Var glad åt din hemlängtan

Fredag idag, temadag för oss bloggare som deltar i Show and tell. Och Saltistjejen tycker att temat för dagen ska vara "Längtan".

Ett härligt tema och ett härligt ord! Ett ord som för mej har en ganska positiv klang men med inslag av vemod. Som hemlängtan t ex.


Och jag tänker göra det lite lätt för mej idag och publicera den text jag skrev om hemlängtan i första numret av tidningen SVEN (som jag tipsat om tidigare och vars tredje nummer nu är på gång). Den hade som rubrik:

Var glad åt din hemlängtan

Ibland slår den till helt oväntat. Då suger det liksom till i magtrakten och det kan i värsta fall bli lite vått i ögonvrån. Men för det mesta håller den sig lugn och på plats, väl undanstoppad och nästan bortglömd.

Jag pratar förstås om hemlängtan. En känsla som väl alla som bor utomlands känner till och vet hur den känns, en del mer och andra mindre.

Hemlängtan går ofta i vågor. I början när man precis flyttat ut är det mycket att fixa och dona med och man går stenhårt in för att anpassa sig och lära sig fungera i det nya landet och då har hemlängtan inte en chans. Sen börjar livet rulla på och det blir vardag även i det nya landet. En del av det där som i början verkade så spännande är nu mest irriterande och det är lätt att man börjar tycka att det är fel på allting. Och då är man ett lätt rov för hemlängtan. Då räcker det med att tänka på en kaviartub för att man ska bli tårögd och svag i benen.

Så småningom hittar man förhoppningsvis ett sätt att leva med en lagom balans och mix mellan det nya och det svenska. Man väljer vilka saker, vilka maträtter eller traditioner som är viktiga och som man inte kan vara utan och sen gör man helt enkelt det bästa av situationen där man bor.

Själv är jag t ex väldigt svag för lucia och får anfall av hemlängtan runt 13 december. Så i början gjorde jag allt för att den dagen skulle bli så lik en svensk luciadag som möjligt, vilket innebar att jag körde upp både svärföräldrar och vänner kl 7 på morgonen för att de skulle få se barnen och mig i lussetåg (och helst bli tårögda av rörelse). Numera har vi övergått till ett mer humant firande, vi bjuder till glöggfest på kvällen istället och även nån grekisk kaka brukar få samsas med lussebullar och pepparkakor, och det går så bra så.

När det gäller jul firar vi svensk jul på julafton och grekisk jul på juldagen. Konstigt nog brukar jag inte känna av nån hemlängtan under jul, kanske för att vi hemma hos oss gör och äter precis samma saker på julafton som i Sverige och vad ska man då längta efter?

Hemlängtan är för mig samma sak som nostalgi. Det är en flyktig känsla, den dyker upp och försvinner som tur är nästan lika fort. Nästan vad som helst kan vara orsaken – en doft, en blomma, en sång, en maträtt. Och jag tycker man ska vara glad över sin hemlängtan - för det betyder ju att man bär med sig goda minnen och upplevelser.

Men hemlängtan gäller inte bara sånt som har med Sverige att göra. Efter 15 år i Grekland så är jag säker på att om jag en dag flyttar härifrån så kommer jag att uppleva samma nostalgi när jag hör en bouzouki, känner doften av oregano, ser en grekisk väderkvarn eller äter en god oliv... Det är så det blir när man känner sig hemma i mer än ett land!