder.
Andra, betydligt yngre lyssnare, stod med kameror och mobiler i högsta hugg mest hela tiden (och skymde sikten).
Nu får vi bara ha honom här några dar till, sen återvänder han till det snöiga nord igen. Det är dags att påbörja nedräkningen och ställa in sej på diverse avsked igen, suck.
4 kommentarer:
Det är underbart när barnen hälsar på och man känner sig extra tom när de far iväg igen. Men de har ju sitt eget liv och det får man ju acceptera...
Just nu är Mirrfamiljen i Thailand och jag saknar verkligen de dagliga telefonsamtalen med Mirren. Numera brukar alltid Lillmirren hinna och ta telefonen först...
Kul att sonen blev så pass kurerad att han kunde sjunga, som det var tänkt. Och att det kom så mycket folk - alltid kul!
Varm kram/M
Vad kul med en rockstjärna i familjen! ;) Vad är det för sorts musik de sjunger?
Musikanta - ja det är ju så det är, allting har sin tid och det man önskar för sina barn är ju att de ska få ett eget liv och kunna stå på egna ben. Men jag kan förstå att du saknar de dagliga telefonsamtalen!
Laura - när jag var ung önskade jag mej en kille/man som kunde sjunga och spela gitarr. Det fick jag inte - men jag fick en son istället som gör det! De sjunger lite av varje av engelskspråkig musik (inget grekiskt), lite Dylan, Pink Floyd, Beatles, Rolling Stones, Coldplay, James med mera. Härlig musik, i min smak. Sonen går ju på singer and songwriterlinje på folkhögskola i Sverige så han skriver en del egen musik också.
Just det ja. Vad kul att du fick i alla fall en sångare i familjen då! :) Kanske vi får höra mer av honom någon dag till och med, vem vet? :)
Skicka en kommentar