Och så fort jag klev in genom dörren hyschade sonen och bad mej tala lite tystare. "Dom sover" sa han. ???, undrade jag. "Kattungarna, förstås". Knappt hade han sagt det förrän det hördes ett gny från en papplåda och två små svarta kattungar stack upp en nos.
"Dom är hungriga", konstaterade sonen vant och gjorde i ordning mat. Och tala om att vara glupsk...
Bakgrunden till katthistorien är att sonens flickvän är veterinär och hjälper till på en djurklinik. De här ungarnas mamma dog när ungarna var nyfödda (för ca tio dar sen). Och "de här klarar sej inte mer än ett par dar" sa de ansvariga för kliniken. Men flickvännen tog hand om dem och gav sej den på att de skulle överleva. Och tillsammans med sonen pysslar de nu om småttingarna med stor kärlek.
Igår försökte sonen övertala mej om att jag ska ta hem dom till Naousa. Nu har vi ju inga barn hemma, så varför inte ha ett par katter istället, typ. Själv ska han ju in i lumpen om några veckor. NEJ, svarade jag och försökte göra mej hård. Vi SKA inte ha några katter, vem ska sköta dom när vi åker bort, de trivs inte i lägenhet osv. Men visst ÄR dom söta...
Läs även andra bloggares åsikter om katter, djur, veterinär, Thessaloniki, Grekland
5 kommentarer:
....men han kan ju inte ta dem med sig in i lumpen...tror nog att era grannar sköter om dem när ni skall fara bort? Ljuvliga små juveler, fastän jag förstår dig fullständigt, det är ju som att bli småbarnförälder på nytt:).
Ååååååååååååååååååååååååååååååååå...
Pettas- nej, själv kan han inte ta hand om dom och några grannar som är villiga att ta hand om våra ev katter har vi inte. Så det får nog bli så att de lämnas tillbaka till kliniken så att man därifrån kan hitta ett hem åt dem. Skulle GÄRNA ha både katt och hund om jag bodde på landet och just hade någon som tar över när jag åker bort - för bunden av några djur vill jag INTE bli!
Tina - jo men visst.....SÅÅÅÅ söta....
Så söta!
Vilka sötnosar! Svåra att motstå...
Skicka en kommentar