Min konstnärliga ådra

Fredag igen och det betyder tema i Show and tell. Idag vill Pettas-Karin att vi skriver om "Min konstnärliga ådra...". För säkerhets skull lägger hon till att "alla har en".

Jaha, där rök min ursäkt att lite snyggt smita förbi temat idag. För min första reaktion var just att jag inte har någon konstnärlig ådra. Kanske jag kan skriva om min mammas konstnärliga ådra istället?? Nähä, inte det...

Då får jag väl försöka leta fram min egen ådra då, för nånstans kanske den finns även om den är väl gömd. Men jag kan direkt säga att jag inte kan rita eller måla. Och jag tror inte att jag har någon dold målartalang som plötsligt kommer att ploppa upp när jag blir pensionär.

Annat skapande då? Med tyg eller garn? Eller lappar? Jo, nog har jag stickat och broderat en del - egentligen ganska mycket - men nästan alltid strikt efter mönster. Och då räknas det väl inte som konst, eller? Som den här korsstygnstavlan. Den var pillig och inte helt lätt, det var ett evigt räknande, men jag är lite stolt över att den blev färdig till slut. Nu skulle jag aldrig göra om den.

Men jag har faktiskt gått ett år på keramikkurs här i Naousa! Den kommunala kursverksamheten är väldigt aktiv och det finns många olika kurser att välja på: målning, keramik, smycken, ikonmålning, mosaik. Bland annat görs såna här fina saker! (Bild från utställningen). Verksamheten håller till i en gammal fabriksbyggnad från 1800-talet strax utanför stan.

Mest anmälde jag mej för att jag hörde talas om vilken trevlig och skapande atmosfär det var. Keramik var det enda jag kunde tänka mej att försöka med, det kändes handfast och bra. Mitt första verk var den här krukan. Ser kanske imponerande ut, men den är helt och hållet gjord under handledning, inget eget skapande alls. Den lilla ljuslyktan intill gjorde jag också på kursen.

Precis som den här vasen. Den kan jag nästan tycka är snygg och den står framme med några kvistar i.

När året var slut och vi haft utställning (jodå, även jag fick ha med min vas) var jag nöjd. Nöjd med att jag prövat på nåt nytt, och nöjd i bemärkelsen att det räckte. Jag var ännu mer övertygad än tidigare att jag nog inte har någon vidare konstnärlig ådra.

Nä, jag håller mej nog till mitt skrivande. Det räknas väl inte som konst, men i ljusa stunder kan det ändå kännas som ett skapande. Men som sagt, vem vet vad som kan dyka upp i framtiden. Det är aldrig för sent att pröva på något nytt, det är min fasta övertygelse, så man ska aldrig säga aldrig...