Skyfall och kyla har gjort att utomhusevenemang fått ställas in. Och idag söndag, när allt skulle kulminera med stor parad och med tiotusentals personer på gator och torg, ja då regnade det FÖR FULLT, ett regn som sen övergick till snö. Och det var riktigt buskallt.
Så nån rapport från karnevalståget blir det inte, för jag flydde in i värmen. Är dessutom inte särskilt intresserad av just den typen av karneval. Men det finns ett inslag som är speciellt för Naousas karneval och som skiljer den från alla andra karnevaler och som jag inte vill missa för allt i världen – och denna tradition genomförs oavsett väder. Även idag förstås.
Den här traditionen har jag alltid lika svårt att beskriva för nån som aldrig varit med, för den måste UPPLEVAS. Orden känns så platta när man ska beskriva nånting som lever i själ och hjärta hos människorna här. Den stolta traditionen kallas för ”boules och genitsarous” och har flera hundra år – kanske mer – på nacken (de lärde tvistar om ursprunget).
Det börjar tidigt på söndag morgon med att unga killar kläs i den speciella dräkten. Förr var detta en procedur som pågick hela natten, men nu klarar man det på ett par timmar.
Men det är fortfarande komplicerat och de som hjälper till måste kunna sin sak. Här får Vasilis hjälp av både mamma och pappa.
Vissa delar måste sys fast varje gång dräkten ska på.
Västens baksida har vackra silversmycken.
Skorna , de så kallade tsarouchia, ska också tas på och det gäller att de sitter skönt, för i dem ska det dansas i 7-8 timmar.
Sist tas den speciella masken på, handgjord av vax. Den har små, små öppningar för ögonen.
Och så hörs plötsligt från gatan det envetna ljudet av blåsinstrumentet zournas och de rytmiska slagen på daoulin. ”Ljudet av zournas går in i öronen medan ljudet av daoulin går in i hjärtat”, har jag hört någon säga. Dessa ljud betyder att de andra dansarna kallar, ”kom nu, det är dags”...
Och den färdigklädde genitsaron går ut på balkongen och hälsar på de övriga genom att tre gånger sträcka sej mot skyn och skaka på kroppen så att den tunga västen av mynt skramlar.
Och gruppen nere på gatan svarar med samma hälsning. Här fäller jag (och många andra) varje år en tår av rörelse...
När alla hämtats upp runt om i stan går gruppen till borgmästaren för att be om ”tillstånd” att få dansa.
Resten av dagen följer man en särskil rutt där man stannar på speciella ställen för att dansa. Allt är noga bestämt och allt sker precis på samma sätt varje år, oavsett om det regnar eller snöar eller finns en enda åskådare.
För det här är inte en show, det är ett sätt att leva för naousaborna. Att vara genitsaros eller boula går i arv inom familjen och alla sätter en ära i att hålla traditionen vid liv. Som tur är så finns det hela tiden nya små killar som tar över...
(En del av bilderna är tagna förra året, när vädret var bättre).
8 kommentarer:
Det verkar vara en jättespännande tradition och är onekligen en viktig del i en ung mans uppväxt? Dräkterna ser jättefina ut och är säkert dyra också? Får man bara delta i den här dansen uppklädd EN gång under hela sitt liv, eller är det något som upprepas varje år? Får man alltså chansen att bära upp sin dräkt fler än en gång? :)
Intressant!
Laura - Även om den här traditionen sitter djupt hos väldigt många naousabor så är det ingen rit som alla killar går igenom, utan det är helt frivilligt. Och ofta börjar man som riktigt liten utan mask för att vid en viss ålder i tonåren få börja bära masken och sen dansar man varje år under karnevalen - egentligen ända tills man gifter sej! För traditionen säger att det bara är ogifta män som får vara genitsaros. Och dräkten är dyr! Särskilt de fina smyckena kostar. Det finns personer som syr kläderna, gör maskerna och allt det andra här i stan.
Verkar mycket intressant och onekligen en trevlig tradition, tänk om pojkar här fick uppleva att de är så där betydelsefulla. Vem är det som startar tåget eller vad man nu ska kalla det, hur bestäms vem som musicerar, de måste väl gå med genast?
Hej! Här hos oss har vi lite stillsammare traditioner men ser hur många olika fester som firas på olika håll i landet. På påsknatten är det desto bråkigare här- man spränger hundratals dynamitladdningar på bergen runt stan, fullständigt vrickat...
Jag tycker det är synd att det är så få stora festdagar då turisterna är här. Det är också synd att de flesta turister fraktas till öarna, hur fint det än är , när man tänker på alla jättevackra och spännande platser som finns på fastlandet. Även där är TV min tröst..."menoume Ellada" på NET och "Girismata" på SKAI.
Genitsaros låter nästan som det turkiska yeniçeri, eller janitsjar som vi säger på svenska, elitförbanden i den osmanska hären. De soldaterna var ju ursprungligen pojkar som hade tagits i "skatt" från den kristna befolkningen i riket. Kan det vara ursprunget?
Jag håller tummarna för att provsvaren ska vara bra!!!
Ingeborg - de här dansarna tillhör en förening för bevarandet av traditionen "boules och genitsaroi", så det är ordföranden där som bestämmer "tågordningen" och vilka musiker som ska vara med. Det finns flera såna föreningar med sammanlagt över 800 dansare i alla åldrar, men alla följer strikt de urgamla reglerna för just den här traditionen.
anonym - jag har också svårt för de där sederna där man spränger dynamit...sånt har vi inte här som tur är. Och jag håller absolut med dej om att fler turister borde resa på fastlandet!
Marianne - ursprunget till det där med att dansarna kallas för genitsaroi är en sån där tvistefråga hos de lärde. En del menar att själva ordet kommer från det turkiska medan andra hävdar nåt annat. Fast i dagligt tal kallas de här grupperna mest för "boules", vilket är ett ord som inte har ottomansk härstamning i alla fall. (Tack för dina tummar!)
Så väldigt intressant att läsa! Och fina bilder också. De små killarna är oemotståndliga. Men var är flickorna? Får de inte vara med alls?
Synd att vädret ställde till det för er i år. Men ni kan i alla fall vara glada över att ni inte har snö i massor som vi fortfarande har här uppe i norr...
Kram/M
Musikanta - I just den här danstraditionen är det bara killar som deltar, unga och ogifta killar. Men tjejerna får vara med och dansa i andra folkdansgrupper så det är inte synd om dem. Och ang snön så kommer jag väl att få uppleva den på nära håll när jag åker till Sverige nästa vecka! Gäller att ta tjocka kläderna förstår jag...
Skicka en kommentar