Ingen tvekan alls för min del vad jag längtar efter: resan till Sverige. Som jag skrev häromdan så är det tre år sen jag hade sommarsemester i Sverige. Ett par korta visiter under vintertid samt en resa med anledning av min mammas begravning är ju inte riktigt samma sak. Nu vill jag se Sverige från den gröna sidan (och inte i snöstorm och minus 20...).
Jag längtar förstås till kära huvudstaden. Att få strosa längs Strandvägen eller Norr Mälarstrand.
Jag längtar efter att få vila ögonen på svensk landsbygd. Gröna ängar, röda gårdar med vita knutar, kor som betar.
Jag längtar efter att få sitta vid en insjö en kväll och förundras över att det aldrig blir riktigt mörkt.
Sen längtar jag förstås efter att få träffa alla kära vänner och släktingar! De är så många så de får inte plats på en bild. Ingen nämnd och ingen glömd, men de finns alla på min inre näthinna...
4 kommentarer:
En sommarlängtan om något. Den nordiska sommaren är underbar!
Du har så rätt. Man behöver åka "hem" till Sverige lite då och då för att njuta av allt det sköna och goda som landet erbjuder på. I år blir det svensk midsommar för min del med färsk potatis och jordgubbr, får jag hoppas på. Härligt!
Din längtan förstår jag även om jag har Sverige året om med undantag för kortare resor. En gång har jag bott utomlands ett år och längtade då efter sill och potatis! Jag tänker ofta på flyktingar som inte KAN resa hem ens för ett kort besök...
Pettas - visst är den alldeles underbar när den visar sej från sin bästa sida, längtar...
Ingrid - Vad härligt med svensk midsommar, hoppas du får det riktigt skönt! Vi åker nästan alltid senare på sommaren så jag missar för det mesta midsommaren.
Olgakatt - precis, att inte FÅ eller KUNNA måste vara väldigt svårt! Vi har iranska vänner som inte vågat åka hem på 27 år, måste vara en stor sorg att bära med sej.
Skicka en kommentar