Igår sa en person till mej att jag borde hålla föredrag om mitt liv som astronom-hustru. Tål att tänka på för det har nämligen sina alldeles speciella sidor. Några av dem upplevde jag tydligt igår kväll...
För är man hustru till en astronom (som inte sysslar med så jordiska saker som att köra bil) så måste man agera chaufför på nattliga krokiga vägar. För ofta ska det observeras på höga platåer där det är tillräckligt mörkt. Sen måste man stå i timmar och vänta på att astronomen och alla andra har skådat färdigt i sina teleskop. Och väldigt ofta är det dessutom svinkallt. Mer än en gång har jag diskret smitit iväg och satt mej i bilen med värmen på högsta nivå. Att jag sen håller på att somna för det är mitt i natten är väl självklart!
Men ok, jag ska inte vara orättvis. Att vara hustru till en astronom innebär också att man kommer iväg på utflykter till nya vackra platser. Platser som man antagligen aldrig skulle besökt annars. Det innebär också att man får uppleva magiska nätter då stjärnhimlen är klar och oändlig och man fascineras över hur fantastiskt livet och hela universum är.
Igår var en sån där kväll då alla ingredienserna fanns med. Maken var inbjuden att föreläsa och visa stjärnor i byn Xirolivado. Den ligger på ca 1300 meters höjd på berget Vermion, utanför Veria. Det är en by som bara lever på sommaren - men då lever den desto mer! En otroligt aktiv kulturförening bestående av de sommarboende ordnar aktivieter nästan varenda dag.
Vägen dit slingrar sej upp för berget - och på vissa ställen har man vid klart väder utsikt över både Veria och en stor del av centrala Makedonien, nästan ända till Thessaloniki.
Byn ligger på en stor bergsplatå. Och där är det idealiskt att låta fåren beta i kvällssolen förstås.
Mitt ute på platån finns också en liten sjö, dit fåren får gå för att dricka vatten. En riktig idyll.
Rätt som det var kom en ryttare på häst i full galopp.Jag hann knappt med att få honom på bild.
Och när föredraget, som hette "Det är inte stjärnor allt som glimmar", var slut vid 22-tiden så gick vi ut på den öppna platån där det då var mörkt förstås. Massor med folk i alla åldrar, nästan hela byn, samlades runt de fyra teleskopen och tittade på månen och Saturnus (tror jag). Själv fick jag efter nån timme nog av att stå där, jag fick ont i benen dessutom var det faktiskt KALLT!! Tro det eller ej, men jag frös trots min fleccejacka. Så det fick bli bilen...
Strax före midnatt kunde maken slita sej från teleskopen så vi kunde sätta oss och äta på byns taverna. Men inte nog med det, efter maten gick alla ut till teleskopen IGEN! Jag trodde jag skulle få spatt. Inte förrän halv två kom vi äntligen iväg och då hade vi 45 minuter att köra också. TRÖTT var bara förnamnet.
Men hade jag haft en säng och en varm sovsäck där ute på slätten så nog hade jag kunnat ligga där ett tag och beundra den otroligt klara stjärnhimlen. För det är såna nätter man verkligen förstår hur pytteliten jorden är i det stora stora universum...
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, astronomi, stjärnvisning, observation,
-
onsdag 18 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Intressant!
Monica P
Instämmer med föregående!
Fleecejacka? Betyder det att hettan är över för den här gången? Om man är astronom är man anställd av staten då?
Gunilla
Monica och Ingeborg - tack för det!
Louiza - nej, värmen är definitivt inte över, men på 1300 meters höjd blir det faktiskt riktigt kallt på kvällen! Vissa astronomer jobbar på universitet och är då anställda av staten. Men det finns väldigt få såna jobb. Min make har doktorerat inom astronomi men är anställd som gymnasielärare och undervisar där både matte och astronomi.
Hej! Hittade precis hit från Kim Kimselus blogg. Själv bor jag på Sicilien och här finns det ju ganska mycket influenser från Grekland.
Synd att det inte finns fler astronom jobb, men jag tror säkert att din man är en mkt uppskattad lärare :)
Hoppas vi höres!
Vilken underbar text!!!
Så häftigt det låter. :)
Spännande!
Kram kram
M I N D I
Aah, så ser alltså Xirolivado ut när det inte är dimma :) :)
Det var ändå roligt att jag kunde besöka platsen i april trots dimman. Nu vet jag vad jag missade så det får bli ett besök till. Tyvärr inte förrän nästa år.
Tänk vad mycket du också kan om stjärnor och planeter. Jag förstår att det är fascinerande.
Vackra bilder! Förstår att det är kallt när det är så högt upp. Kanske bra att din man inte kör bil, du skulle aldrig ha fått de här upplevelserna annars...
Du får handla en dunjacka när du hälsar på i Sverige nästa gång så du slipper frysa. Och varma termobyxor...
Fantastiskt att det fortfarande finns fåraherdar - för det är väl en sådan man ser tillsammans med fåren?
Kramar från Ingrid
Helly - hej vad kul att du hittade hit! Jag tror säkert att det finns mycket som är likt på Sicilien och i Grekland, ska kika in på din blogg snart...Nä, astronomijobb växer inte på trän, men maken är verkligen en uppskattad lärare och han sprider sin kunskap om rymden till alla som vill höra.
Anonym - Tack! (Vad nyfiken jag blir på vem du är!?)
Mindi - ja det ÄR häftigt, det är bara det att jag blir lite trött ibland...sen är jag inte heller lika stjärnfixerad som vissa andra...
Ingegerd - Ja, SÅ ser det ut! Du din stackare fick bara se alla nyanser av dimma istället. Men vi siktar på ett nytt besök en annan gång. Och jag vet inte alls mycket om astronomi! Egentligen ingenting alls om man tänker på hur mycket jag hört om det...
Musikanta - Precis! Nu när jag är "tvungen" att följa med så får vi göra många trevliga utflykter tillsammans, så det ska jag inte klaga på egentligen. Och jag brukar se till att ha kläder med mej, men nu när det är 35 grader varmt är det så svårt att tro att det kan bli så kallt bara man åker en bit upp på berget! Och visst är det en fåraherde, det finns fortfarande väldigt gott om dem eftersom alla fårskockar måste ha nån som ser efter fåren. Kram!
skolanÅ vad du skriver intressant.
En astronom-make låter fint.
Så behövs du som chaufför.......varför kör han inte?
Naturligtvis kan du en del efter många turer. Vi har just köpt en galileikikare till barnbarnet och morfar som nu ska titta. Men det är nog svårt att veta vad man ser.
Tack från Eva Henriksson Tyresö
Åh, det var en astronom man skulle ha skaffat sig... ;-)
Skicka en kommentar