En dag som denna är det skönt att bo i lugna Naousa. Långt från tårgas, rökbomber, vandalisering och poliser rustade till tänderna.
Det är två år sen idag som 15-årige Alexis Grigoropoulos dödades med berått mod av en polisman i Aten. Det blev droppen som fick en hel ungdomsgeneration att resa sej och ge sej ut på gator och torg och protestera mot övermakten. Kravallerna då för två år sen höll på i flera dar och kommer att gå till historien.
Den 6 december har nu blivit en dag då elever, studenter och lärare demonstrerar fredligt till minne av Alexis, samtidigt som dagen blivit en symbol för den unga generationens rätt till och önskan om en hoppfull framtid.
Men tyvärr följer alltid vandaler i spåren av de fredliga demonstrationerna. Så även idag. Aten och Thessaloniki har varit avspärrade och det har varit bråk mellan polis och en liten grupp demonstranter. Några skadades och ett 80-tal är anhållna.
Svensk press skriver om händelsen så här.
När mordet på 15-årige Alexis ägde rum för två år sen satt vår mellanson uppe i de mörka skogarna i Bergslagen på sin folkhögskola, långt från allt vad demonstrationer hette. Men han blev så upprörd över det som hände nere i Aten att han skrev en sång som han la ut på Youtube. Den som vill kan lyssna här. Nu bor han mitt i smeten, dvs just där som demonstrationerna brukar vara som värst i Thessalonikis centrum. Hoppas han håller sej inomhus ikväll, säger en orolig morsa...
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, Aten, kravaller, Alex Grigoropoulos, demonstrationer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag förstår om du är orolig - har du någon kontakt med honom nu så du vet var han är? Jag har lyssnat till hans sång - så fin till bilderna. Är det han som har ett band, eller är de andra barnen lika musikaliska också?
Kramar från Ingrid
Djupt rörd har jag lyssnat på sången och orden, vet inte vad jag skall säga utan kan bara vara en i hopen som hoppas på att det inte händer igen...
Du har en begåvad son, en fin sång och bra att det finns också ord på YouTube.
Unga folk måste få demonstrera (utan våld!) mot den gamla generationen och mot makt som dom inte godkänner.
Jag minns så bra hur också jag med klappande hjärta följde många demonstrationer för fem år sen, när min yngsta dotter, en liten "punkanarkist", var med. Men å andra sidan var jag stolt över att hon ville "förbättra" världen.
Nu tar hon allt mycket lugnare, men samma åsikter har hon ännu i dag. Alltid behöver man bara inte vara med :D!
Väldigt fin sång Ingabritt! Är det din son som sjunger oxå?!
Vi hade allt tur den här gången att det inte blev som för två år sedan med alla dessa nedskärningar!
Musikanta - han var hos en kompis den kvällen och gick hem efter midnatt. Då hade det lugnat ner sej men han såg spåren av det hela: brända soptunnor, stenar, krossade fönster... Ang sången så är det bara han som sysslar med musik. Kanske han söker in till musiklärarlinjen i Sverige nästa år.
Pettas - jag blir också rörd för jag tycker han har fångat känslan det fruktansvärda som hände, att det finns "killers in uniform" och att en 15-åring som ingenting gjort utan bara råkade befinna sej på fel plats, kan bli dödad av den makt som är till för att skydda oss. Polismannen dömdes nyligen till livstids fängelse för mord.
eija - ja, den dagen ungdomar slutar protestera är det kört! Men det är lite synd att det alltid finns såna som utnyttjar demonstrationerna till att bråka och vandalisera.
eva - ja, det är sonen som sjunger och spelar gitarr. Han är självlärd kan man nog säga men vill nu bli musiklärare, får se om det går.
Skicka en kommentar