Tradition, ett sätt att leva

Nädå, jag har inte försvunnit i karnevalsyran. Men det har varit en ovanligt späckad helg med både karneval, astronomiföreläsning, jobb och mycket annat så bloggandet har kommit på efterkälken.

Men för att ni bättre ska förstå det som händer i Naousa under karnevalen så måste jag nog förklara ett par saker först. Och det är att karnevalen i Naousa består av tre olika delar: den ena är att man klär ut sej och spexar, precis om man gör överallt, vilket nästa söndag kulminerar i ett karnevalståg. Den andra delen är det spontana festandet på gatan, det som kan uppstå när och var som helst, bara det finns lämplig musik, sällskap och gott humör.Och det finns det ganska ofta. Det pågår här och där mest under hela tiodagarsperioden.

Och den tredje och viktigaste delen och det som skiljer Naousa från andra städer, det är traditionen med "boules och giannitsari". Den påbörjades idag och fortsätter nästa söndag och måndag. Och den sitter djupt i Naousabornas rötter. Man brukar säga att här i Naousa är tradition ett sätt att leva.

Denna sed är svår att beskriva, den måste upplevas, om och om igen. Först då förstår man tjusningen. Själv älskar jag hela proceduren och försöker följa den på nära håll varje gång. Det är en sed med hundratals år på nacken och har väldigt fasta regler för hur den ska genomföras. Det är unga män som deltar och ofta går seden i arv från far till son.

Att klä på de här dansarna är en komplicerad procedur. Förr fick man börja redan på lördagskvällen för då skulle mynten i västen sys fast, ett efter ett. Nu räcker det att man börjar tidigt på söndagsmorgonen. Så jag var uppe med tuppen idag och deltog i påklädandet av Vasilis, vår svärsons bror.




Även om inte mynten behöver sys fast längre så är det många andra delar av klädseln som varje gång måste sys för hand. Och det gäller att allt sitter ordentligt fast för dansarna håller på oavbrutet från 11-tiden på förmiddan till niotiden på kvällen. Starka ben är det som gäller.

Dräkten har många vackra detaljer.


Sist men inte minst ska masken tas på. Den är handgjord av vax men pyttesmå öppningar för ögonen och jag kan tänke mej hur svettigt det blir efter en stund...

Musiker som spelar de traditionella instrumenten zournas och daoulia går tillsammans med gruppens ledare från hus till hus på förmiddan för att samla ihop sina dansare. Här har Vasilis gått ut på balkongen för att hälsa på gruppen. Tre gånger sträcker han upp armarna och skakar på bröstet så att mynten klirrar.

Nedanför står gruppen och hälsar tillbaka. Det här tillfället är ett av de mest rörande och det fälls alltid några tårar, särskilt hos stolta föräldrar.


När alla dansare hämtats upp går man till stadshuset för att be borgmästaren om "tillstånd" att få dansa. Här visar sej borgmästaren tillsammans med gruppens ledare i stadshusets fönster och gruppen nedanför hälsar tillbaka.


Sen börjar dansen, allt enligt ett visst schema och man går också genom stan enligt en särskilt bestämd rutt.

Och det ska börjas i tid. Den här lille presumptive dansaren är makens kusinbarn, drygt två år gammal. Han var absolut sötast...


Men förutom "boules" så var även stans alla andra traditionella dansgrupper ute. Det var säkert hundratals personer sammanlagt som dansade i varje hörn. Här är några av grupperna.



Och visst är de vackra, alla dessa dräkter!

Puh! Det här blev långt, grattis till er som orkade läsa ändå hit! Men det som hjärtat är fullt av det skriver man om på bloggen. Och idag var det en dag fylld av folkdans och lokal tradition.

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, Naousa, karneval, tradition, folkdans