En stor och gul fullmåne gick upp över hustaken igår kväll och gav ett magiskt sken. (Inga bilder med min kamera kan göra den rättvisa förstås, men kan ändå inte låta bli att plåta). Den olidliga värmen fortsätter och det är inte konstigt att det är fullproppat ute på kafeterierna sent på natten, det är ju bara då man orkar gå ut.
Annars är helgen tillägnad minnet av makens syster, min svägerska, som så hastigt gick bort för precis ett år sen. Det är fortfarande ofattbart att hon inte kommer och knackar på vår dörr mer. Igårkväll hade vi en minnesstund på kyrkogården och i morgon söndag blir det minneshögtid i kyrkan med efterföljande kaffe i församlingssalen. Familjen och släkten är samlad.
5 kommentarer:
Så fint att ni firar hågkomsten, visst minns man ju alltid annars också, men det känns så bra att göra det tillsammans.
Hoppas ni får en fin Sverigevistelse sen! Har förstått att vädret i Grekland nu faktiskt är just olidligt.
H. Inga-Britt
Det är positivt att ortodoxa kyrkan har så många möjligheter att bearbeta sorg och död. I Sverige är det ju enbart begravningen och så förstås allhelgonahelgen. Men att få samlas ett antal gånger vid graven under sorgeåret kan säkert vara en hjälp att gå vidare i en ny situation. Hoppas ni får en meningsfull minnesdag tillsammans
Tänker på er!
Kram!
Inga-Britt - jag tror också det är bra att man samlas tillsammans ibland och minns den som gått bort. Och värmen börjar jag tröttna på, ska bli skönt med lite sval nordisk sommar!
Karin - Här samlas man ju efter 3, 9 och 40 dagar, sen efter sex månader, ett år och tre år. Det är precis som du säger ett sätt att tillsammans få bearbeta det som hänt och att tillsammans minnas den döde. Vi skulle nog behöva mer sånt i Sverige också.
Birgitta - Tack!
Det låter fint tycker jag att mötas kring sorgen-
Kram från Eva i Tyresö
Skicka en kommentar