Arktouros är en organisation som sysslar med att rädda hotade djurarter, främst björnar och vargar och det har sitt högsäte där. För 15 år sen var jag och barnen med på en utflykt med svenska skolan till Nymfaion och då var Arktouros nästan nystartat.
Minns hur spännande vi tyckte det var - särskilt som en av björnarna hade samma namn som yngste sonen, då 4 år. Tyvärr lever inte björnen Markos längre (det var det första jag frågade) men så här såg han ut! (Foto från Arktouros arkiv).
Har ni nån gång sett personer på gatorna i Grekland gå omkring med en björn i kedja, en björn som till tonerna av en tamburin ställer sej på två ben?? Detta är förstås förbjudet för länge sen, men jag har ändå sett det två gånger, i Naousa och i Aten. Fruktansvärt. Och det är dessa "dansande" björnar som Arktouros tar hand om, plus en del cirkusbjörnar, för att de ska få en god ålderdom efter ett liv i djurplågeri. Det här är alltså deras ålderdomshem kan man säga.
Dessa björnar kan inte släppas ut i naturen igen, för de har aldrigt lärt sej hur de ska överleva. Detsamma gäller vargarna som Arktouros tar hand om, vargar som elaka människor fångat in och försökt utnyttja på olika sätt. Istället får djuren nu leva på ett flera hektar stort inhängnat område med härlig bokskog där de får mat och vård resten av livet.
Arktouros tar emot tiotusentals besökare om året, bl a många skolor, då man informerar om hur man bör skydda djur och natur. Då får man också en guidad tur till de inhängnade områden där björnarna eller vargarna håller till.
Man går en härlig gångväg i en dryg kilometer från byns centrum och kommer då fram till området där björnarna är. (Vargområdet ligger i en annan by.) Efter lite information så får man gå en sväng och KANSKE se en björn - området är stort och det är inte alls säkert att man har turen att få en björn. Vi såg en på så långt håll att den inte fastnade på bild...
Guiden berättade om hur misstänksamma grekerna var när Arktouros började sitt arbete i början av 90-talet. Först trodde alla att Arktouros egentligen var ute efter att föda upp björnar och släppa ut dem i naturen. Sen kom en period då man var rätt neutral. Men nu, efter många års enträget informerande så börjar man förstå att det istället handlar om kärlek till djuren, att ta hand om skadade djur men också att skydda djurarterna från utrotning.
Efter besöket på Arktouros och en kopp kaffe på pensionat Nymfes veranda så åkte vi hemåt. Och nu åkte vi delvis en annan väg. Vi svängde av mot Amynteo (där man gör gott vin) och följde en liten väg som slingrade sej alldeles intill sjön Vegoritida - Greklands djupaste och näst största sjö!
I byn Agios Panteleimonas stannade vi på en taverna och åt en sorts sik (κορήγονος) som hör till laxfamiljen och som är specialitet för platsen. Mycket god. Solen var varm så vi kunde sitta utomhus och njuta av sjöutsikten.
Vädret var absolut stilla och sjön låg spegelblank. Det var svårt att se sej mätt på naturens skönhet...
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, Arktouros, björnar, naturskydd, djur
5 kommentarer:
Jag ÄLSKAR dina reseskildringar av det Grekland som så många aldrig upplevt eftersom de endast åkt på charterresor till öarna! Tack!!!
Hej Ingabritt! Nu när du berättade om detta "Björnarnas ålderdomshem" är det helt enkelt så att jag MÅSTE absolut få besöka där. På något sätt och nån gång!!! Måste ta reda på saken! En verkligen fin sak, denna Arktouros :D!
I Aten såg jag en luggsliten björn 1967, den gick på stan med sin lika luggslitna ägare. Mitt i trafiken lufsade de fram och mot betalning ställde sig björnkraken på bakbenen och gungade lite.
Man undrar var de höll hus på nätterna och vilket liv de hade i storstan.
Det är tur att det finns bättre alternativ.
Man undrar förstås när det ska finnas Arktouros för mänskliga vinddrivna existenser...
Monica P
Det finns många, både människor och djur som behöver extra omsorg. Intressant att läsa om björnarna. Idag besökte vi havssköldpaddornas rehabiliteringshem i Glyfada. Inte kul att få en båtpropeller i huvudet. Men på http://www.archelon.gr/ kan de få vård och sedan återvända till havet.
Tina - tack! Och jag älskar att göra såna resor!
eija - ja, det måste du absolut! Hoppas verkligen att du kan ordna till en ny resa i de här trakterna.
Monica - usch ja, det var tragiskt att se både björnar och deras ägare. På Arktouros berättade guiden hur man gjorde för att få björnen att ställa sej på två ben: man tvingade den att trampa på glödande kol samtidigt som man spelade på en tamburin. För att inte bränna sej ställde sej björnen på bakbenen. Så småningom blev det ett inlärt beteende: tamburinen spelade och björnen trodde den skulle bränna sej och ställde sej alltså upp. Visst är det hemskt!
Gunnar - visst är det så att det är många som behöver omsorg. Intressant att läsa ditt inlägg om havssköldpaddorna, kände inte till att det fanns ett sånt centrum i Glyfada.
Skicka en kommentar