Men här kommer ett par bilder i alla fall. Under jul tänds brasor i stans olika kvarter - för att värma Jesusbarnet - och där samlas folk till umgänge, dans, mat och dryck. Men det var nog lite färre brasor i år - tror folk hellre sparar veden till att elda med inomhus.
Och i parken står som vanligt krubban under de gamla platanernas grenar. Jag förundras varje år över att den får stå kvar utan att bli vandaliserad eller klottrad på...
Annars läser jag Nana Mouskouris memoarer. Och tomten kom med Victoria Hislops senaste bok (hon som skrev Längtans ö om spetälskeön Spinalonga). Den handlar om när Thessaloniki brann år 1917 och den ligger på nattduksbordet och pockar och väntar.
4 kommentarer:
Nu har jag läst fast mig på din blogg med alla härliga vinterbilder, fin krubba, stämningsfulla bilder.
Tänker på dig särskilt och innerligt vad gäller beskedet du fick. Hoppas på det allra bästa och håller tummarna för din hälsas skull.
Varm hälsning från ett grått och blåsigt Åland
Tack för de stämningsfulla bilderna! Ni tycks ha en fin juletid trots alla orosmoln.
Som barnfödd på Åland tolkar jag uttrycket "läsa fast sig" som synonymt med läsa ikapp. Rätt eller??
Instämmer med Pettas i önskningarna.
h. Inga-Britt
Absolut så läser man ikapp sig när man läser fast sig. Jag har märkt att äldre jag blir så blir mitt språk mera dialektalt:). Ursprungligen kommer faktiskt uttrycket från någonting helt annat, nämligen att låsa fast en dörr som på äldre åländska heter att läsa fast en dörr. Trevligt och intressant påpekande. Någonting som man inte själv tänker på i allmänhet. Tack för det!:)
Språk är intressant!
Pettas - vilken intressant språkdiskussion ni haft här, du och Inga-Britt! Jag förstod inte riktigt vad du menade med "läst fast mig", men nu har jag fått en förklaring.Och visst är det spännande med dialektala uttryck. Tack för dina tummar!!
Inga-Britt - Jodå, julen blev fin trots allt! Det är härligt att ha en familj runt omkring sej.
Skicka en kommentar