Och jag blev ordförande igen, för tredje året i rad. Jag tackar ödmjukast för förtroendet! Men det är märkligt vad det är svårt att få nytt folk att ställa upp, särskilt yngre personer. Är föreningslivet på utdöende, kanske? Varför vill inte yngre personer jobba ideellt i en förening?
I vilket fall som helst så hade vi ett konstruktivt och bra sammanträde - och sen en mycket trevlig måltid tillsammans. Oj oj, det var längesen jag skrattade så hjärtligt gott, sådär ni vet så att tårarna rinner...Tack för den hälsokuren, kära styrelsemedlemmar!
Den här utsikten över Thessaloniki hade vi från lägenheten där vi var, på sjätte våningen. Som synes lite gråväder och en ganska rå kyla.
Men inomhus är det varmt och skönt och nu ska jag ta mej en kopp te och kolla på en film. Tills ögonen faller ihop. Och det brukar inte dröja såna här dagar när man varit på resa till storstan...
10 kommentarer:
Vi har samma erfarenhet från Sverige att yngre inte vill engagera sig i traditionellt föreningsliv. Man vill hellre vara med i ett nätverk utan styrelse och formalia. Så känner vi också när vi nu bor här och finns med i nätverket Parea på Mani. Det viktigaste är att det finns människor som vill ta ansvar för en begränsad uppgift under en begränsad tid.Vi trivs bättre med nätverksformen trots att vi är gamla föreningsmänniskor! men lycka till med ditt ordförandeskap och härligt att ni kan skratta så tårarna rinner!
För mig var det bara ett jobbigt måste som stressade mig tyvärr. Känns som att livet är alltför fyllt med måsten som det är för att göra något som man inte får betalt för och som enbart stressar. Tycker man att det är roligt att engagera sig så får man väl ut något av det antar jag.
Det som är trevligt med svgr föreningen är möjligheten att träffa andra svenskar, men det kan man ju liksom göra ändå tänker nog många.
Vilken utsikt! Vad roligt att få skratta så där - det behöver man mellan varven.
Håller med om att det är bekymmersamt med ideellt arbete och föreningsliv nu för tiden, speciellt bland unga människor...
Ha det gott!
Karin och Staffan- ni har rätt, kanske nätverk är framtidens förening! Antar att det fungerar så att man inte har en gemensam kassa utan var och en betalar för sej, man slipper alla formalia med årsmöten, protokoll och sånt. Men det behöver ju ändå finnas några drivande personer, annars händer det ingenting, eller hur? Kanske vi i vår förening bör ta oss en funderare så småningom på om vi ska göra om föreningen till "nätverket för svenskar i norra Grekland" eller nåt. Men hur som helst, roligt hade vi igår...
Helen - tråkigt att du kände så att du blev stressad och inte fick ut något av att sitta i styrelsen! (Men vi tyckte om att ha dej där i alla fall...). Men visst är det så att det ibland är både tröttsamt och stressigt att leda en förening, för ingenting sköter sej av sej själv. Men samtidigt tycker jag att jag får ut väldigt mycket av det. Först och främst alla kontakter och VÄNNER som jag är övertygad om att jag inte skulle fått på annat sätt! Sen tycker jag det är givande att syssla med saker som inte bara handlar om min egen privata tillfredsställelse och mitt eget nöje, utan som kanske kan vara till glädje och nytta även för andra. Men som sagt, kanske föreningen i framtiden behöver ändra form till ett närverk eller något annat, det får visa sej, Kram!
Birgitta - visst är det en härlig utsikt. Vid klart väder ser man långt ut över havet. Och jag mådde så BRA av att få skratta sådär riktigt ordentligt, för faktum är att man (eller jag i alla fall) sällan gör det, det blir mest leende eller småfniss...Intressant att höra att fler har samma erfarenhet när det gäller föreningsliv. Kanske de traditionella föreningarna är på väg bort och istället ersätts av något annat?
är själv ingen föreningsmänniska, men när man bor som ni, utomlands, tror jag nog det är både nyttigt och roligt att träffas inom fasta ramar så att säga. Möjligt att det vore smidigare utan en förening, huvudsaken är väl att man får umgås emellanåt med mänskor som har samma referenser och vet vad man pratar om. Säkert skrattar man också åt samma saker.
H. Inga-Britt
Föreningar kan säkert fungera på olika sätt. Något gemensamt bör man förstås ha, en intressesfär, ett mål eller ett gemensamt problem, annars kan man ju bara träffas och fika, det är ju trevligt också.
Jag är med i två fungerande föreningar och en som har flutit ut, liksom. I den ena är det musiken som är det sammanhållande kittet, i den andra att vi är från andra länder än Grekland och behöver prata av oss lite ibland.
Det är inte dumt att få nya vänner, sen kanske formalia är mindre viktigt!
Monica P
Inga-Britt - jag tror också att föreningar för oss utlandsboende fyller en jätteviktig funktion. Sen är det som sagt inte så viktigt om det hålls årsmöte och sånt. Men så länge man tar upp en medlemsavgift så måste ju även det formella skötas, i alla fall när det gäller ekonomin.
Monica - visst kan man bara träffas och ha trevligt utan förening, i alla fall på små orter. Men för oss som bor utspridda över ett ganska stort område så är det nog bra att det är nån som håller i vissa aktiviteter och att medlemmarna får veta när de ska ske. Annars är vi egentligen väldigt informella, det enda vi är noga med är årsmötet och den ekonomiska redovisningen. Men så länge vi fortsätter ordna den stora luciafesten så måste det nog finnas nån form av förening som står bakom.
Det betyder ju inte att jag inte giller er :)
Helen - det var skönt att höra:) Mitt inlägg var absolut ingen kritik mot dej eller nån annan av er yngre, utan bara en undran över vad som ska hända med föreningen när vi "gamlingar" inte vill sitta i styrelsen längre. Det känns som om det är väldigt dåligt med återväxten så att säga. Eller också är det så att de som nu är i 30-40-årsåldern och har fullt upp med barn och jobb och inte hinner engagera sej kanske dyker upp i ett senare skede av livet när de får mer tid. Ha det bra!
Jag förstod det. Kram
Skicka en kommentar