Men för att börja från början så åkte jag alltså till Thessaloniki igår mitt på dan. Lämnade mitt provsvar från datortomografin (och går nu igen och oroar mej för vad onkologen ska säga) och sen hade jag nästan fem timmar tills planet från Lesvos skulle anlända med lillpojken.
Så vad göra? Jo, jag åkte till det stora affärscentrat Mediterranean Cosmos och drack kaffe. Sen kollade jag på vilka filmer som går där och visst - den enorma succén Avatar spelades kl 18. Yes, den ville jag se på en rejält tilltagen duk. Så jag slog mej ner i den sköna fåtöljen med mina 3D-glasögon, och sen var jag indragen i en annan värld!
Vilken film! Så otroligt vacker, magisk, annorlunda. Men den ska absolut ses tredimensionellt, annars förloras en hel del av magin. Två timmar och 40 minuter försvann i ett nafs tillsammans med avatarerna och deras värld.
Sen var det precis lagom att åka till flygplatsen. Trodde jag. Men då ringde sonen och berättade att det var MINST två timmars försening. Stön. Stannade lite till vid biografen, åt en bit pizza, kollade på folk. Och de två timmarna blev till tre, inte förrän vid midnatt anlände äntligen planet. Sen var det bara att köra de tio milen hem i dimman också...
Men ingen rast och ingen ro. För nu är det som sagt karneval. Och varje år just den här dagen har gymnasieeleverna fest hela natten, vilken avslutas på morgonen genom att man går runt och väcker lärarna med musik och dans. Så halv sju (efter tre timmars sömn)kom de till oss och vi bjöd på ostpajer, kakor, dricka, kaffe nere i porten och sen dansade vi på gatan.
Eleverna drog sen vidare till andra lärare och vi hängde med. Och på varje ställe fanns det lite smått och gott att äta och dricka.
En högbystad "dam" (elev alltså) stannade varje bil som försökte köra förbi och bjöd på kakor i en kartong. Och inte en sur min så långt ögat nådde, alla log och vinkade trots att de ibland fick vänta en stund. Är det karneval så är det, då är allt tillåtet.
Musikerna som följer med spelar på de traditionella instrumenten "daoulia" och "zournades". Dessa instrument har ett mycket starkt och genomträngande ljud som ekar mellan husen. Det är när dessa ljud hörs som det spritter i naousabornas ben...
Sista anhalt var skolan. Inga lektioner idag inte. Bara dans!
Men ok, idag ska det bli skönt att få sova middag.
Läs även andra bloggares åsikter om Avatar, film, Grekland, karneval
4 kommentarer:
Det låter som det kan var överkomligt med en natt med lite sömn för att sedan få vara med på så roliga strapatser.
Det är lite som när det är Lucia hos oss...
Jobbigt när plan är försenade så många timmar - men skönt att det gick bra med hemfärden. Inget kul att köra i dimma...
Roliga bilder att titta på!
Kramar!
Åh, vad det ser otroligt roligt ut! Jag får lust att hoppa in i bilderna och dansa med dem till takterna av vad vi i Turkiet kallar för davul och zurna! Dansade du också? :)
Helene - jodå, visst är det så! Har man roligt så går det mesta...
Musikanta - Den här traditionen att gå runt till lärarna som eleverna gör här både på julaftons morgon och på karnevalen påminner mej också om hur vi väckte våra lärare på lucia. Gör man sånt nuförtiden i Sverige, tro?
Laura - Aha, det är ju samma ord nästan på instrumenten! Jovisst dansade jag, det är svårt att stå still...
Skicka en kommentar