Den svenska valmyndigheten sköter sej bra, måste jag säga. Det är flera veckor sen jag fick mitt röstkort. När det kom hade jag knappt ens fattat att det är val i Sverige. Ännu mindre funderat på vad jag ska rösta på. Men snart måste jag bestämma mej, snart måste jag se till att skaffa ett par vittnen och få iväg det där kuvertet...
Dottern och svärsonen har nu installerat sej i en fin liten lägenhet i Ierapetra. Med balkong som har utsikt över havet. Hm, måste nog börja kolla på biljetter till Kreta. Och tala om att sitta på första parkett! Häromdan kolliderade nämligen två militära stridsplan F-16 söder om Kreta, just över den lilla ön Gaidouronisi som de har utsikt över. De såg inte själva kollisionen men hela det dramatiska efterspelet med militära ambulanshelikoptrar som for fram och tillbaka och landade bara 100 meter från deras balkong. (Bilden är lånad från nätet och visar hur det ser ut på den där lilla ön). DN har skrivit några rader om det hela här.
Annars är det idag 40 dagar sedan svägerskan avled. Och det betyder att vi nu har en helg med olika minnesstunder framför oss. Ikväll ska vi samlas på kyrkogården för att prästen ska läsa några ord. Och på söndag blir det minnesstund i den vanliga gudstjänsten, kaffe i församlingshemmet och middag på restaurang för hela släkten och fler därtill.
Den ortodoxa tron säger att den dödes själ inte kommer till ro förrän efter 40 dagar, så under den här tiden har den fortfarande funnits bland oss på nåt sätt. Min svärmor har inte gått utanför huset under dessa 40 dagar och min svärfar har inte rakat sej. Det är seder som den äldre generationen fortfarande håller på. Och självklart bär alla kvinnor i den närmaste familjen (även jag alltså) svart.
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, begravning, ortodoxa kyrkan, stridsplan, Kreta, F-16
8 kommentarer:
Vad fint det där med 40 dagar. Jag tror också på att själen är väldigt rastlös den första tiden innan den kommit till ro. Minnesstunder över någon man tycker om är alltid svåra... Kram Kim
hej!Själv kommer jag från balkan,serbien,Samma ortodxkyrkan,samma kyrkliga ritualler.Vi begraver de avlidna den tredje dagen efter.Efter begravningen är det SORG!!!!Ingen tv,ingen musik,inga trevliga samtal bara SORG.Vi bär svarta kläder 40 dagar efter begravningen.Min mor bar 2 år svarta kläder efter min yngste bror död.Så innerligt inne förstår jag dig och familjen !Men i allt detta finns en gemmenskap!Man är alldrig ensam i sin sorg!Alla är med släkten,vännner,grannar....
Ja samma sed tillämpar man inom islam också. Undrar varför det är just 40 dagar, inte 30 eller 50. Någon som vet?
Det är bra med seder där man får utlopp för sin sorg. Jag tror vi i västvärlden skulle må lite bättre om vi också hade någonting sådant.
Så annorlunda men så kärleksfulla (eller respektfulla) sederna är i Grekland. Det ger samhörighet och stöd tror jag. Här i det sekulerade Sverige är det "slut" efter begravningen. Tomt och ganska traditionslöst. Det finns knappast något utrymme och tid för sorg och eftertanke. Inte heller för samhörighet. Släkten alienerar mer och mer...vi blir mer och mer "ensamma" tror jag.
Kim - Ja det kanske är så att själen är rastlös ett tag! Har aldrig tänkt så förut men att uppleva ett dödsfall och alla seder kring det i Grekland har fått mej att tänka i lite nya banor.
Anonym - Håller med dej om att det finns en stor gemenskap i sorgen i de här länderna. Alla ställer upp från första stund och den sörjande lämnas inte ensam. Men jag tror att den yngre generationen börjar släppa på sederna, de håller inte så hårt längre på att bära svart, inte gå ut osv.
Marianne - Intressant att islam har samma sed med 40 dagar! Jag vet inte heller varför det just är 40 dagar, men även när det gäller barnafödsel så bör man hålla sej inomhus just 40 dagar och det tror jag kommer från Bibeln. Hoppas nån klok bloggläsare kan svara!
Kat. - Ja tyvärr, i Sverige har döden och sorgen liksom ingen plats längre, man försöker låtsas att döden inte finns. Här är döden fortfarande något naturligt, en del av livet, och det känns mycket bättre och mer rätt.
Att man talar så mycket om talet 40härrör sig nog från att Kristi Himmelsfärd inträffar 40 dagar efter uppståndelsen.I mellantiden där syntes han här och var i sin omgivning men efter 40 dagar var han borta.
Apropå barnafödande betaktades kvinnan som oren och fick inte gå ut innan hon på dag 40 återupptogs i kyrkan.Jag har själv ett minne av när min lillasyster fötts och prästen kom hem och mamma låg på knä och prästen läste och välsignade henne.Det kallades kyrkotagning.Det är inte stenåldern jag pratar om utan 40-talet
Sen fanns det nog en annan praktisk aspekt på det hela.Det fanns ju inte så mycket antibiotika på den tiden så det var nog klokt att hålla sig inne och inte utsätta sig för infektionsrisker.Förresten,en graviditet varar ju i 40 veckor.
Tant Matilda - Tack för din information som säkert är helt rätt! Hade nog ett hum om att det var så men tog mej inte tid att leta efter information. Och det stämmer ju att många av de traditioner som man fortfarande följer här hade även vi i Sverige förr, ibland av praktiska och ibland av religiösa skäl.
Det är värdefullt att få inblick i Grekiska traditioner, både för glädje och sorg. I morse gick jag förbi en liten vacker kyrkogård på ön Poros. Det var ljust, städat och mycket blommor på gravarna. Jag tror att om man vågar bejaka sorgen, kan man också bejaka glädjen och livet. Allt hänger ihop.
Skicka en kommentar