Mina kvarter är kanske inte de finaste i Naousa. Det är en salig blandning av gammalt och nytt, av fint och fult. Men det är ett kvarter som ändå blivit mitt efter 17 år och där jag trivs. Och det finns en stor fördel: det är centralt men ändå avsides, mitt i stan men ändå lugnt. På ett par minuter når jag allt jag behöver i stan.
Vår lilla gatstump har en adress, men det finns ingen skylt någonstans. Så ska man förklara var vi bor för nån annan Naousa-bo så får det bli "gatan som svänger in vid musikskolan, och sen ner till höger och mitt emot där Rentis bor" ungefär. Själva huset har väl ca 25 år på nacken och har melonfärgade balkonger. Och vi ser en skymt av bergstoppen från balkongen - och HELA berget från takterrassen.
När jag går till torget blir det oftast en liten genväg. Genom den här lilla gångsmutten. Man går under ett fikonträd och vid rätt årstid kan man ta sej ett fikon när man passerar.
Då kommer man in på hotell Palaia Polis bakgård. Själva byggnaden är hundra år gammal och inhyste förr ett sidenväveri, nu är det ett av de lyxigaste hotellen i stan.
Så här ser hotellet ut från framsidan. Den här gatan var en fin huvudgata i stan i början av 1900-talet.
Och några av de gamla husen finns kvar, ganska fint bevarade.
Granne med hotellet ligger familjen Dalamaras vinkällare. Här kan man köpa deras egna viner i lös vikt (2.20 euro för en flaska), årets skörd, men också fina buteljerade sorter förstås. Deras vingård som familjen drivit i fem generationer ligger strax utanför stan.
Går man åt motsatt håll hemifrån oss så stöter man strax på floden Arapitsa. Här är en av broarna. Observera den tjusiga parkeringen och folket som promenerar mitt i gatan, suck...
Man kan promenera längs med floden och då ser bron ut så här på lite håll.
Och tjugo meter längre ner har vi ett litet vattenfall.
Ja, sen är vi nästan hemma igen. Sen kan man gå femtio meter åt andra håller och då kommer man till parken och "strandpromenaden", men det har jag ju visat bilder på så många gånger så det gör jag inte idag.
Det här var en liten sväng i mina kvarter. Här trivs jag och känner mej hemma. Nu ska jag gå på besök hos er andra!
10 kommentarer:
Vad mysigt! Den gamla huvudgatan ser lite övergiven ut nu men jag kan tänka mig att det var kommers i början av 1900-talet.
Hahaha skrattar åt parkeringen. Inte undra på att folk går på gatan.
Vad fint du har det, tycker jag. Mysfaktorn lyser faktiskt igenom. Vackert så med alla berg omkring er. OCH det där vinet skulle jag inte ha ngt emot att smaka.
Förstår att du trivs!!
Ha en fin helg!!
Är det vatten i floden även på sommaren?
Jag förstår att du trivs! Du har verkligen fina hemma-kvarter. Jag kan komma ihåg känslan att gå där...
Kram!
Taina - ja, mysigt är nog rätt ord. Det är en blandning av allt möjligt och alla känner alla. Och jag skulle också gärna ha sett hur den gamla huvudgatan såg ut förr, det sägs att det var ett rikt kvarter på den tiden.
Annika- att kunna se bergen är ett plus! Som sagt, vi ser bara en lite glimt från balkongen men så fort man går ut så är toppen allestädes närvarande!
Tina - ja, den här floden rinner upp strax ovanför stan och den har vatten året om. Men tyvärr kan man se vissa perioder, som nu t ex, att det blir mindre och mindre vatten. Just nu behövs regn och snö för att fylla på!
Birgitta - roligt att du faktiskt varit här! Snart måste du komma tillbaka med O. också!
Du bor verkligen härligt! Så fint med bergen runt omkring. :)Jag förstår att du trivs.
Ha en skön lördag!
Tack för turen! Och så fick du ju med ett gammalt fredagstema också, med parkeringen. ;-) Lustigt med den saknade vägskylten. Men härligt och väldigt "osvenskt" (eller vad man ska kalla det) att bo där du bor. ;-)
Ewa - ja naturen och bergen runt omkring är Så fina att man inte bryr sej om att det ibland är lite skräpigt eller halvfärdigt här och där, i alla fall funkar det så för mej.
Bejla - haha, ja jag tänkte också på det tidigare fredagstemat när jag satte in bilden på bron...Och det där med att det känns "osvenskt" har nog att göra med att allting inte är så där ordentligt och ordnat, utan lite huller om buller. Och det har ju trots allt en viss charm, tycker jag.
Så fint!!! Och tänk att kunna gå under ett fikonträd! Lite avundsjuk är jag allt :-) Jag förstår att du trivs i detta mysiga landskap.
Vad mysigt det verkar vara i dina kvarter! Som du skrev inne hos mig, SÅ olikt mina kvarter :)
Genvägen till torget skulle jag inte ha något emot att gå när det finns mogna fikon där :)
Tack för turen!
Skicka en kommentar