Varm och äventyrlig vecka

Hemma igen i Naousa efter en otroligt svettig - och rätt äventyrlig - vecka i Thessaloniki...behandlingarna har gått bra, stan är trevlig osv - om det bara inte vore så varmt!!!Stånk och stön...

Efter strulet i början av veckan så har alla behandlingar blivit av som de skulle, så nu kan jag pricka av åtta styckan (av de 30), alltid något. Ser till att vara på sjukhuset varje morgon vid halv nio-tiden och för det mesta får jag komma in nästan direkt. Själva strålningen tar bara några minuter, så det är snabbt avklarat. Känner ingen sveda eller så på huden än...hoppas jag klarar mej från det. Men mina blodvärden är fortfarande lite dåliga efter cellgiftsperioden, så nu blir det sprutor igen i tre dar, för att få lite fart på de vita blodkropparna...

Annars har veckan varit trevlig. I tisdags blev det konsert, hux flux. En svensk väninna ringde vid sjutiden på kvällen och frågade om jag ville följa med på Nana Mouskouris avskedskonsert samma kväll, hon hade en biljett över. Javisst, sa jag förstås, tog en snabb dusch, haffade en taxi och en stund senare satt vi där på den enorma utomhusteatern med utsikt över hela stan och havet med alla båtar.

Det var alltså dags för Nana Mouskouri att ta farväl av sina anhängare i Thessaloniki, efter 50 år som artist! Hon är idag över 70 år och jag måste säga att jag blev imponerad av henne. Hon har väl aldrig varit nån stor favorit för mej, men ibland är det nog så att man måste höra en artist live för att riktigt förstå artistens storhet och framför allt utstrålning. Rösten var fortfarande ok, även om det förstås hörs ibland att hon inte är ung längre, men framför allt fyllde hon upp scenen och lyste som personlighet. Och de sånger hon sjöng, både gamla grekiska och flera utländska, var underbart vackra. Det blev en riktigt njutbar kväll...

Njutbar, ja, i alla fall så länge konserten varade. För när jag väl kommit hem vid 1-tiden och somnat gott, ja då var det dag för nästa äventyr!! Sonen, som i vanlig grekisk ordning kom hemdrällandes vid 4-tiden på morronen, kommer då inrusande och skriker till mej och dottern där vi sover i godan ro "är ni inte kloka!!!". Vi fattar inget, men rusar väl upp, och får då se att hela lägenheten, förutom det rum där vi sov, var översvämmad!! Tre centimeter vattten täckte golven och vattnet hade dessutom runnit ut i trapphuset och ner i porten (rakt ner på hissen som fick kortslutning...). Det visade sej att ett rör tillhörande vattenberedaren i badrummet gått sönder och nu sprutade det vatten rakt ut med full kraft! Vi som sov hade varken hört eller märkt nåt, men sonen konstaterade att "ibland är det bra att jag kommer hem sent på nätterna i alla fall...". Hm, var ju tvungen att hålla med honom den här gången...

I två timmar slet vi som djur med att samla vatten med skyffel, skurtrasor och allt vi kunde komma på. Mattor och annat som legat på golvet simmade i vatten, så det tog sin tid och vi var ju tvungna att torka upp i trapphuset också. På förmiddagen fick vi tag på en rörmokare som kom och bytte de rör som var trasiga, gick rätt smidigt trots allt. Men puh, vilken tur ändå i oturen, att vi var där överhuvudtaget! Annars hade väl allt blivit förstört. Och den dan var jag ändå rätt glad över värmen, för det betydde att mattor och allt annat torkade supersnabbt...