Julaftonen började som vanligt i ottan här hos oss. Det är då barnen går runt i husen och sjunger "kalanta", dvs julsånger, och får godis och en slant. Fast numera kommer inte så många små barn längre, det verkar som om den traditionen är på väg att försvinna. Däremot kommer det STORA barn till oss. En packedrös med 17-åringar vällde in i huset tjugo i sex på morgonen och fick oss på fötter fortare än kvickt. Det är makens elever i sista ring som varje julafton går runt och väcker lärarna (och alla grannar). I år var dom så många (40-50 st?) att de inte ens fick plats i vardagsrummet, några fick stå i trapphuset...Och bara en bråkdel fick plats på bild.
I år gjorde vi om programmet lite. Istället för svenskt julbord på julaftonskvällen samlades vi kring lite glögg och tilltugg och delade ut lite julklappar. Julbordet ska vi äta på annandan istället. Idag åt vi grekisk julmat hos svärmor, och för oss betyder det kåldolmar (sarmades) och grillade kotletter.
Annars är det brasor som gäller de här dagarna. Stora eldar i stans kvarter och i byarna runtomkring. Det började redan på torsdagskvällen i byn Giannakochori. Där samlas man på skolgården varje år den 23e, det bjuds på grillspett och det dansas vid elden.
I Naousa börjar man förbereda elden (καρτσούνος på naousadialekt) på julaftonskvällen för att den ska brinna som bäst på juldagens morgon. Helst ska den bestå av stora stubbar. Varje kvarter tävlar om vem som har den största och mest imponerade brasan.
Det sägs att den här seden har rötter ända tillbaka till antik tid då man tände eldar för att skrämma bort de onda makter som gjorde att dagarna blev kortare och kortare så här års. Numera säger man att man tänder eldar för att värma det nyfödda barnet.
Så på många ställen samlas grannar och vänner kring elden på förmiddan, man äter lite tilltugg, dricker vin och umgås.
På några ställen brann elden alldeles för sej själv.
Ibland kommer musiker som spelar och då blir det dans. "Vi dansar för att glömma krisen" sa en av gubbarna här när vi gick förbi. Men annars var det ovanligt lite folk ute kring brasorna i år, kanske stugvärmen och bekvämligheten tagit över även här...
6 kommentarer:
Vilken härlig tradition att tända eldar överallt. Vi kunde bli litet mera grekiska vi också nu när det är så isande kallt i den höga Nord:D, tända eldar att samlas runt och dricka varm glögg.
tycker Karin i Geta
God fortsättning ! Ha det bra uppe i kalla Norden (Greklands kalla nord, menar jag)!
Monica P
Intressant att läsa hur ni firar i Grekland. Synd att traditionen med de sjungande barnen håller på att försvinna.
Pettas - just det, egentligen vore det en bättre tradition för nordliga kalla länder. Men jag gillar seden med brasor, det ger en sorts gemenskapskänsla.
Monica - tack detsamma, till dej på din varma ö!
Anna - ja, det är faktiskt synd att den traditionen är på väg bort. Men man kan ju hoppas att den kommer tillbaka.
De här tradtionerna påminner ju mer om vårt förstamajfirande här hemma. Men det är ju underbart att folk går ut på gatorna och firar jul tillsammans. Då behöver det ju inte bli något av den här "ensamhetshysterin" kring jul som är så vanlig här i Sverige.
Kramar och en god fortsättning önskar Ingrid
Musikanta - precis, det har jag tänkt ganska mycket på, att för den som är ensam är julen inte så plågsam här som i Sverige. Här finns det alltid folk utomhus eller på kaféer, allting är inte koncentrerat till den lilla familjen. Och det där med brasorna är inte helt olikt vårt valborgsfirande. Vid båda tillfällena tänder man eldar för att skrämma bort mörker eller kyla.
Skicka en kommentar