Så här några dar före påsk så är det nästan svårt att få tid att blogga. Även om jag bestämt mej för att strunta i alla måsten den här gången, så är det mer att göra än vanligt...och ändå har jag inte målat ägg, gjort påskbröd eller nåt sånt som hör till traditionen (tänker med varm hand överlåta dessa sysslor till min dotter i år. Fast om jag känner mej själv rätt, så kommer jag inte att kunna låta bli att vara med på ett hörn...).
Ikväll tänkte jag ändå försöka ta mej iväg till kyrkan och lyssna på "το τροπάριο της Κασσιανής", det är särskilda hymner som alltid sjungs på tisdagskvällen i stilla veckan, skrivna av en kvinna som hette Kassiani. De sjungs av manskör och det brukar vara mycket, mycket vackert. Ett fint sätt att närma sej stilla veckans stämning
Och i morron är det dags igen. Dags för ännu en cellgiftsbehandling, den sjunde i ordningen. Den här gången med en ny sorts medicin som jag inte vet vilka biverkningar den har, det får bli en överraskning...Känns inte roligt att ha det framför sej, men å andra sidan vet jag ju att jag i morron kan pricka av ännu en behandling och har kommit ett steg närmare slutet.
Andra bloggar om: ortodoxa kyrkan, grekisk påsk, hymner, bröstcancer, cellgift
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar