Trettonde januari, mest känd som tjugondedag Knut. Då granen dansas ut. Och visst, när jag var liten så ställde mamma till med kombinerad julgransplundring och födelsedagskalas. Minns hur jag och mina kompisar försökte ta i den stickiga granen och kasta ut den i trädgården...
Numera nöjer jag mej med att fira födelsedag den här dan! Granen är redan nerpackad och sticks numera inte alls. Blev som alltid uppvaktad på sängen i morse, av en sjungande make (inga barn den här gången) som kom med en bricka med te och levande ljus. Medan jag sov räv så gott jag kunde. Är mycket nöjd med att både make och barn anammat mina svenska födelsedagstraditioner med uppvaktning tidigt på morronen!
Sen har det drällt in glada gratulationer hela dan via facebook, mobilen och mejlen. Och ett par långväga samtal fick jag också via den gamla vanliga telefon. Känns SÅ bra att man inte är bortglömd en sån här dag...Och den nya teknologin (fb - och bloggen:) gör ju att man plötsligt får en massa gratulationer även från folk man knappt känner!
Bakade ingen tårta, men gjorde en liten snabbvariant på smörgåstårta som jag bjöd närmsta släkten på.
Annars kan jag tips om en film. Igår kväll åkte maken och jag iväg till grannstaden Veria och såg musikalen Nine, som man kan säga handlar om Fellini och hans filmer. Riktigt bra och intelligent gjord film, med en massa stora skådespelarnamn. Och Daniel Day Lewis var suverän. Sen gick vi på ett mysigt café.
onsdag 13 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Grattis!
:)
Stort grattis!!!
Och visst är det underbart med gratulationer på sängen! Ungarna brukar ligga med stora leenden fast de låtsas sova och har ögonen stängda. De har ju vaknat för länge sen och hört alla förberedelser i köket...
Grattis i efterskott och tack för filmtipset!
Madicken - tack!
Tina - haha, så gör jag också..."sover" med ett leende!
Minerva - tack för gratulationen, och se gärna filmen! Den som kan Fellini och hans filmer (vilket maken kan men inte jag) får nog ut extra mycket av den.
Grattis i efterskott! Jag är glad att jag slipper julgransplundringar numera. Som barnkörledare ordnade jag alltid sådana för mina körbarn. Mycket populärt och mycket jobb - bl.a. skulle ju godis inköpas och fördelas i påsar till alla barnen och även deras syskon. Och även tomte införskaffas.
Spela gjorde jag ju själv och några mammor hjälpte till med dansen kring granen. Sen skulle det ju helst vara lite lekar också att runda av med. Och så saft och bullar till barnen och kaffe till föräldrarna. Sen fick jag ta hand om disken själv, ack ja! Men det är historia nu, som man brukar säga :-)
Varm kram/M
Och här kommer ännu ett grattis från en du egentligen inte känner, men ändå känner på något sätt. ;-) Härligt firande! Och tack för filmtipset; blev nyfiken.
Här får du ännu ett grattis några dagar i efterskott! Men bättre sent än aldrig! GRATTIS!
Musikanta - oj, kan förstå att du tycker det är skönt att dessa julgransplundringar är över! Själv tycker jag numera det är skönt med granar som inte barrar alls...Men jag bär ändå med mej ljusa minnen från kalasen när jag var liten.
bejla - tackar, tackar. Men så är det ju, vi känner varann egentligen inte, men ändå gör vi det på nåt sätt!
Laura - stort tack!
Oj, men GRATTIS i efterskott!!!
Skicka en kommentar