Nu kom jag äntligen in på min egen blogg igen! Blogger har haft "stängt" i två dar och ingenting har fungerat. Dessutom är ett inlägg borta som jag skrev igår och sparade för att publicera idag (på temat). Suck, bara att skriva om det från början då...
Alltså. Temat för den här fredagen är "I mitt hem" och det är Desiree som vill att vi ska skriva om något, vad som helst, som finns i vårt hem. Och då väljer jag att skriva om en tavla som hänger på min vägg och som jag tycker mycket om. En tavla som är ett collage med Greklandsminnen.
Det är min mamma som målat tavlan och i den fått med allt det som hon upplevde och tyckte om vid sina besök här. Några detaljer: Där finns herr Påfågel, som alla trogna läsare av den här bloggen sett förut när han gått iväg från parken hem till våra kvarter.
Och där finns det lilla kapellet i parken Agios Nikolaos, där mellansonen är döpt en kylig januaridag med snö på bergen.
Svartklädda gummor är inte så vanliga längre - men de finns! Och ofta har de ett barnbarn på armen. Det är fortfarande farmor och mormor som står för uppfostran av dagens små greker. Här ser man också en glimt av den arkitektur som är så vanlig här hos oss.
Min lilla mamma, som dog för precis två år sen 87 år gammal, började inte måla tavlor förrän hon blev 70. Det var inte så lätt för henne, precis som för många andra kvinnor i den generationen, att kunna utveckla den konstnärstalang som hon hade. Men det hann ändå bli en hel del tavlor innan hon blev för trött och jag är glad över varje konstverk. Just den här är en gåva till ett av hennes barnbarn men den hänger tills vidare på min vägg.
Annandag Jul 2004.
10 timmar sedan
17 kommentarer:
Jätteirriterande när det inte fungerar och framförallt när inlägg försvinner!
Gillar bilden på "yiayia" med barnbarnet. Säger mycket om Grekland!
Det var minsann duktigt gjort av din mamma. Och fina tavlor är det!
Hej
Jättefina tavlor, särskilt den med den lilla kyrkan. Har Du läst artikel i SvD idag 110514? Sid 19 i Kulturen. Visst kan man undra, hur dyrt kan det vara och vad kostar det inte att avstå?
M v h
U-M
SÅ FIN!
Kanske man skulle börja måla, jag fyller 70 nästa år...
Jag har också en älsklingstavla med landskapsmotiv, som har följt med till våra olika boenden sen 1968, många olika väggar...skulle sakna den om jag inte såg den varje dag.
Eva - ja visst är det irriterande! Tur det inte händer så ofta. Och du har rätt om gumman med barnet, det är en typiskt grekisk bild.
Ingrid - Tycker jag också! Själv har jag inte den allra minsta lilla talang när det gäller konst, tyvärr.
Anonym - Den lilla kyrkan är bara en detalj av tavlan - det finns många olika detaljer och det tar en stund att se allt. När det gäller kultursidan kan jag inte hitta det du syftar på? Vad handlar artikeln om?
Monica - ja varför inte!! Det är aldrig försent, det var min mammas devis och den instämmer jag i. Och visst fäster man sej vid vissa tavlor, de får hänga med år ut och år in.
Hej
Sök på Google: Dialog med Grekland riskerar att dö sotdöden.. Här får vi upp den som första "nyhet#.
U-M
Vad jätteroligt att ha en sådan fin tavla, som samlar så många minnen både av Grekland och din mamma.
Hoppas problemen med blogger snart löser sig.
Vilka underbara bilder! Tänk, vad duktig hon var! Såå roligt det måste vara att ha dem kvar!!
Ja, ingenting var omöjligt för din mamma, hon var verkligen en äkta optimist - som smittade andra!
Du har fått många fina egenskaper av din mamma.
Kram!
Anonym igen - Tack för tipset på en bra artikel ! Verkar inte klokt att en sådan nämnd får dö ut på det sättet. Håller helt med Ingmar Lindahl i att dialog och utbyte är jätteviktigt, särskilt i kristider och när skillnader i rättssyn kommer i dagen (istället för bojkotter).
Bejla -ja, det är verkligen roligt. Och precis som du säger så ger den mej minnen från både Grekland OCH min mamma!
Birgitta - man kan tycka att det var synd att hon kom igång så sent i livet, men vi får vara glada över det hon hann med i alla fall. Och som sagt, ingenting var omöjligt...Kram!
Vad duktig hon var på att måla din mamma. Och vad fint att ha sådana minnen kvar. De svartklädda gummorna är något jag också minns från mina Greklandsbesök.
Fy vad trist när inlägg försvinner. Verkar som vi alla blivit drabbade. Jag orkade inte ens skriva om en del. Ha en fin helg. Kram
Hej! Rätt irriterande det där Blogger-strulet. Ville bara tipsa om att washington Post har en stor grej om Grekland i dag: http://www.washingtonpost.com/world/in-greece-austerity-kindles-deep-discontent/2011/05/05/AFUQGy2G_story.html
Trevlig helg!
Men vilket fint minne från och av din mamma! En kvinna som, förutom fint konstnärskap, visar att det aldrig är försent att göra verklighet av sina önskningar.
En stor kram till dig!
Helt underbar tavla! Så duktig hon var, din mamma! Fantastiskt fina detaljer! Vilken tur att hon började måla i alla fall på ålderns höst.
Vilken underbar tavla! Och jag förstår att den är speciell för dig :-)
Ja, tråkigt med blogger. jag har försökt läsa många bloggar den här helgen men inte lyckats. Nu verkar det i alla fall funka igen!
ha en trevlig söndagskväll!
Magdalena - de svartklädda gummorna blir som sagt bara färre, i alla fall i den här traditionella klädseln. För fortfarande klär sej en del kvinnor i svart resten av livet när maken dött, fast i lite mer "vanliga" kläder.
Peter - tack för tipset! Har läst den nu och den känns vederhäftig och utan överdrifter, alltså en bra beskrivning av läget.
Ewa - just det, vi borde alla ta lärdom av detta!
eva - ja det var tur att hon i alla fall hann med att måla i ca tio år, hon stortrivdes när hon fick stå framför stafflit.
Lotta - jag har många tavlor av mamma men just den här betyder lite extra eftersom det är hennes minnen från Grekland.
Din mamma var ju en riktig konstnär, en så vacker tavla med en fin komposition. Det finns många som har börjat måla i sina senare år när man har tid för sig själv, tid att koncentrera sig fullt.
Jag har alltid färgpennor med mig i Grekland. Tyvärr är jag inte alls så god som din mamma, men njuter hemskt mycket om att sitta där nånstans och rita lite :)
vilka vackra tavlor din mamma målade. Ja,det är aldrig försent att börja med att vara kreativ. Jag har själv arbetat med lera och haft kurser för människor med olika handikapp. En del hade aldrig tidigare gjort något konstnärligt och till deras stora förvåning gjorde de så fina saker.
Skicka en kommentar