Och ut på scenen trippar en geisha i kimono. Men inte från Japan utan från Thessaloniki. Myrto Dimitriou heter hon och är den enda grekinna som fått diplom på att hon får undervisa i origami. Hon har studerat både i USA och i Japan och nu sprider hon kunskaperna vidare.
Och hon trollband de små yrvädren genom att visa hur ett enkelt kvadratiskt papper kan bli en vacker fågel som flyger.
Hon visade också andra konstverk hon gjort, av tusentals små pappersbitar.
Efter några filmsnuttar från Japan och Hiroshima och dessutom några trolleritricks som barnens lärare fick medverka i (under barnens jubel), så var det dags för alla närvarande att vika en fågel. Även jag fick ett papper men jag ville inte släppa kameran så...det bidde en tumme. Men barnen var superkoncentrerade och vek för glatta livet.
Det finns en rolig koppling mellan mina egna barn och Myrto. Det var 1997 eller så och mina tre barn gick i svenska skolan i Thessaloniki varje lördag. Just det här året fick dottern det hedervärda uppdraget att vara skolans lucia på föreningens stora luciafest. Och hon var sååå fin. I samband med detta kom ett telefonsamtal från en liten tv-kanal som sände i norra Grekland med förfrågan om inte luciatåget kan vara med i ett barnprogram, för att berätta om den svenska traditionen.
Och sagt och gjort, barn och mammor åkte till studion och spelade in ett tv-program där barnen lussade och sjöng (vi mammor sjöng för fullt bakom kameran vi också). Och dottern blev dessutom intervjuad om luciatraditionen (hon var väl 11-12 år).Båda sönerna var tomtenissar. Programledare och intervjuare var just Myrto Dimitriou, som då själv bara var en tonåring, utklädd till en fjäril. Från fjäril har hon utvecklats till geisha...
Den som vill veta mer om Myrtos arbete med detta kan kolla här. Och nu blir det mer film!
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, origami, film, Naousa
2 kommentarer:
Jösses! Svanar av tusentals pappersbitar. Snacka om att ha tålamod!!! Otroligt vackert!!!
Tina - precis så tänkte jag också, vilket tålamod!! Det skulle jag aldrig klara, men det var verkligen fina saker hon gjort.
Skicka en kommentar